in

Jag testade crossfit och lärde mig gilla träning igen

röster crossfit
Illustration: Freepik


Anna Sturesson skriver om hur hon la 10 000 kronor på ett träningskort – och varför det är det bästa hon gjort på länge. Mer

Anna Sturesson.

”Har du lagt 10 000 SEK på ett träningskort Anna?! Det är ju helt orimligt”

Min kollega sitter med öppen mun och lite av hennes bolognese rinner ut ifrån munnen. Hon tittar på mig med en oförstående blick, som om jag precis sagt något förfärligt som ”dödat en valp” eller ”slängde batterier i vanlig sopsortering”. Om någon annan hade konstaterat detsamma för mig själv i höstas, hade jag också troligtvis droppat köttfärssås längst med hakan av förvåning. 

När jag var sexton år lade jag fotbollsskorna på hyllan, bland annat för att andra intressen, som nya gymnasiekompisar och att öva upp hångelfärdigheten, tog över. Men också för jag var helt värdelös på fotbollsplanen. Mitt problem var att få bollen i mål, det tycktes vara omöjligt.  Dock lyckades jag helt oförklarligt under min fotbollskarriär:
1. slå ut en tand på min tränare som stod bredvid planen
2. träffa domaren mellan benen, som fick så ont att han låg i fosterställning och var tvungen att avsluta matchen.

Sen dess har jag träningsmässigt varit vilse. Som en ensam lejonhanne vandrandes på savannen, utstött av sin flock och som försöker hitta ”sin väg”. På gymmet har jag varit personen som står på löpbandet och oroligt tittar över axeln på alla människor som verkar veta exakt vad de håller på med. Ibland har jag också försökt mig på maskinerna, vilket slutat med en rörelse som skulle kunna finnas representerad i ett Youtube-klipp med namnet ”Funniest gym fails of 2019”.

Allt detta kom till ett slut när jag ofrivilligt tvingades följa med min kompis som ”stöd” på ett prova på pass på ett crossfit-gym, eller box som det kallas.

Du står där som ett fån och frågar dig själv om alla är bipolära sadister

Första gången man kommer in i en box kan vara ganska skrämmande. Det är folk som hänger i ringar eller försöker flytta ett traktordäck i bar överkropp. Någon ramlar av en Assault-bike och anstränger sig för att inte spy upp frukosten.  Alla ser ut att ha jätteont hela tiden och sen när spektaklet är över så är personerna svinglada och high-fivear varandra för att de överlevt.

Du står där som ett fån och frågar dig själv om alla är bipolära sadister som gillar att lyfta skrot i grupp, tills du en timme senare ligger där i din egen svettfläck och hela kroppen pumpar av endorfiner. Det mina vänner, är en helt underbar känsla. 

Jag har lärt mig en hel del sedan jag fastnade för crossfit:

  • 90% av min svettproduktion är centrerad till mellan mina ben, en gång hade jag gråa tights och sen hade jag aldrig det igen. Övriga 10% är på min överläpp.
  •  Kroppen är kapabel till så mycket mer än vad du tror. Först kollar du på den 50 cm höga träboxen och tänker ”jag kan inte hoppa upp på den”, sen står din coach bredvid och skriker ”Sluta tänk och gör det”. Och så bara händer det.
  • Träning kan vara så jävla roligt. När det inte finns några speglar att kolla i, då fokuserar du 100% på hur övningen känns och slipper noja över att ditt ansiktsuttryck är ”5 sekunder ifrån att bajsa på sig”

Även om crossfit inte tilltalar alla så är mitt budskap detsamma. Lyfta skrot, kasta frisbee i skogen, göra hunden-position i 38-gradigt yoga rum eller svettigt sex med sambon. Det spelar egentligen ingen roll, hitta din grej och klappa dig själv på axeln för all fysisk aktivitet du tillför in i ditt liv.

Nu för tiden firar jag varje framsteg i min kära box. Igår var FÖRSTA GÅNGEN i mitt liv som jag stod på händer. Den känslan har inget pris, säger jag till min kollega och ger henne en servett att torka av såsen på hakan med.

ILLUSTRATION: People vector created by pikisuperstar.