Vittnen: Paradise Hotel-chefer kallade deltagare för ”horor och apor”

Text: Irena Pozar och Frida Olheden

Ett avsnitt i årets säsong av Paradise Hotel blev startskottet för en rad vittnesmål om övergrepp i samband med inspelningarna av programmet. VeckoRevyn kunde under tisdagen avslöja att tidigare anställda menar att övergrepp förekommit i tidigare säsonger, och mörkats av produktionsbolaget Mastiff. 

Nu träder två tidigare deltagare fram och berättar om sina upplevelser på hotellet. De har en bild av att produktionsbolaget och dess anställda lagt locket på och uppmanat dem att vara tysta om sexuella övergrepp och gränsöverskridande beteenden.

Camilla Skalleberg var med i Paradise Hotel hösten 2019, och har tidigare berättat för P3 Nyheter om sina erfarenheter i programmet. 

– Det första jag var med om var att en kille kallade mig fegis när jag inte ville dricka snabbare på en fest, och sen även när vi skulle sova och jag försökte förklara på ett snällt sätt varför jag inte ville gå längre med honom. Dagen efter pratade jag med några andra deltagare om händelsen, men då kom till slut någon från produktionen och pratade med mig och förklarade att de inte kunde sända händelsen i tv, och därför skulle jag kunna bli anmäld för förtal om jag fortsatte tala om det, säger hon till VeckoRevyn.

Camilla Skalleberg vittnar också om att fler saker har hänt, men att dessa ska ha varit svåra att få med på film. Hon vill inte gå in på detaljer kring en av händelserna med en annan deltagare, men säger att det faller inom ramen för sexualbrott. Även denna gång ska produktionen ha sagt till henne att inte prata om det, med risk för förtal. Ett annat exempel är en gång där en deltagare ska ha viskat en obehaglig sak till henne, samtidigt som deltagaren hållit för sin mikrofon.

– Då förklarade jag för produktionen att jag kände mig rädd, men det slutade bara i ett samtal med den andra deltagaren. Deltagaren har senare bett om ursäkt, men produktionen kunde gjort mer. Det kändes som att allt ansvar låg på mig, säger hon och fortsätter:

– Händelserna har påverkat mig och idag försöker jag komma över dem, men det är jättesvårt när man inte känner sig fri att prata om sina egna upplevelser. Jag är rädd att det skulle kunna bli förtal om jag går in på detaljer, då jag inte har tillgång till bevisen själv.

Fick du någon hjälp inne på hotellet efter det du upplevde?

– Efter programmet fick jag möjlighet att prata över telefon med en psykolog som produktionen erhöll. Väl inne på hotellet fanns inte så mycket stöd. Jag har gråtit timvis där inne över saker som hänt och produktionen har helt klart sett detta flera dagar i streck. Jag fick gå ner till synken flera gånger om dagen och samla mig och sluta gråta innan jag kunde börja synka. Att detta inte togs mer på allvar känns sjukt, speciellt då jag uttryckte väldigt tydligt hur otrygg jag kände mig.

Uppmuntrade produktionen dig att polisanmäla händelsen?

– En av händelserna, om det skulle upprepas. Men inga av de sexuella ofredandena, vad jag kan komma ihåg. 

“Jag hade uppskattat om jag hade sluppit säga nej mer än en gång”

En annan tidigare deltagare som vittnat om missförhållanden i programmet är Jennifer Walter, som deltog i säsongen som sändes 2020. I en intervju med VeckoRevyn riktar hon skarp kritik mot produktionen. Hon menar att killar som gått över gränsen har kommit lindrigt undan. Som exempel berättar hon om ett tillfälle där en manlig deltagare lagt sig på en kvinnlig deltagare som gång på gång sagt nej. Men trots det fortsatte mannen. 

– Hans straff? Ingen mer alkohol. Jag vet flertal tjejer som sagt ifrån och sagt nej, det har inte blivit någon som helst konsekvens för killarna, säger Jennifer Walter. 

Hon önskar att produktionen haft en nolltolerans för den här typen beteenden. 

– Där det flyger röda flaggor hejvilt ska man inte bara stoppa alkoholintaget, utan skicka hem dem snabbare än snabbast. De har redan då skapat en otrygg miljö för minst en kvinna i huset, varför ska de få vara kvar? Det finns ingen som helst logik eller rimlig förklaring till det. 

Kände du dig trygg inne i huset?

– Jag kände mig trygg, i mig själv. För jag vågar säga ifrån, men alla gör inte det och vad sker då? Då är inte uppbackningen densamma. Det finns de som inte vågar säga ordet nej, men visar med tydligt kroppsspråk och det ska räcka för att någon ska rycka in och säga stopp. Jag hade uppskattat om jag hade sluppit säga nej mer än en gång, och att det hade varit någon som kom in och tog tag i det, men jag antar att fokus var någon annanstans. 

Tidigare anställda: ”Cheferna kallade deltagarna horor och apor”

Sandra och Ebba, två personer som tidigare arbetat med Paradise Hotel och berättat för VeckoRevyn om hur övergrepp mörkats under flera år, är inte förvånade över hur deltagarna behandlas av produktionen. Det återspeglar hur de anställda ser på deltagarna, menar de. 

Sandra berättar att hon upprepade gånger hörde chefer och andra ansvariga kalla deltagarna för nedsättande saker. 

– Jag har hört chefer prata om deltagare som horor, fittor, apor och idioter. Man pratar öppet om snubbarna som svin, dumma i huvudet och kallar dem galna, säger hon och fortsätter:

– Det finns ingen intellektuell respekt för deltagarna över huvud taget. Man agerar som att de är underordnade alla oss andra, och bara finns till för att agera fram innehåll.

Ebba vittnar också om att glåpord används i castingprocessen mot de personer som söker in till programmet.

– De kunde säga “den där tjejen är för ful för att vara med”, “hon är för tjock” eller “den där tjejen är skitsnygg hon kan vara bra”. Alltså väldigt fokuserade på utseende och så. Jag blev förvånad över att det var så sjukt oprofessionell vibe, även när det var ett ganska stort möte, säger hon.

– Jag är inte så himla känslig, men det var väl just att det skulle vara ett professionellt sammanhang. Men jag upplevde det som att jag satt med ett oskönt killgäng, fortsätter hon.

Matilda Snöwall, vd på produktionsbolaget Mastiff, skriver i ett mejl till VeckoRevyn att hon inte delar bilden av att det finns en sexistisk kultur på arbetsplatsen. 

– Jag har fullt ansvar för arbetsmiljön. Det är ett professionellt team som har arbetat i många år med både Paradise Hotel och andra program. 

Vi har fått uppgifter om att anställda hos er kallar deltagare för horor, apor och fittor. Inte vid enskilda tillfällen, utan vid upprepade tillfällen under flera års tid. Hur ser du på det?

– Vad gäller språket så är det absolut inget vi känner till och inte ett sätt som vår personal uttrycker sig på om deltagare som vi i högsta grad bryr oss om och respekterar.

Men flera vittnar om att personalen uttrycker sig så, hur kan du vara säker på att så inte är fallet?

– Därför att jag känner mina medarbetare och de skulle vare sig tänka eller uttrycka sig så.

Vidare poängterar hon att många deltagare återvänder säsong efter säsong och älskar produktionen, och att antalet nya sökande är fler än vad de kan räkna. Att deltagare ska ha känt sig otrygga under inspelningen är ingenting hon känner igen. 

Nent group: “Vi är ytterst ansvariga – men har inte insyn i arbetsmiljön”

Men det är inte bara produktionsbolaget Mastiff som är ansvariga för det innehåll som produceras i programmet. Längst upp i hierarkin finns Nent group, som är beställare av programmet och ytterst ansvariga för det som sänds. De hävdar att de bara kände till delar av händelserna i årets säsong. Roberta Alenius, som är kommunikationschef på Nent, får ta del av vittnesmålen i VeckoRevyn. 

Vi har uppgifter om att en tidigare deltagare blev hotad av en annan deltagare i programmet, när hon berättade det för produktionsbolaget sa de att hon skulle polisanmäla om det händer igen, men beteendet fick inga konsekvenser på plats. Är det något som du känner till?

– Nej, det har jag aldrig hört talas om och det låter helt oacceptabelt. Vi uppmanar alla att polisanmäla, också för att vi ska kunna förändra och förbättra.

Det var alltså Nent som sände det avsnitt där två deltagare, Jennifer Paatere och Annie Dahlberg, menar att de blev utsatta för sexualbrott.  I avsnittet syns hur en manlig deltagare drar ner Jennifer Paateres behå. I Expressen vittnade Annie Dahlberg om att samma manliga deltagare mot hennes vilja fört sina fingrar mot hennes underliv. Nent menar att de haft kännedom om det som visas i avsnittet, men att det som Annie senare vittnar om i Expressen var nyheter för dem. De berättar att bestämde sig för att ta ner säsongen och polisanmäla händelserna direkt när de fick reda på vad som hänt.

Trots att händelsen som Annie Dahlberg utsattes för och som nu utreds av polisen inte sändes fanns scener i avsnittet som visar hur Annie gråter och pratar med deltagaren Bettina Buchanan, som tröstar henne. Detta innehåll tog Nent del av, men det väckte inga frågor. 

– Det som har sänts är det jag har sett, och det var inget vi reagerade på. De kollegor jag har pratat med säger att vi inte haft någon aning. Både produktionsbolaget Mastiff och vi säger att vi inte visste. Därför hade vi ingen anledning att misstänka något.

Att Jennifer Paateres bh drogs ner kände Nent däremot till, menar de. Men de gjorde inte där och då bedömningen att det var en händelse som skulle polisanmälas. Det gjordes först efter att Annie Dahlberg berättat om det hon utsattes för samma kväll som polisanmälan gjordes. 

Var det ett misstag att inte bedöma det som Jennifer Paatere blev utsatt för som ett övergrepp förrän information om det som Annie Dahlberg blev utsatt för kom fram? 

– Det avsnittet vi sände gick vi igenom många gånger och pratade med deltagaren om. När vi nu i efterhand vet allt som har hänt det här dygnet så kan man ju säga att vi borde ha polisanmält då, men när vi hade den här dialogen med deltagaren så valde vi att sända det som det var. Men i efterhand när man vet allt skulle vi ha reagerat, hade vi vetat då det vi vet idag hade vi agerat annorlunda. 

Så ni tycker inte att det som hände Jennifer Paatere var värt en polisanmälan i sig?

– Det var först när vi fick reda på allt det andra som hänt som gjorde vi en polisanmälan. 

Nent är ansvariga utgivare för Paradise Hotel, och är i egenskap av det också ytterst ansvariga för det som händer i programmet. På frågan om hur de ser på kommunikationen med produktionsbolaget Mastiff säger Roberta Alenius att de ska arbeta tillsammans för att se till att övergrepp inte sker igen. 

– Både vi och Mastiff är eniga om att det finns saker att förbättra. Vi ska jobba för att göra det möjligt att det här inte får hända igen. 

Hur ser ni på att samarbeta med Mastiff, efter att dessa uppgifter om misstänkta övergrepp och glåpord som anställda ska ha använt mot deltagare kommit fram?

– Vi har inget att göra med vilka medarbetare de har, men vi har samma mål och det är att det ska vara en bra produktion som ska vara trevlig att vara med i och bra att kolla på.

Men är det inte viktigt för er vilka företag ni samarbetar med, och bär ni inte ett ansvar i egenskap av beställare?

– Vi ansvarar för det vi sänder och köper in. Vi har det yttersta ansvaret för det, men jag har tyvärr ingen insyn i arbetsklimatet. Det får du prata med produktionsbolaget om. 

Men vad tänker du när jag berättar för dig att vi har uppgifter om att det är så här?

– Att det inte är acceptabelt.

Sandra och Ebba heter egentligen något annat.