Under våren 2019 startade polisen Initiativ Gryning. Med projektet vill de bland annat minska mäns våld mot kvinnor. Men varför görs det först nu? Och finns det insatser riktade direkt till unga kvinnor som blir utsatta för våld? Mer
Våren 2019 startas ett nytt projekt inom polisen. Projektet får namnet Initiativ Gryning och ska bland annat jobba för att motverka våld inom familjer, våldtäkter och sexualbrott mot barn. Som en del av projektet vill polisen också minska mäns våld mot kvinnor. Genom att satsa mer pengar, rekrytera mer personal, ta fram nya arbetsmetoder och utbilda inom polisen hoppas man kunna minska våldet som sker i nära relationer. Ett område som tidigare haft låg status inom polisen, menar Linda Törngren, som arbetar som gruppchef för en utredningsgrupp vid polisen i Västberga och utreder våld i nära relationer.
– Man har försökt förmedla att det har prioriterats, men det har faktiskt inte gjorts på riktigt. Det är först nu när Initiativ Gryning startas som man ser att det börjas tas på allvar, säger hon.
Hur kommer det sig att det inte har hänt tidigare?
– Det är alltid en prioriteringsfråga för polisen var man ska lägga sina resurser, och det är en hård prioritering. Vi ser att mörkertalet är väldigt stort och att det inte verkar ske någon förändring, och då måste vi förbättra utredningsresursen och öka tryggheten för kvinnor och barn i allmänhet, och målsägande i synnerhet, samt utveckla det brottsförebyggande arbetet, säger hon.
Enligt henne är det stor skillnad på hur polisen prioriterar de jobb som kommer in till kommunikationscentralen.
– Om det är en skottlossning skickas jättemånga radiobilar, men om det är ett bråk i en bostad tillsätts väldigt mycket mindre resurser. Det är ett synsätt som måste förändras, säger hon.
När det skickas för få radiobilar finns det en risk att det viktiga arbete som behövs göras på plats inte görs.
– Det är viktigt att poliserna på plats ställer rätt frågor, filmar förhör med målsägande redan från början, tar kläder i beslag om det behövs och spärrar av lägenheten där ett eventuellt brott har begåtts. Detta för att försäkra sig om att man gör allt man kan, säger Linda.
Upplever ni att det inte har gjorts tidigare?
– Man hade absolut kunnat göra mer i många fall, säger hon.
Enligt Brottsförebyggande rådets, BRÅ:s, rapport från 2018 ser vi att unga kvinnor, mellan 16 och 24 år, är en särskilt utsatt grupp när det kommer till våld i nära relationer. Men inom Initiativ gryning finns inga särskilda insatser planerade för målgruppen.
Utöver åldersfaktorn, finns det andra grupper i samhället som är särskilt utsatta?
– De vi får kännedom om är inte representativt för hur samhället ser ut i övrigt. Ett viktigt begrepp är anmälningsbenägenhet, det vill säga vilka som är benägna att överhuvudtaget göra en anmälan. I vissa sociala grupper kan det vara mer eller mindre skamligt att anmäla. Jag skulle därför vilja säga att det inte är en viss typ av person som blir utsatt för väld i nära relationer, utan jag tror tvärtom att det finns i alla samhällsgrupper, säger Linda Törngrens kollega Jannicke Horgen, som arbetar som utredare vid polisen i Västberga.
”Vi måste fokusera mer på att de som blir utsatta ska våga anmäla”
År 2018 mördades 22 kvinnor av en nuvarande eller före detta pojkvän, sambo eller make. Samtidigt anmäldes omkring 16 000 fall av misshandel i hemmet. Enligt BRÅ polisanmälde bara 2,6 procent av de i åldrarna 16 till 24 år som blivit utsatta för våld i nära relationer 2012. För unga kvinnor som inte anmäler att de blivit utsatta för brott är den enskilt största orsaken till det att de ser händelsen som en småsak eller känner rädsla för att polisen inte ska agera på en anmälan. Det saknas nyare siffror kring anmälningsgrad i just den åldersgruppen, men enligt polisen själva anmäls enbart en fjärdedel av de brott (i alla åldersgrupper och kön) som sker i samband med våld i nära relationer. Enligt Linda är det ett problem att mörkertalet är så stort. Med Initiativ gryning vill polisen öka förtroendet hos allmänheten för att fler ska våga anmäla.
– Vi måste fokusera mer på att de som blir utsatta ska våga anmäla, för det här handlar om grova brott som behövs tas på större allvar. Det handlar också om att göra folk medvetna om vad som är ett brott, säger hon.
Hur arbetar ni konkret med att stärka förtroendet?
– Bara att Initiativ Gryning har startat är ett jättestort steg. Vi har fått mer pengar och kan tillsätta mer resurser och se över våra prioriteringar och arbetsmetoder. Polisen ska arbeta offensivt för att ge dessa brottsoffer upprättelse, säger Linda.
– Som utredare har jag förståelse för hur svårt det är att göra en anmälan. Om någon känner sig osäker brukar jag säga att det alltid går bra att höra av sig längre fram, om man känner sig mer redo senare. Det är viktigt att personen som vill göra en anmälan känner sig trygg och att vi har kompetens att bemöta dem som kommer hit på bästa sätt, säger Jannicke.
”En nedlagd förundersökning betyder inte att polisen inte tror dig”
Varför är det så viktigt att anmäla om man blivit utsatt för våld i en nära relationer?
– Det är jätteviktigt att alltid anmäla om man blivit utsatt för ett brott. Polisen kommer utreda brottet och försöka få fram bevisningen som krävs för att det ska gå till åtal och rättegång. Men om det inte finns bevisning så det räcker kommer polisanmälan fortfarande finnas kvar hos oss, och man kan alltid öppna upp den igen om det kommer fram nya uppgifter. Plus att om man blivit utsatt för en man, finns det alltid en risk att han begår brott mot andra kvinnor så därför är det viktigt, säger Linda.
– Det är också viktigt att vara medveten om att även om en förundersökning läggs ner så betyder inte det att polisen inte tror på en, utan det handlar bara om att det inte finns tillräckligt med bevisning för att väcka åtal. Det säger ingenting om händelsen har hänt eller inte, säger Jannicke.
”Bra om gärningspersonen får sitta i fängelset en längre tid”
För att ett åtal ska kunna väckas krävs bevisning. Det kan exempelvis vara bra att uppsöka sjukhus om man blivit utsatt för en misshandel så att skadorna dokumenteras. Dessutom kan det hjälpa om man berättat för en läkare vad som har hänt. Det kan också vara bra att dokumentera sina skador genom att exempelvis ta bilder. Om ens partner går igenom ens mobil kan det vara svårt att behålla bilderna på telefonen, men om det är möjligt kan man skicka dem till en vän eller spara bilderna på ett USB. Det kan vara till hjälp om man berättat för någon nära inpå händelsen vad som hänt, eller att man skrivit dagbok.
– De här brotten är jättesvåra att bevisa då de ofta sker i hemmet utan vittnen som är närvarande, därför kan det bli svårare att få personer dömda, säger Linda.
Tycker ni att rättsystemet fungerar som det ska?
– Känslomässigt kan jag känna, att när det kommer till just brott i nära relationer, är det bäst om gärningspersonen får sitta i fängelset under en längre period. Och det är för att den som blivit utsatt för ett brott måste få tid att återhämta sig från psykiska och fysiska skador och återknyta kontakten med de personer som man kanske isolerats från. Man kanske måste gå i terapi under en längre period och ta tag i annat i livet som blivit lidande. Det är svårt för personen att göra det om gärningspersonen är fri och kanske fortsätter ringa och hälsa på, säger Jannicke.
– Jag instämmer, säger Linda.
Vad är den största utmaningen ni möter?
– Jag tycker att det kan vara svårt att få målsägande att medverka hela vägen. Och det är något som alla utredare som jag träffar får jobba mycket med, att motivera de utsatta kvinnorna och att handlingstiden ska vara så kort som möjligt. Ju längre tid det tar, desto större risk är det att de inte vill medverka längre, säger Linda.
Hur lång tid kan det ta?
– Om någon blivit frihetsberövad, eller om det gäller ett barn, är det lagstadgat att vi måste utreda inom en viss tid. Men utöver det finns ingen tidsram och då handlar det om prioriteringar. Därför kan det ta allt från några veckor till upp mot ett år. Och ett år är alldeles för lång tid, säger Linda.
Varför upptäcks inte brotten i tid?
Under 2016 och 2017 utredde Socialstyrelsen 21 fall där en person dött till följd av våld i nära relationer, varav 18 av dem var kvinnor. 16 av offren hade haft kontakt med minst två myndigheter inom ett år före sin död.
Vad är det som gör att den här typen av brott inte stoppas eller upptäcks i tid?
– Samverkan och kommunikation behöver fungera bättre, och det måste bli lättare att utbyta information mellan myndigheter. Det händer att exempelvis socialtjänsten och skolor får information som sedan inte lämnas över till polisen, säger Linda.
En av kvinnorna vi har pratat med hölls instängd i två veckor, och trots att andra tipsade polisen om var hon befann sig och att hennes partner var farlig gjordes ingenting. Varför?
– Det är svårt för mig att uttala mig om det specifika fallet. Ofta om man ringer in och är orolig för en person, framför allt om det är flera samtal, så brukar det följas upp, säger Linda.
– Sen har alla brott en rekvisit. Det innebär att händelsen måste innehålla något som gör att det klassas som ett brott. Det kan ha funnits omständigheter som gjort att det inte bedömdes som ett brott, säger Jannicke.
– Är man orolig för en person försöker man ofta även få tag i den personen. Tyvärr ser många kvinnor som blir utsatta för den här typen av brott inte att det är just ett brott. Om polisen inte har något konkret kring oron och personen inte vill medverka kan det vara svårt för polisen att göra något, säger Linda.
Vilket resultat har Initiativ gryning gett?
Har Initiativ gryning gett några resultat hittills?
– Jag har hört från åklagare att det märks att vi har blivit fler och att det händer något. Det är en bra start och ett tecken på att någonting har ändrats när en helt annan myndighet märker skillnad. Vi avslutar fler utredningar nu som kan leda till åtal så jag har goda förhoppningar, säger Jannicke.
– Plus att vi på ett annat sätt pratar om arbetssättet nu. Jobbar vi på bästa sätt? Hur ska vi göra för att bli ännu bättre? Hur kan poliserna som är först på plats göra sitt arbete så att vi som utreder kan ta vid på ett bättre sätt? För där ser vi också att det ofta blir ett glapp. Såklart kan det vara hög arbetsbelastning, men det är viktigt att de poliser som kommer till brottsplatsen uttömmer den information som finns redan på plats, speciellt när det kommer till den här typen av brott och våldtäkter, säger Linda.
