Kommer bevisen räcka för att väcka åtal?

Läs del 1 här, del 2 här, del 3 här och del 4 här.

Urinprovet är lämnat och en ny känsla smyger sig på tvillingarna Sara och Ester. Deras del i polisutredningen är för tillfället färdig. Allt de kan göra nu är att vänta. 

– Vi vet ju inte vad de där männen ville, eller ens om det var något i kaffet de gav oss. Allt vi vet var ju att de betedde sig väldigt creepy mot oss och andra tjejer, säger Ester.

– Har de ens gjort ett brott, tänk om allt bara är fake? säger Sara.

Ja, vad säger egentligen polisen, beroendeforskaren och advokaten? Och vad visar urinproven?

Vi börjar med det som borde vara enklast – urinprovet. 

Tvillingarna vill lämna urinprov så snabbt som möjligt för att spåren av drogerna inte ska försvinna ur kroppen. De dricker kaffet vid 14-tiden på lördagen den 10 april och lämnar sina prov på Beroendeakuten vid Sankt Görans sjukhus vid lunch dagen efter. Det har alltså knappt gått ett dygn.

Olika provsvar

Förekomsten av droger i urin kan snabbtestas med en provsticka. Tvillingarna uppskattar att Sara drack ungefär dubbelt så mycket kaffe som Ester, ungefär fyra klunkar mot hennes två. Det är kanske orsaken till att deras provstickor ger olika svar. Saras sticka ger utslag för amfetamin, det gör inte Esters.

– Jag har aldrig tagit amfetamin, säger Sara.

– På båten drack vi bara alkohol, intygar Ester.

Hur ska man tolka utslaget på en urinsticka?

– Om den ger utslag på amfetamin så vet man inte exakt vilken slags amfetamin det är, den ger utslag för flera amfetaminliknande preparat. Men det går inte att förväxla med helt andra droger, säger Joar Guterstam, beroendeforskare på Karolinska Institutet och överläkare på Beroendecentrum Stockholm.

Stickan kan även ge utslag för vissa antidepressiva läkemedel, vars molekyler liknar amfetamin. Men Sara äter inte sådana läkemedel.

– För min del tycker jag att de reaktioner som tvillingarna beskriver kan stämma väl överens med att ovetande få i sig amfetamin, säger Joar Guterstam. 

– Jag har gjort studier på friska försökspersoner som fått amfetamin. En del av dem fick en euforisk känsla, medan andra fick hjärtklappning och stickningar i kroppen. Det ligger ju nära den fysiska reaktion man kan få vid panikångestattacker och som tvillingarna beskriver att de kände, fortsätter han.

Finns en förklaring

Hur påverkas provtagningen av att det går nästan ett dygn mellan att tvillingarna dricker kaffet och proven tas?

– Rester av narkotiska preparat kan synas i urinen ganska lång tid efteråt, och om man tar prov inom ett dygn är chansen god att man upptäcker spår av drogintaget, säger Joar Guterstam.

Kan tiden som gick mellan intag av kaffe och provtagning förklara att Saras prov visar rester av amfetamin, men inte Esters?

– Om Ester fick i sig betydligt mindre av drogen, så ja, absolut, säger Joar Guterstam.

För tvillingarna är känslan dubbel.

– Det var skönt att mitt prov ändå visade att jag hade fått droger i mig, säger Sara.

– Samtidigt fattade vi ju att provstickorna inte skulle vara jättesäkra bevis i en rättegång. Då var det extra skönt att vi hade sparat kaffet, säger Ester.

Wow-faktorn

Det är uppenbart att fler än tvillingarna är nöjda med att de sparat kaffet. När polisens presstalesperson Ola Österling får höra den historien visslar han till i telefonen.

– Wow, det var verkligen proffsnivå av ett brottsoffer, jag är oerhört imponerad av att de kunde behålla den kylan, säger han.

Advokat Emma Persson reagerar ungefär likadant.

– Men oj, vilka tjejer ändå. De har ju verkligen gjort allt rätt i den utsatta situationen de befunnit sig i, säger hon.

Vi återkommer till både polisen och advokaten strax. Men vad kan vi förvänta oss av kaffet som bevismaterial? Ester tar alltså med sig kaffet  männen bjuder dem på ner till hytten, där vätskan hälls över i en tom Spriteflaska. Flaskan har inte rengjorts innan.

– Finns det droger i kaffet borde det inte vara några problem att se det vid en analys, säger Joar Guterstam.

– Drogerna bryts inte ner i vätska som de gör i en människokropp. Att kaffet blandats med rester av Sprite spelar ingen roll.

Vad säger polisen?

Jag pratar med tvillingarna nästan varje kväll från söndagen den 11 april till dagen detta skrivs, onsdagen den 21 april. De uttrycker hela tiden ett hopp om att få snabba svar på vad som finns i flaskan. Vid vårt sista samtal är de frustrerade.

– Inget verkar hända, det går väldigt långsamt, säger Ester.

– Ja, vi trodde vi skulle fått svar redan förra veckan, säger Sara.

Så var befinner sig flaskan just nu?

– Den här utredningen sköts på sedvanligt sätt. Jag förutsätter att drycken är på undersökning, och att det kommer ta ett antal veckor tills vi har resultatet från den, säger Ola Österling.

Tvillingarna är måttligt hoppfulla om att hela den här historien ska leda till en rättegång där kaffemännen döms.

– Jag vill ju det. Det skulle kanske hindra att det här händer någon annan också, säger Ester.

– Fast jag tror inte att det kommer bli så. Man vet ju hur sällan den här typen av brott ens leder till rättegång, säger Sara.

Men exakt vilken typ av brott är det vi pratar om här? Sara och Ester har bilden klar för sig.

– Vi tror att de drogade oss för att göra något sexuellt med oss, säger Sara.

– De första dagarna efteråt kunde jag inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna ha hänt om de lyckats, säger Ester.

Polisen delar tvillingarnas bild.

– Man kan misstänka att det handlar om förberedelse för sexualbrott, vilket vi tar på största allvar. Det visade ju också vår utryckning efter att systrarna larmat oss, säger Ola Österling.

Vad säger advokaten?

Advokat Emma Persson har lång erfarenhet både av att försvara misstänkta och vara målsägande för brottsoffer vid den här typen av brott.

– Vad de här männen tänkte göra och eventuellt planerade kan vi inte veta, det blir bara spekulationer. Om det här hamnar inför domstol kommer det förmodligen rubriceras som misshandel eller försök till misshandel.

Det är mycket riktigt också vad som står i polisanmälan. ”Brottsbeskrivning: Misshandel.”

– Om det finns droger i kaffet ökar misstanken mot männen. Om det dessutom finns spår av droger i ena systerns urinprov så är det inte osannolikt att det leder till åtal, säger Emma Persson.

Å andra sidan minskar förmodligen chanserna för åtal om det inte finns spår av droger i kaffet.

– Men omöjligt är det inte. Det finns fortfarande ett urinprov som visar på droger, och att tvillingarna kan ge stöd åt varandras berättelse är också en styrka. Fall där ord står mot ord läggs inte alltid ner, även om många uppfattar det så.

Vad händer nu?

Så där befinner sig tvillingarna nu, snart två veckor efter kryssningen med Viking Amorella, i ett limbo i väntan på provsvaren från flaskan. Men oavsett om det blir ett åtal eller inte, påverkar händelsen Ester och Sara. 

Första veckan drömmer de om båtar och män nästan varje natt, men de går också på en aw och fikar med kompisar. De tar ledigt på måndagen efter att de lämnat urinprov, men sedan jobbar de på som vanligt. De återgår helt enkelt till sin vardag.

– Vi känner oss inte direkt rädda, säger Ester.

– Fast vi har inte varit ensamma ute på kvällen eller gjort något som skulle kunna kännas farligt heller, säger Sara.

Ester har alltid varit lite mer försiktig än Sara.

– Jag går aldrig ensam hem på kvällen och åker jag taxi själv kollar jag taxinummer och sitter redo med telefonen. Så det blir nog ingen större skillnad nu, säger hon.

Sara är hennes motsats.

– Jag är inte försiktig på det sättet, jag vill inte att någon annan ska styra mig. Om jag vill gå hem genom parken på natten så gör jag det, säger hon.

Fram tills nu alltså. 

Inte rädd för något?

När vi pratar på måndagen den 12 april säger hon att hon inte kommer våga gå själv på natten mer. En vecka senare är hon inte lika säker.

– Jag vet inte riktigt, det känns som att jag kommer vara mer rädd. Samtidigt vill jag inte det. Jag vill klä mig hur jag vill och gå var jag vill, jag vill inte styras av att män kan vara svin, säger hon.

För ett tag sedan gick mamma Anna och Sara på en promenad. Plötsligt sa Sara:

– Vet du mamma, jag är inte rädd för någonting.

– Jag vet, och det skrämmer skiten ur mig, svarade mamma Anna.

Jag berättar för Anna vad Sara sagt, att hon kanske ska sluta gå ensam hem på nätterna.

Hur känns det?

– Det känns skönt, det är första känslan, säger Anna.

– Sedan blir jag ledsen. Det är så sorgligt att det här lagret av mäns våld mot kvinnor ska finnas där och fortfarande påverka våra barn. Det är hemskt, fortsätter hon.

VeckoRevyn fortsätter att ha kontakt med tvillingarna. Vi återkommer när det finns något mer att berätta. Ester och Sara hälsar, de säger att det har hjälpt dem att ni har velat lyssna på deras historia. 

När VeckoRevyn når Viking Amorella bekräftar de det inträffade. I ett mejl skriver de att: ”Detta utreds nu av polisen och Viking Line bistår med all hjälp vi kan. Vi har en nollvision mot brott ombord på våra fartyg och tar den här typen av händelser på största allvar.” Vidare skriver de att de inte kan kommentera en pågående polisutredning, utan hänvisar eventuella frågor till polisen. Sara, Ester och Anna heter egentligen något annat.