Alba missbrukade droger från att hon var 11 år och ett år senare slutade hon gå till skolan helt. Idag är hon kritisk till att de runt omkring henne inte gjorde mer.
– Jag var så nära att dö ett flertal gånger, säger hon.
Mer
Antalet ungdomar som testat narkotika har varit stabilt de senaste 20 åren, men mer regelbundet bruk har ökat, visar CANs skolundersökning från 2021. Genom LVU, Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, omhändertogs 3486 barn 2020. Det kan vara på grund av skadliga eller dåliga familjeförhållande eller för att barnet är en fara för sig själv – genom att till exempel bruka droger.
Alba var 11 år första gången hon testade att röka spice. Det är en centralstimulerande drog som ger ett liknande rus som vid användning av cannabis. Hon gjorde det hemma, tillsammans med sin bror och deras då drogmissbrukande pappa. Under den här perioden gick hon till skolan då och då, men började dyka upp allt mer sällan. När hon var 12 år slutade hon gå dit helt. Istället stannade hon hemma och var grovt drogpåverkad dygnet runt. Missbrukandet eskalerade – med hasch, cannabis och amfetamin.
– Nu i efterhand har jag undrat hur ingen kunde reagera? Jag kommer ihåg att det kom någon fråga från skolan, men inte mer än så.
Tidigare har VeckoRevyn berättat om Veronika, som likt Alba började missbruka i tidig ålder. Gemensamt för dem är att de idag har svårt att lita på myndighetspersonal och att de känner att det tog alldeles för lång tid innan de fick den hjälp de behövde.
Alba berättar att under de fyra år hon missbrukade kom polisen och socialtjänsten hem till henne flertalet gånger. De uppmanade henne att regelbundet besöka barn- och ungdomspsykiatrin, men utöver det hände ingenting. Hon tror att grannarna anade att något var fel, men hon såg aldrig någon göra något åt det. Det hände att lägenheten var full med både barn och vuxna som var drogpåverkade. Ibland, när polisen kom och hämtade henne, låg hennes pappa däckad på sängen.
– Om de inte såg att jag var påverkad så måste de i alla fall ha sett att detta inte var en bra miljö för ett barn att vistas i. Jag tror det var många som såg vad som pågick men det var ingen som reagerade.
Hon träffade sällan någon utanför umgänget som tog droger. Dessa år är idag bara suddiga minnen för Alba. Det är svårt för henne att komma ihåg specifika dagar eller vad som hände mellan morgon och kväll.
Det var till slut Albas mamma som ringde till polisen och socialtjänsten. Hon bodde i en annan del av landet och hade egentligen inte så mycket kontakt med resten av familjen, men hade fått nys om att allt var mycket allvarligare än vad hon tidigare trott. Alba var då 15 år, vägde 40 kilo och kunde knappt prata.
– Jag tänker att om min mamma inte hade gjort en orosanmälan så hade jag inte varit vid liv idag. Jag var så nära på att dö ett flertal gånger. Jag vet att jag hade dött. När jag fick hjälp var jag så förstörd att jag knappt kunde prata. Jag förstod inte vad andra sa och kunde bara svara på enkla meningar.
“Samhället måste steppa in när något är fel”
Alba känner idag att det verkligen behövde gå riktigt långt för att en insats skulle göras. I efterhand har läkare och personal från socialtjänsten berättat för Alba att när hon omhändertogs var hennes hjärna inte mer utvecklad än en elvaårings. På grund av alla tunga droger hade hennes kropp gått på sparlågor i flera år. Hon blev direkt flyttad till ett familjehem och där började resan mot att bli drogfri och komma tillbaka till skolan.
– Jag kom dit med ett väldigt grovt drogmissbruk så jag fick vara hemma väldigt mycket. Jag var instängd men det var för mitt bästa såklart. Men det tog ett tag för mig att bli ren och det var jobbigt att de tog bort hela min värld ifrån mig.
Hon började sakta men säkert om sjunde klass när hon var 15 år. Hon var inte i skolan varje dag, men försökte, och var tillbaka i skolan på heltid när hon började nionde klass som 17-åring.
Kraften som gjorde att Alba klarade av att bli ren från sitt missbruk grundade sig i att hon inte längre ville vara annorlunda.
– Innan trodde jag att mitt liv var normalt men när jag flyttade till familjehemmet och träffade andra ungdomar i min ålder förstod jag att de tyckte jag var lika konstig som jag tyckte de var.
Idag är Alba 21 år gammal, pluggar på universitet, har sambo och egen bostad. Hon har fortfarande problem med att lita på människor och svårt att skapa relationer.
– Jag ångrar ingenting, jag var bara ett barn och kunde egentligen inte göra något åt det. Men jag har svårt att lita på vuxna och kommunpersonal, för det måste ha varit så många som sett vad som hände utan att de agerade.
Alba heter egentligen något annat.
Behöver du hjälp med ditt missbruk? Hit kan du vända dig:
Alkohollinjen: 020-84 44 48
Droghjälpen: 020-91 91 91
Bli vår Patreon!
Hjälp oss göra fler viktiga granskningar för unga kvinnor! Läs mer här.