in

IVO-chefen Karin Gunnervik: ”Vi gör inga egna utredningar kring övergrepp på HVB”

iStock / Ezrena

Karin Gunnervik, tillförordnad enhetschef på IVO avdelning Sydväst, menar att IVO har ett stort ansvar när det gäller sexuella övergrepp på HVB – och att de gör vad de kan.

– Det finns säkert något mer man skulle kunna göra, men jag tycker att IVO gör en hel del utifrån det som är vårt uppdrag.
Mer


VeckoRevyn har i veckan kunnat avslöja att barn och unga blir utsatta för sexuella övergrepp på HVB-hem runt om i Sverige. Det är Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som har tillsynsansvar för HVB-hem och som godkänner vem som får driva hemmen. Det är alltså IVO som ska se till att det stöd och den vård som bedrivs på HVB-hem runt om i landet både är trygg, säker och följer de lagar och regler som finns.

IVO ska göra tillsyn av HVB-hem minst en gång per år, men trots det upptäcks sällan brister i verksamheten. Istället är det via lex Sarah-anmälningar och enskilda klagomål som övergrepp på HVB-hem upptäcks. Under åren 2014 – 2018 inkom 82 anmälningar till IVO om sexuella övergrepp på HVB-hem, men mörkertalet tros vara stort. VeckoRevyn har även hittat ett 20-tal anmälningar som inkommit till andra myndigheter, men som ej nått IVO.

Karin Gunnervik, IVO.

Karin Gunnervik är tillförordnad enhetschef på IVO avdelning Sydväst. Hon menar att de årliga inspektioner som IVO gör på landets samtliga HVB-verksamheter är ett bra verktyg för att hitta brister och förbättringsområden. Men hon säger också att det finns ett problem i att IVO inte får ta del av alla missförhållanden som sker ute på boendena.  

– Det är ingen som vet sådant som ingen berättar om. Jag är orolig för det vi inte får veta, säger Karin Gunnervik.

Läs också: Amandas HVB-terapeut utnyttjande henne sexuellt: ”Han hjärntvättade mig”

När det sker en våldtäkt på ett HVB-hem ska en lex Sarah-anmälan göras. IVOs roll blir därefter att göra en bedömning av den utredning som HVB-hemmet själva har gjort.

– Vi ska kontrollera att de har gjort den utredningen de ska göra, och vidtagit de åtgärder som ska vidtas. Vi gör ingen egen utredning om vad det är som har hänt, utan kontrollerar att verksamheten själva har gjort en utredning där de hittat orsaker, systemfel, åtgärder och liknande, säger  Gunnervik och fortsätter:

– Om de inte har gjort utredningarna bra och vidtagit åtgärder, då kan vi öppna ett tillsynsärende. Det händer ibland, men inte så ofta.

  • Hur funkar anmälningspliketen?
  • Sker det ett missförhållande, eller om det finns en risk för ett missförhållande, har anställda på HVB-hem, eller andra verksamheter som omfattas av socialtjänstlagen, skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten och till den som bedriver verksamheten. Om missförhållandet anses vara allvarligt måste verksamheten lämna in en lex Sarah-anmälan till IVO. Efter det har huvudmannen för det berörda HVB-hemmet två månader på sig att göra en utredning och presentera den samt åtgärder för IVO. Om IVO i och med det anser att det som presenteras är tillräckligt så avslutar de ärendet.

Vi har hittat 106 fall våldtäkter och andra sexuella övergrepp på HVB och SiS-hem, men endast 82 lex Sarah- eller andra typer av IVO-anmälningar. Varför finns det ett så stort bortfall?

– Jag vet inte, det kan bero på att de övergreppen faktiskt inte kan bedömas ha den allvarlighetsgraden så att anmälningsplikten till IVO räcker. Eller om lex Sarah-arbetet brister. En annan förklaring är att de inte följer sitt egna lex Sarah-ansvar.

Vad klassas som ett allvarligt missförhållande?

– Det lämnas stort utrymme för verksamhet att göra bedömningen själv. Våldtäkt tycker jag dock är ett allvarligt missförhållande.

Kan risken för negativ publicering påverka HVB-verksamheternas beslut att inte anmäla till IVO?

– Jag vet inte riktigt det. Från IVOs sida ser vi det snarare som en kvalitetsstämpel på verksamheterna, att man är duktig och arbetar med lex Sarah. Det är också något vi ofta lyfter när vi är ute på våra besök på verksamheterna. Om det aldrig kommer en lex Sarah, ja, då kan man undrar hur bra de egentligen arbetar.

Bland de anmälningar som kommit in till IVO så hittar vi 41 stycken där personal har utsatt ett barn eller en ungdom för ett sexuellt utnyttjande eller våldtäkt. 31 av dessa anmälningar rör övergrepp som sker under längre tid. Trots det är det bara tre av dessa anmälningar som blivit kritiserade av IVO.

– Det är såklart fruktansvärt. Men det vi tittar på då är inte om det var något fel på HVB-verksamheten som gjorde att det kunde hända, för givetvis var det något fel. Men vår roll är att kolla på om de gjort en bra utredning. Det är så fel det kan bli att en ung person blir utsatt, men det är inte det vi tittar på.

Läs också: Socialminister Lena Hallengren: ”Jag lägger mig inte i hur myndigheterna jobbar”

Personer som begått våldsbrott jobbar med barn och unga

Ett av kraven som ställs på HVB-hemmen är att de ska göra ett utdrag ur misstanke- och belastningsregistret på alla personer som de anställer. Men det görs inte alltid. VeckoRevyn har hittat verksamheter där personer som förekommit i registren arbetar med barn och unga.

– Det är helt fel av verksamheterna. Blir det tillsyn på det så medför det ju att det är brister som de måste åtgärda. Men då har det redan hänt, å andra sidan. Vi frågar väldigt ofta under våra besök och kontroller om de ansvariga kollar de register som ska kollas innan de anställer någon.

Varför kontroller ni inte alltid det?

– Vi gör inte hela revisioner, eftersom vi gör så många kontroller. Det är mycket som ska kollas och kontrolleras. Vi gör teman olika år och tittar på olika saker, och utgår ibland från tidigare års brister för att följa upp.

  • Vad gör IVO?
  • IVOs uppdrag att granska så befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalité och bedrivs i enlighet med lagar och föreskrifter.


Anser du att IVO gör tillräckligt för att skydda barn och unga från övergrepp på HVB?

– Jadu, det är svårt, vad är tillräckligt i det här sammanhanget? Det finns säkert något mer man skulle kunna göra, men jag tycker att IVO gör en hel del utifrån det som är vårt uppdrag. Det är en svår fråga att ge ett bra svar på. Det är klart att det, i den här typen av sammanhang, alltid finns mer man skulle kunna göra. Så, när är det nog? Det här ska absolut inte hända på HVB.

Har ni något särskilt ni gör kring det ämnet?

– Vi har en uppmärksamhet när det gäller de här frågorna, och tittar alltid efter signaler när vi är ute på tillsyn. Det är ingenting vi släpper.

Finns det någonting ni kan förändra i er tillsyn för att hitta de här ungdomarna?

– Det vet jag inte.