Rebecca fat-shamades för att hon åt kakor – läs hennes smarta (och unika!) svar här

Det är ingen hemlighet att många av oss tänker på vår vikt dag ut och dag in. Och är man en av dem som inte passar in i ”den ideala kroppsformen” så kan det verkligen skada ens självkänsla.

Rebecca Jane Stokes, skribent på sajten Your tango, var nyligen med om en fat-shaming-incident. Hon satt på tåget, ätandes ur en kartong med kakor, när en annan passagerare knackade henne på axeln och sa:

“Du har tur som kan äta vad du vill utan att behöva bry dig. Jag är dansare, så jag kan inte göra det.”

Rebecca, som varit storlek större hela sitt liv, sa ifrån på skarpen (eller ja, sa ”f*ck you!”) och uppdaterade sedan sin Facebook-status och berättade om händelsen. Men hon var inte förberedd på en bekants kommentar:

“Jag är smal” skrev hon. ”Och jag tänker aldrig på min vikt när jag pratar med andra personer om mat.”

Rebecca blev förvånad över kommentaren:
”Jag skämdes och spelade upp händelsen gång på gång i huvudet. Hade jag gjort fel som reagerade som jag gjorde? Var det mig det var fel på och inte min medpassagerare?”

”De menar inget illa, de tänker bara inte på det”

Efter en del tankar fram och tillbaka insåg Rebecca att hon själv satt på svaret. Hon är tjock, och hennes bekanta är smal, så Rebeccas förhållande till resten av samhället är annorlunda än hennes bekantas förhållande till samhället.

Efter lite självrannsakan och långa diskussioner med vänner kom Rebecca fram till att det kanske var lite väl hårt att ge fingret till sin medpassagerare, just eftersom den personen inte delar samma förhållande till mat och kroppsideal. Och det är viktigt att påminna sig själv om att man aldrig kan veta någon annans sanning, verklighet eller anledning till varför de fäller en kommentar:

”Jag kan inte äta när jag går nerför gatan. Jag måste överväga om mat on-the-go är värt de eventuella elaka kommentarer jag kommer att få. Och jag måste hela tiden tänka mig för om jag ska ha dessert på restaurangen, medan mina smala vänner säger att de inte äter kolhydrater just nu. De säger det inte för att vara elaka, de reflekterar bara inte över hur deras ord låter i mina öron.

För de behöver inte tänka på sådant.”

Rebecca insåg att det är bättre att lyfta sådana här situationer och diskutera kroppsideal istället för att bara reagera argt. Ingen kroppsform är den andra lik och alla är okej. Ingen ska heller behöva be om ursäkt för att hen är mindre – eller större – än någon annan. Och genom att belysa och förstå att alla har olika utgångsposition och förhållande till dessa frågor kan också skammen, över att se ut på ett visst sätt, minska.

Rebecca skrev en hel krönika på ämnet. Läs den i sin helhet här.