in

Läsarfråga: ”Hur ska jag hantera min dåliga relation till min pappa?”

dragarbild terapeut
Bildkälla: Katherine Gu / Unsplash

Emelie känner sig besviken över att hennes pappa aldrig hör av sig och undrar vad hon kan göra åt situationen. Läs terapeutens svar här! Mer

Emelie: ”Hur ska jag hantera min dåliga relation till min pappa?”

Hej Paula! Jag skriver till dig för att jag har en komplicerad relation till min pappa. Jag har inte vuxit upp med honom och under hela mitt liv har vår kontakt varit lite till och från. Jag är 25 år nu och för första gången bor vi i samma stad. Men trots det hör han aldrig av sig. Hans sambos son bor bara några kvarter bort från mig och de äter ofta söndagsmiddag där men jag är aldrig inbjuden. Trots att jag är vuxen känner jag mig som ett barn som blir avundsjuk och sårad. Finns det något jag kan göra? Har svårt att se att min pappa kommer ändra sig. /Emelie

Paula: ”Det kan vara skönt att prata om problemet med någon utomstående”

Hej Emelie, och tack för ditt mejl! Det är tufft att känna sig besviken, sårad och avundsjuk. Det sliter och gör ont. Du skriver att det känner dig som ett barn trots att du är vuxen, och det är ju faktiskt så att du alltid kommer att vara hans barn. Som barn söker man ofta bekräftelse hos sina föräldrar och får man inte det är det klart att det känns jobbigt. Speciellt när han är hos sin sambos son som bor i närheten av dig.

Som du skriver så har ni inte haft en regelbunden kontakt. Jag tänker att det finns saker du kan göra något åt, och sedan finns det saker du inte kan göra något åt. Du skriver att du har svårt att se att din pappa kommer ändra sig, och så kan det säkert vara. I så fall behöver du försöka acceptera det, även om det kan vara svårt. Det du kan göra är att försöka ändra på hur du hanterar situationen.

Första steget kan vara att du försöker kontakta honom. Jag förstår om det kan kännas svårt att göra det, men det kan vara ett sätt att ta upp er kontakt igen. Försök vara så rak du kan och säg till honom att du gärna skulle vilja ses. Är det så att han inte tackar ja till den inbjudan så har du i alla fall gjort det du kunnat. Då du skriver att ni haft en komplicerad relation under din uppväxt, så tänker jag att det kan vara bra för dig att prata om det med exempelvis en terapeut. Det är ofta skönt att bolla den här typen av problem med någon utomstående. Varm kram från mig! /Paula

Ställ en fråga till vår terapeut

Varje vecka svarar VeckoRevyns terapeut Paula Warfvinge på läsarnas frågor. Paula arbetar som samtalsterapeut och med KBT, och har lång erfarenhet av att jobba med unga som har låg självkänsla, osund självkritik, oro, ångest, prestationsångest, depression, stress/utmattning och ätstörningsproblematik.

Har du en fråga? Mejla [email protected]. Du är helt anonym och omfattas av källskyddet.