Mäns våld mot kvinnor är omfattande, och var fjärde ung kvinna har någon gång blivit utsatt för våld i en nära relation. För kvinnor med ett drogmissbruk är utsattheten dubbel. De blir misstrodda och polis och sjukvård litar inte alltid på vad de berättar.
– Det här är en våldsutsatt grupp som är marginaliserad och som inte får bemötande som andra våldsutsatta, som inte blir trodda av polisen på samma sätt vilket gör att våldet kan fortgå, säger Pernilla Börjesson, enhetschef på länsstyrelsen Västmanland. Mer
Kvinnor som missbrukar är dubbelt utsatta. Det fastslår studien ”Vem ser oss? En studie om kvinnor i missbruk och deras upplevelser av våld i nära relation” från 2021. Studien visar att kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik, som samtidigt är eller har varit utsatta för våld i nära relation, tillhör en av de mest utsatta grupperna i samhället. Pernilla Börjesson är enhetschef på länsstyrelsen i region Västmanland och medförfattare till studien.
– Det här är en våldsutsatt grupp som är marginaliserad och som inte får samma bemötande som andra våldsutsatta, som inte blir trodda av polisen på samma sätt vilket gör att våldet kan fortgå.
Underlaget för studien bygger på intervjuer med 52 kvinnor som då hade ett pågående missbruk. Den visar att 96 procent av kvinnorna blivit utsatta för kränkningar, och majoriteten av kvinnorna har minst en gång blivit utsatta för våld som krävt omplåstring. Eftersom gruppen missbrukande kvinnor är en extremt våldsutsatt grupp kom det här resultatet inte som en chock för Pernilla Börjesson och hennes kollegor.
– Men det som stod ut var att så många, fem av elva, i åldern 18 till 29 hade tagit betalt för sex vid något tillfälle.
Veronika, 22 år: ”Tvångsvården blev min räddning”
Veronika, 22 år, är före detta missbrukare och i vår firar hon två år som drogfri. Under hennes tid som missbrukare gick hon på otaliga möten på öppenvården och var alltid ärlig med vad hon höll på med. Varje vecka lämnade hon ett positivt urinprov och berättade om vilka droger hon tog.
– Jag visste på något sätt att detta var det enda sättet jag skulle kunna få hjälp på. Men det jag möttes av var att de tyckte att jag borde klara av att bli ren själv, just för att jag var så medveten om mitt missbruk.
Men någon ytterligare hjälp fick hon inte. En morgon i maj 2020 hittade hemtjänstpersonal Veronika medvetslös några gator från hennes brors hem. På sjukhuset testade hon positivt för 18 olika substanser.
– Jag minns inte mycket från den här tiden eller från den här händelsen. Men jag minns att jag vaknade upp på en brits och försökte få av mig syrgasmasken.
Hon var inlagd på intensivvårdsavdelningen ungefär en vecka. Denna gång hade det gått illa, värre än vanligt. Med flera års missbruk i bagaget visste hon att hon hade snuddat vid döden. Ändå erbjöds hon inga nya insatser från myndigheterna, utan bara fortsatt kontakt med socialtjänsten och öppenvården. Snart föll hon tillbaka i gamla mönster och var inom kort drogpåverkad igen. En dag ringde Veronikas socialhandläggare och berättade att de skulle omhänderta henne enligt LVM-lagen, Lag om vård av missbrukare i vissa fall, och att polisen skulle hämta upp henne om en timme. Om hon inte befann sig på plats skulle hon bli efterlyst.
– Då kände jag ”Shit, jag ska få en räddning”. Äntligen var det någon som såg mig och vad jag behövde.
Hon blev körd till Rebeckahemmet strax utanför Stockholm och blev inlåst i ett rum.
– Det är lite av ett fängelse, men det var den bästa tiden i mitt liv. Även fast man inte får någon speciell hjälp utan endast personer att prata med så var det exakt det jag behövde och alltid velat ha.
När man blir omhändertagen enligt LVM innebär det att man blir tvångsvårdad. Det är antingen en myndighetsperson eller en närstående som gör en LVM-anmälan. Anmälningen går till socialnämnden och de utreder fallet. Om de bedömer att det behöver skickas vidare flyttas ärendet till förvaltningsrätten, som fattar det slutgiltiga beslutet. Det finns olika kriterier som måste uppfyllas för att tvångsvården ska sättas in. Du behöver ha ett pågående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, och det är krav på att vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat vis.
Hanna Jarvad är jurist på socialstyrelsen och berättar att tvångsvård enligt LVM ges som en sista utväg när frivillig vård är otillräcklig. Vård enligt LVM ges när personen behöver vård för sitt missbruk, men själv nekar till vården.
– Frivillig vård för missbruk ges både inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. När sådan vård inte räcker till kan tvångsvård beslutas. Tvångsvård enligt LVM beslutas alltid av förvaltningsdomstol.
Bildkälla: Upklyak/ Freepik
När polisen plockade upp Veronika var hon 20 år och hade missbrukat sedan högstadiet. Det började med läkemedelsdrogen tramadol, gick över till benzo, ett tag amfetamin och de sista åren var hennes huvuddrog Subutex. Subutex är avsett för behandling av drogmissbrukare, för att stilla begäret efter opiater, men Veronika tog det i syfte att missbruka.
Hon blev introducerad till droger av en expojkvän. Relationen var destruktiv, han var några år äldre och ägnade sig åt saker hon inte hade en aning om. När han blev sjuk i cancer fick han läkemedelsdrogen tramadol utskriven. Veronika testade den smärtstillande drogen en gång, och fortsatte snart med både tramadol och benzo. Relationen avslutades efter ett par år men missbruket fortsatte.
– Då tog jag droger varje dag. Jag har alltid sökt mig till något som har fått mig att känna mig normal. När jag tog lagom mängd benzo kände jag att jag kunde vara mig själv och att jag passade in. Då kunde jag prata för mig och vågade göra saker som jag annars inte vågade, typ svara i telefon när min pappa ringde.
Under den här tiden flyttade hon hemifrån för att gå på gymnasiet i annan ort. Hon tog avstånd från sin familj fast de försökte nå henne. Veronika tog droger för att klara av skolan.
Åren som följde bestod av orosanmälningar, möten med socialhandläggare, destruktiva relationer och flyktkänslor. Veronika fick panik av att stanna i en och samma stad där alla visste vem hon var. Ett flertal gånger åkte hon och en kompis upp till Stockholm för att komma bort. Där hängde de runt, träffade folk på plattan och sov i gamla sunkiga lägenheter. En bekant hade sett dem trilla runt på gator och sova på parkbänkar. Kompisens föräldrar visste att de var i Stockholm, reste dit och hittade dem, och Veronika blev körd till behandlingshemmet Maria ungdom.
– Jag har varit på psykakuten flera gånger, för jag har ju alltid bett om hjälp. Jag visade aldrig något motstånd, för jag visste att denna livsstil inte fungerade. Men jag kunde inte heller sluta av mig själv.
Hon lämnade Maria ungdom efter några dagar och allt fortsatte som vanligt. Med droger i systemet klarade hon av gymnasiet, men hamnade fortfarande i trubbel med till exempel polisen. Efter det flyttade hon in hos en kille som hade hjälpt dem en av gångerna de besökte Stockholm. De blev snabbt ett par, men relationen var inte bra för Veronika.
– Man kanske kan kalla honom psykopat? Det var i alla fall värsta perioden i mitt liv. Han kontrollerade allt jag gjorde och jag träffade många personer som inte var bra för mig.
Hon försökte lämna, men var väldigt svag och blandade olika droger. De var tillsammans i nästan två år. Han köpte saker i hennes namn, använde hennes bankuppgifter och visste exakt varje steg hon tog. En dag lämnade hon lägenheten när han inte var hemma och kom aldrig tillbaka. Hon flydde till sin bror.
– Jag flyttade in hos honom och körde all in med alla möjliga droger i ungefär en månad.
Bildkälla: Spacedezert / Unsplash
Men så kom dagen då hemtjänstpersonalen hittade henne på gatan. Väl på Rebeckahemmet fick hon den hjälp som hon så länge hade längtat efter och bett om. Där fick hon även svar på varför hon känt sig annorlunda och haft svårt för att passa in hela sitt liv – hon gick en utredning som visade att hon hade PTSD, depression och ADHD.
– Det förklarade delar av mina tidiga känslor om att jag kände mig annorlunda och inte som alla andra.
Kvinnor i missbruk söker sällan stöd för våldet de utsätts för
En anledning till att studien gjordes var att utvecklingsgruppen, där Pernilla Börjesson jobbade, upptäckte att de skyddade boenden som fanns i Västmanlands län inte höll måttet. Hon reagerade även på uppfattningen om att vissa som hon jobbade med fortfarande yttrade att missbrukare får skylla sig själva, att det skulle ingå i konceptet missbruk att man också får stryk. Ett mål med studien var att se hur missbruksvården bättre kunde hitta och ta hand om kvinnor som lever i våldsamma relationer.
– Det som är viktigt är att kvinnor i missbruk väldigt sällan söker stöd för att de är våldsutsatta. De söker vård och behandling för sitt missbruk och får bara extra stödinsatser om de har tur med att träffa en behandlare som frågar lite extra.
Hon förklarar att dessa kvinnors vård måste bli mer heltäckande. Det är inte så konstigt att de i många fall går tillbaka till missbruket när trauman och helheten inte prioriteras.
– Kvinnorna ifrågasätts kring varför de inte tar till sig behandlingen, att de återfaller i missbruket och varför de går tillbaka till de våldsutövande männen. Men de har så mycket vårdbehov som vi inte kan tillgodose om man bara fokuserar på missbruksbehandlingen.
Nu jobbar länsstyrelsen Västmanland med att informera och utbilda olika avdelningssektioner utifrån dessa resultat. De fokuserar på att utbilda kompetenta behandlare och lägger vikten vid att man måste se dessa kvinnors trauman och sårbarhet.
– Vi ger stöd och vägledning kring hur de ska få in ett jämställdhetsperspektiv i sin vård. Det man ofta glömmer bort är att våld i nära relationer ytterst är ett jämställdhetsproblem och om man jobbar med det så främjar man jämställdheten och med det kvinnors säkerhet.
Veronika heter egentligen något annat.
Blir du utsatt för våld i en nära relation? Här kan du få hjälp:
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
Brottsofferjouren: 0200 21 20 19
Behöver du hjälp med ditt missbruk? Hit kan du vända dig:
Alkohollinjen: 020-84 44 48
Droghjälpen: 020-91 91 91
Bli vår Patreon!
Hjälp oss göra fler viktiga granskningar för unga kvinnor! Läs mer här.
