Hör rösterna bakom debatten om transvården

– Min könsdysfori har inte varit så kroppslig, utan den har mest varit social. När jag insåg det förstod jag att det bara var vissa åtgärder som behövdes för mig. Som att komma ut, att byta namn och att socialt leva som mig själv, som Saga. För jag är inte född i fel kropp, jag är född i fel system. Och jag är lika mycket trans i alla fall.

Saga Becker valde att avstå från att genomgå könsbekräftande vård i form av att fysiskt ändra på kroppen. Vårdbehovet är olika för olika personer. För vissa är vårdbehovet att fysiskt ändra på kroppen, medan andra vill byta namn och juridiskt kön. För Lea Larsson var det livsavgörande att få könsbekräftande vård i form av att ändra på kroppen så att den passade bättre ihop med hennes könsidentitet och för att lindra hennes könsdysfori.

– Jag behövde egentligen inte ens fundera utan kände snarare att jag äntligen kunde göra någonting som skulle få mig att må bättre. För mig var det antingen det eller att ta livet av mig, säger Lea Larsson.

VeckoRevyn har intervjuat åtta personer om deras erfarenheter av vården de fått i egenskap av transpersoner. Den kritik som tagits upp i intervjuerna har mestadels varit att frågorna som ställts under utredningen varit obekväma och att kötiderna för att få vård varit långa. Men samtidigt har möjligheten till vård varit livsavgörande.

Lea Larsson: ”Det är viktigt att man får en totalbild av transvården”

I samband med Uppdrag gransknings ”Tranståget”, en dokumentär om transpersoner som sändes i tre delar på SVT år 2019 och 2020, har den senaste tidens debatt till stor del handlat om personer som fått könsbekräftande vård och som sedan ångrat sig.

En svensk studie från 2014 visar att 2,2 procent av de som genomgått könsbekräftande vård, från 60-talet fram till 2010, har ångrat sig. Men mörkertalet kan vara stort. Det beror på att inga nyare studier har gjorts, men också att statistiken endast visar de som aktivt sökt vård i egenskap av ångrare.

– Det är jätteviktigt att de som ångrar sig också får en röst, det är viktigt att man får en totalbild av allting men då måste det ju faktiskt finnas en bild av de som inte ångrar sig också, säger Lea Larsson.

Psykologen: ”Det är vanligt med självmordstankar bland transpersoner”

En erfarenhet som flera av de intervjuade nämnt är att de någon gång övervägt att begå självmord. En kartläggning som Socialstyrelsen har gjort från februari i år visar att risken att dö i suicid är högre för transpersoner, som diagnostiserats med könsdysfori, än för den övriga befolkningen. Risken att dö i suicid för transpersoner som registrerats som kvinna vid födseln är nästan fjorton gånger högre än för övriga befolkningen. Medan risken för transpersoner som registrerats som man vid födseln är runt fem gånger högre. Kartläggningen visar också att många personer som diagnostiseras med könsdysfori även har en hög förekomst av flera psykiatriska diagnoser, som depression och ångestsjukdomar. Enligt Socialstyrelsen är autism också vanligare hos personer med könsdysfori än hos övriga befolkningen.

– Det är vanligare att ha självmordstankar som transperson än som cisperson. När människor känner hopplöshet, en känsla av att det inte går att förändra de saker man mår dåligt av, då är det inte ovanligt att självmordstankar dyker upp. Det är som ett sätt att tänka att lidandet kan ha ett slut, säger psykologen Jenny Jägerfeld.

Till skillnad från en transperson är en cisperson någon som känner samklang med könet som hen fötts med, enligt samhällets könsnormer. Då det stämmer överens med sitt sociala, juridiska och upplevda kön.

En könsdysfori-diagnos blir allt vanligare

För att få vård inom den offentliga sjukvården, i form av könsbekräftande behandling, krävs att man får en medicinsk diagnos för sin könsdysfori. Så hur många har diagnosen könsdysfori? År 2018 hade knappt 6 000 personer en könsdysfori-diagnos i Sverige. Viktigt är att komma ihåg att enbart de som sökt vård och fått en diagnos syns i statistiken. I Sverige finns åtta mottagningar med utredningsteam som gör diagnostiska utredningar på personer som känner att de har könsdysfori och som vill ha behandling.

– Förra året hade vi en väntetid på sex månader, men vi har tappat personal så nu är väntetiden i genomsnitt tolv månader vilket är extremt sorgligt och olyckligt, säger Cecilia Dhejne som är överläkare på ANOVA-mottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.

Parallellt med långa kötider har också behovet av vård ökat de senaste åren. Kartläggningen från Socialstyrelsen i februari visar att antalet nya fall av diagnostiserad könsdysfori ökat med 1 500 procent bland unga mellan 13 till 17 år, från 2008 fram till 2018. Det gäller framförallt bland personer som tilldelats kvinnligt kön vid födseln. Men ökning har även skett bland de som tilldelats ett manligt kön vid födseln, där diagnostiseringen av personer mellan 18 och 24 år har ökat med 400 procent under samma tidsperiod.

Lea Larsson vill poängtera att det inte är en trend att vara trans utan att ökningen beror på att informationen och vården blivit bättre, men att den både kan och borde bli ännu bättre.

– Idag är transpersoner ett begrepp som många känner till och tabun har försvunnit lite grann och då är det såklart fler som söker vård. Men jag tror inte att det är fler transpersoner per capita idag än vad det var för hundra år sedan. Det vi kan konstatera är att det finns ett stort mörkertal av transpersoner och frågan är hur vi utvecklar vården så att vi snappar upp det, säger Lea Larsson.

VeckoRevyn kommer under de närmasta dagarna publicera berättelser om transpersoners egna erfarenheter av vården. Bra som dåliga, och allt däremellan.

Vill du få stöd och mer information om könsdysfori?

• På Transformering.se kan man läsa om trans, hur vården går till och ta del av transpersoners berättelser. På deras mail, [email protected], kan man få stöd och ställa frågor.
• Transammans.se är ett förbund för transpersoner och närstående som har lokala grupper runt om i Sverige. Här finns också mycket information och personliga berättelser.
• FPES.se, som står för Full Personality Expression, är en ideell förening och mötesplats för transpersoner.
• Stolta föräldrar är en förening för föräldrar och andra anhöriga till HBTQ-personer.
• RFSL och RFSL Ungdom jobbar för HBTQ-personers rättigheter och finns på många orter.