in

Amandas HVB-terapeut utnyttjade henne sexuellt: “Han hjärntvättade mig”

Amanda kom till ett HVB för att bli drogfri, men beroendeterapeuten som skulle hjälpa Amanda började istället utnyttja henne. Pengar, boende och sexuella närmanden blev vardag. Mer

Solen har precis gått ner över trädtopparna i skogen som omger huset Amanda bor i. Det börjar skymma och vårkvällen kommer strax bli alldeles mörk. Amanda har panik. Hon ringer till en vän och säger:

Om jag ringer dig igen så måste du komma hit och hämta mig. Fixa en bil och kom bara. Han kommer gå för långt. Han kommer att våldta mig.”

Strax efter att hon lagt på dör mobilen. Batteriet är urladdat. I ren chock bestämmer sig Amanda för att börja gå in mot stan. Det är långt och hon är mörkrädd. Men hon måste gå. Hon måste vara ute ur huset innan han kommer.

Amanda går en halvmil i mörkret längs landsvägen som leder in mot stan. Sen vänder hon tillbaka. Hon orkar inte gå längre. Tillbaka i huset är hon fortfarande lika rädd, men också uppgiven. “Jag får ta det”, tänker hon.

Vid 23-tiden hör hon hur en motorcykel kör upp mot huset. Det är Amandas terapeut från HVB-hemmet hon bodde tidigare som kliver av motorcykeln. Det är hans hus. Det är honom hon är rädd för.

***


Amanda var aldrig ett lyckligt barn. Amanda var aldrig en lycklig tonåring. Amanda har hittills inte varit en lycklig vuxen. Hennes liv har kantats av smärta, missbruk och svek.

Som sjuåring kom hon i kontakt med socialtjänsten första gången. Hennes föräldrar, som hon blivit adopterad av som liten, led av psykisk sjukdom.
Amandas uppväxt kom att präglas av familjehemsplaceringar, BUP, droger och ätstörningar.

Som 20-åring blev hon placerad på ett HVB-hem med ett 12-stegsprogram. Hon skulle bli drogfri.

Amanda blir drogfri. Men det visar sig att priset hon får betala för det är högt.

***

På det HVB-hem där Amanda som 20-åring skrevs in, fanns ytterligare ett tiotal kvinnor i åldrarna 18 – 25 år, som även de skulle behandlas för sitt drogmissbruk. Bland personalen var de flesta män. Terapeuterna var också en man. Amanda upptäckte snabbt att allt inte stod rätt till på HVB-hemmet. Till exempel ska vaktmästaren, enligt Amanda, ha trakasserat flera brukare och gett dem gåvor och pengar. Hon anmälde till socialtjänsten och hemmets personal, men fick inget gehör. Samtidigt kändes boendet överlag otryggt och destruktivt.

Hon berättar att det fanns stora mängder droger inne på hemmet, och att hon vid flera tillfällen såg folk injicera.

– Jag hade aldrig varit i närheten av sådana droger innan, och här blev jag nästan påtvingad injektioner av tunga droger.

“Hela mitt liv hängde på den här gamla terapeuten”

Strax efter att Amanda kom till HVB-hemmet började terapeuten Mats arbeta där. Han var välkänd inom beroendevård-världen och en omtalad terapeut. Amanda gillade honom. Det gjorde alla, berättar hon.

– Han ville alltid vara med mig och två tjejer till, han byggde ett förtroende hos oss. Jag hade aldrig haft en manlig förebild innan.

Trots att det enligt HVB-hemmets regler inte var lämpligt för manliga terapeuter att gå in på upplevelser som rör sexuella övergrepp, så gjorde Mats det med Amanda och en annan kvinnlig klient.

– Jag var inte alls bekväm med det, men jag litade på honom. Han favoriserade mig och hjälpte mig, berättar hon.

När hon smög ut eller hamnade i problem med Socialtjänsten och Försäkringskassan så hjälpte och försvarade Mats henne. Han började också ge henne pengar, mot löfte om att hon inte skulle berätta det för någon.

Mats tog Amanda under sina vingar, kallade henne sin dotter och involverade sin fru, som även hon jobbar i HVB-världen, i Amandas liv. När Amanda fick permission från boendet fick hon bo i parets stuga som de hade på tomten utanför sitt eget hus.

– Jag hade aldrig fått åka dit, egentligen, det är förbjudet. Men jag hade inget val, jag riskerade att bli utslängd från HVB-hemmet eftersom jag inte var tillräckligt engagerad och också visade aktivt att jag inte gillade hur de behandlade oss på hemmet, säger Amanda.

– Nu hängde hela mitt liv på den här gamla terapeuten.  

Huset som Mats och hans fru bodde i låg långt ute i skogen, utanför en liten ort i norra Sverige. Förutom boende hade Mats även ordnat en praktikplats åt Amanda, och såg till att hon fick pengar och mat. Snart bosatte sig Amanda permanent i stugan.

– Jag var tvungen att ge tid och känslomässigt engagemang tillbaka. Vi fikade, myste i soffan och satt framför brasan. Gränsen försköts lite hela tiden, men sen började det bli lite för mycket kramar och konstiga smekningar på ryggen och sånt, säger Amanda och fortsätter:

– Jag tyckte han var en äckelgubbe och lite obehaglig, men att han ändå var en duktig terapeut och bra för mig.

VeckoRevyn har tagit del av ett tiotal sms där Mats bland annat kallar Amanda för sin dotter och skriver att han älskar henne.

“Han hjärntvättade mig”

Snart började han prata om att adoptera Amanda. Han använde hennes livshistoria för att göra henne beroende av honom, menar Amanda.

– Han sa att jag aldrig hade haft en familj, alltid blivit övergiven. Han sa att han skulle fixa det, fixa så att allt blev bra.

När frun konfronterade Amanda om hennes och Mats relation blev Amanda ställd.

– Jag kände så mycket skuld och tyckte att allt var mitt fel, att jag hade varit för snäll mot honom. Att det var mitt fel att det hade blivit så här.

Efter det fick Amanda och Mats smyga för att kunna ses, vilket Mats fortfarande insisterade på att de skulle göra. Amanda kände sig fast. Hon hade ingen familj, inget jobb och ingen annanstans att bo. Samtidigt fortsatte Mats behandla henne, och testa olika terapiformer.

– När frun ringde när vi var med varandra sa han att han var med sina kompisar. Han tvingade mig att ligga i soffan och mysa, och prata om min barndom och vår framtid. Jag var rädd, och tyckte det var konstigt att han vägrade sluta träffas fast hans partner sagt nej, säger Amanda och fortsätter:

– Han hjärntvättade mig. Jag var drogfri och min hjärna hade börjat läka, men han krossade den. Han matade mig med bilder från min barndom och utsatte mig för beröringsterapi, en form av terapi där man tar på patientens kropp. Jag bröt ihop totalt. Jag var paj när jag kom till HVB-hemmet, men jag har aldrig varit så paj som efter det.

Illustration: iStock / Sky_melody

***

När frun fick nytt jobb och flyttade till en stad långt bort följde Mats med. Han fortsatte jobba på samma HVB-hem, vilket innebar en hel del pendling. Amanda fick i samband med flytten flytta in i det stora huset, där Mats och frun tidigare bott. Det innebar också att Mats alltid sov där i samband med pendlingen.

– Jag sa flera gånger nej, att jag bodde där nu. Att det inte passade, att jag skulle ha en vän över och sånt. Men det var inget att diskutera, det var hans hus och han skulle bo där. Och jag hade ingenstans att ta vägen, säger Amanda.

Amanda bäddade alltid åt Mats i gästrummet, men ofta drog han av madrassen från sängen och la den utanför dörren till det rum där Amanda sov.

***

Sista gången de sågs var fyra år efter att de hade träffats första gången. Under de åren var Mats den enda i Amandas liv som hjälpte henne, och hon hatade det. Hon kände sig beroende av honom, men visste att han utnyttjade henne när han insisterade på att de skulle ligga i soffan tillsammans och när han talade om för henne att hon inte har en familj. Hon var orolig att Mats skulle gå över gränsen, kanske till och med våldta henne.

En vårkväll ringde Mats och berättade att han skulle sätta sig på motorcykeln och vara hemma hos henne om några timmar. Amanda fick en dålig magkänsla. Allt kändes fel.

***

Solen har precis gått ner över trädtopparna i skogen som omger huset Amanda bor. Mats ringer och säger att han strax ska kliva på sin motorcykel och åka till henne. Amanda ringer en vän och säger att hon är rädd.

Amanda börjar i panik gå in mot stan, men vänder efter halva vägen. Hon är rädd och uppgiven. “Jag får ta det”, tänker hon.  

Vid 23-tiden hör hon hur en motorcykel kör upp mot huset. Det är Mats som kommer. De hälsar, båda är trötta och Amanda visar honom in i gästrummet. Mats lyfter bort madrassen och lägger sig utanför Amandas sovrum.

Han ber henne lägga sig på madrassen och mysa en stund. Prata, det var ju så länge sedan de hade setts. Amanda är knäpptyst, och hoppas att han ska somna. Så fort han gör det reser sig Amanda och lägger sig i sängen i sitt rum.

– Jag var så chockad, och så trött. Jag tänkte att jag bara måste ta mig igenom natten.

Nästa morgon vaknar Amanda av att Mats står i hennes rum i bara kalsonger och med synligt stånd. Amanda låtsas sova. Mats lägger sig i sängen bredvid henne.

– Det kändes som att det var mitt fel. Jag tänkte att jag borde sovit i en overall, inte i linne och shorts.

Amanda försöker trycka sig mot väggen och ligger stel som en pinne. Hon drabbas av frozen fright, ett tillstånd man kan drabbas av i traumatiska situationer och som gör att kroppen helt låser sig.

– Jag tror inte ens jag sa något, så rädd var jag. Jag tänkte att nej, jag blev inte våldtagen igår, men nu kommer det hända.

Mats lägger sig halvt över Amanda och börjar ta på hennes kropp. Plötsligt avbryts övergreppet, men vad som faktiskt händer där och då är Amanda inte säker på.

– Det måste varit något larm eller en telefon som ringde. Jag kan inte ha avbrutit det själv, jag var stel av skräck och sa ingenting.

Mats skjutsar Amanda till stan på sin motorcykel. Det är sista gången de ses.

***

Några dagar senare packade Amanda ihop alla sina grejer och lämnade huset. Hon hade efter ett samtal med Kvinnofridslinjen förstått att det Mats utsatte henne för var ett övergrepp, och att det var därför det hade känts så fel.

Amanda berättade också för en äldre kvinna i personalen på HVB-hemmet om övergreppet och sin relation till Mats.

– Hon började gråta och sa att nej, det som hade hänt var inte rätt. Men hon orkade, eller ville inte, ta det vidare. Det dröjde dock inte länge innan Mats började jobba heltid på sitt nya jobb, i den nya staden han och frun flyttat till.

Hon fortsatte att berätta om övergreppet och Mats. Alla på HVB-hemmet där Mats tidigare jobbat, och där hon själv varit inskriven, fick veta, både de boende och personalen, menar Amanda.

Polis och IVO lägger ner sina utredningar

En dag hörde Mats av sig och berättade om en flicka på sin nya arbetsplats. Han sa att flickan var 13 år gammal, att hon påminde honom om Amanda och att han såg på henne som en dotter.

– Jag tänkte bara: nejnejnejnejnej. Det får inte hända igen, säger Amanda.

– Jag ringde till HVB-hemmet där han och flickan fanns, men chefen där trodde inte på mig.

Det var då Amanda bestämde sig för att gå till polisen. Hon anmälde också HVB-hemmet till IVO och Socialtjänsten.

IVO konstaterade att Mats inte längre arbetade på HVB-hemmet och att Amanda inte var inskriven som patient när det aktuella händelsen inträffade, och la därför ner utredningen. I sitt beslut skriver de:

“Eftersom händelsen inträffade då inte någon av personerna var aktuell i verksamheten har inte någon avvikelse rapporterats. Ingen utredning har heller genomförts. Rutiner för att minimera relationsbildning i verksamheten finns.”

Mats själv menar att det aldrig fanns en sexuell relation mellan honom och Amanda, men att det var fel av honom att hyra ut en del av sitt boende till henne. Han medger dock att han kramat henne, vilket han gör med alla sina klienter.

– Det har aldrig funnits någon sexuell kontakt mellan oss, men det som hände var ett tydligt tecken på att jag blev medberoende.

Vad menar du med medberoende?

– Att jag inte släppte en klient efter avslutad behandling. Jag borde inte ha engagerat mig och lagt mig i hennes liv.

Vi har tagit del av chattar där du skriver att du älskar henne. Hur ser du på det så här i efterhand? Bör man skriva så till en klient?

– Kärlek är en central kraft i tillfrisknandet. Kärlek till sig själv, till medmänniskor, vänner med flera. Jag uppfattade vår relation som djup vänskap.

VDn för det HVB som Amanda bodde på känner till anklagelserna, och har tagit del av den anmälan som gjorts till både polisen och IVO. Han menar dock att det inte fanns någon relation mellan Amanda och Mats.

– Det var ord mot ord som gällde. Men så fort jag fick veta att han hade hyrt ut ett boende på sin tomt till henne så fick han gå. Det är förkastligt och gränslöst. Min uppfattning är dock inte att de hade en relation, men att han gjorde vissa närmanden som vi ser som oacceptabla, säger VDn till VeckoRevyn.

Han menar också att de har tydliga regler kring relationer och på vilket sätt manliga anställda får arbeta med kvinnliga boenden. Till exempel har män inte jourpass, och kvinnliga boende har kvinnliga psykologer när det ska prata om sexuella övergrepp.

– Anställda får aldrig inleda relationer med personer som bor på våra boenden. Även efter att de boende blivit utskrivna så måste personalen vänta minst två år innan en relation inleds, och helst ska det så klart inte ske över huvud taget. Det är inte okej.

***

Mats gjorde upprepade försök att kontakta Amanda. Men efter att han berättade om den 13-åriga flickan har de inte hörts.

Polisens förundersökning lades ner i brist på bevis. I dag jobbar Mats fortfarande det beroendeterapi, både inom öppenvården och på HVB-hem. Enligt Amanda utredde socialtjänsten inte hennes anmälan, de sa att ärendet hade fallit mellan stolarna under sommaren. HVB-hemmet bedriver än i dag verksamhet med samma ledning som när Amanda bodde där.

– Jag känner mig sviken av alla. Ingen tog det seriöst, alla var fega. Jag önskar de hade haft lite mer stake. Även om de inte trodde mig, hade de kunnat ta anmälan seriöst, säger Amanda.

”Det är det absolut första som hänt mig”

Idag är Amanda 25 år gammal, mår allt som oftast bra och är fortfarande drogfri. Hon har varit med om mycket i livet, mer än de flesta människor är med om under en hel livstid, men vistelsen på HVB-hemmet har satt djupast spår.

– Det har förstört allt. Jag tappade allt mitt förtroende för för vården. Det har äventyrat min nykterhet, eftersom jag aldrig någonsin kommer kunna gå ett 12-stegsprogram igen på grund av det som hänt, berättar Amanda, som än idag är sjukskriven och går i terapi för att bearbeta det som hände.

– Det är så himla svårt att gå i terapi och prata med någon om att man har blivit utsatt av en terapeut. Ingen terapi funkar, och min tillit är helt förstörd. Folk kan tycka att det är jättekonstigt att det här är det största sveket, eftersom jag blivit sviken en miljon gånger. Men det är det, det är det absolut värsta som hänt mig.

Amanda och Mats heter egentligen något annat.  

Har du varit utsatt för övergrepp och behöver råd, stöd eller någon att prata med?

Hjälplinjen – tillfälligt psykologiskt stöd

Öppet kl 13-22 alla dagar
Telefon 0771-22 00 60
www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen

Mind Självmordslinjen

Stödlinje för personer med tankar på självmord eller närstående till personer med tankar på självmord.Öppen kl. 06-24 varje dag.

Telefon: 90101
chat.mind.se

HOPP- Riksorganisationen mot sexuella övergrepp

Telefon: 0761999343
hopp.org

Sveriges Tjejjourer

För alla som definierar sig som tjejer.

Hitta din lokala jour på: https://tjejjouren.se/

Killfrågor

Drivs av Män för Jämställdhet. Chatta med anonymt måndag, tisdag, onsdag, torsdag och söndag mellan klockan 19 och 21.

Killfrågor.se