Johanna Cecilia lämnade finansbranschen för att kitesurfa: ”Jag ångrar ingenting”

Johanna Cecilia Martinsson, 30, har alltid varit driven och velat göra karriär. I början av 20-års åldern bodde hon i London och kom in i businessvärlden. Efter ett tag började hon studera vid Copenhagen Business School. Halvvägs igenom sin utbildning blev hon rekryterad av en stor konsultfirma, och började jobba för dem. – Jag var supermålinriktad, ville klättra fort i företaget och jobbade non stop. Sedan blev det så att jag jobbade för mycket. Det var svårt att hitta en balans som ung. Jag ville mycket men tog på mig mer än jag klarade av. Det var svårt att säga nej då man tror att allting står och faller på ens egna axlar. Samtidigt som stressen blev större blev det också svårare för Johanna Cecilia att somna om kvällarna. En natt hamnade hon på Youtube och såg ett klipp på en person som kitesurfade. – Jag började googla om var man kunde lära sig det. Jag hittade ett resebolag som hade kurser i Panama, där de lärde ut kitesurfing och åkte iväg själv. Jag blev helt kär, i allt. Hela kitesurfingvärlden är väldigt öppen och positiv. Man hittar kompisar och alla hjälper varandra. Hur var det att lära sig att kitesurfa?  – Skitsvårt! De fick hämta upp mig med gummibåt hela tiden. Jag svalde massvis med vatten, men gav inte upp. Jag kom bra överens med de som lärde ut kitesurfing och de ville att jag skulle stanna med dem resten av säsongen så de kunde coacha mig. Jag tyckte det lät spännande, men tänkte att jag ju hade karriären hemma i Köpenhamn och inte kunde lämna den. Hur var det då att behöva åka hem igen?  – Det var ledsamt. Men man har ju lärt sig de sociala normerna. Där ingår det inte att sluta jobbet för att lära sig att kitesurfa. Jag tänkte att det inte går. När Johanna Cecilia kom tillbaka till kontoret efter Panamaresan var allt precis som vanligt. – Jag satte mig ner och såg att jag hade typ 100 olästa mejl. Då tänkte jag bara ”vad fan”. Jag hade en fantastisk möjlighet. Varför skulle jag stanna? Jag kunde inte sluta tänka på kitesurfing och kunde inte koncentrera mig på jobbet den förmiddagen.

Sa upp sig direkt

Johanna Cecilia mejlade sin chef och frågade om ett möte samma eftermiddag. – På mötet berättade jag om erbjudandet i Panama. Jag sa att jag verkligen ville lära mig sporten och frågade om jag kunde få ta tjänstledigt. Det blev ett nej. Men Johanna Cecilia berättar att när hon väl fått något på hjärnan är det svårt att släppa det. – När jag fick veta att jag inte skulle få tjänstledigt sa jag upp mig. Var det ett svårt beslut att säga upp dig? – Ja och nej. Min första reaktion var ju att säga upp mig. Min pappa läxade upp mig och sa att det var oansvarigt gjort av mig. Jag står mina föräldrar väldigt nära, så när de sa så fick jag en klump i magen och ifrågasatte mitt beslut. Men en äldre kollega jag hade som fick reumatism när hon var 18 år sa att ”du vet aldrig vad som inträffar i ditt liv. Om detta är din chans ska du åka”. Min bästa kompis tyckte också det var självklart att jag skulle åka. I februari 2016 packade Johanna Cecilia ihop sitt liv och bokade en enkelbiljett till Panama. – Jag var i vattnet sex timmar om dagen och älskade det. Tanken från början var bara att jag skulle vara där i tre månader och sedan åka hem igen och söka nytt jobb. Mitt mål var att bli trygg med sporten. Men jag träffade en från Florida som bjöd med mig dit, där träffade jag någon annan som bjöd med mig till sitt hem för att kitesurfa vidare. Det blev som en spiral.

”Hon sa att rehab skulle ta sex månader. ’Aldrig i livet’, var mitt svar.”

Det ena ledde till det andra, och till slut blev Johanna Cecilia kontaktad av SVT-programmet Idag om ett år, en programserie om att förverkliga sina drömmar. – Mitt mål då var att bli svensk mästare i kitesurfing. Jag åkte till Brasilien för att vara där och träna stenhårt. Resan blev dock inte alls som tänkt. Fjärde dagen kraschade Johanna Cecilia med kiten när hon skulle försöka klara ett nytt trick, och bröt ankeln. – Jag fick flyga hem igen. Jag var så ledsen första veckan, men sedan var det bara att rycka upp sig. Jag räknade ut när jag skulle ta av gipset, och hur lång tid rehab skulle ta. Jag bokade en biljett till Panama det datumet. När det blev dags för Johanna Cecilia att ta av gipset skrattade sjuksköterskan åt henne när hon sa att hon snart skulle kitesurfa igen. – Hon sa att rehab skulle ta sex månader. ”Aldrig i livet”, var mitt svar. Min läkare sa att jag kunde belasta foten, så jag tränade hårt även om det gjorde ont. En vecka innan det skulle bära av till Panama igen upptäckte man att foten inte var ihopläkt, och fick gipsas igen. – Totalt var jag borta från vattnet i fyra månader. Men efter det bokade jag en ny resa till Panama. Rätt snabbt insåg jag att jag skulle få börja om från början, jag hade tappat mycket. Tricken man gör är ganska läskiga, och man behöver passera en gräns av rädsla först. Det tog väldigt lång tid för mig att göra det. Jag kämpade, men det gick inte.

Jag ångrar ingenting

Då bestämde sig Johanna Cecilia för att byta strategi. På grund av press hade hon tappat glädjen med kitesurfing. Hon behövde hitta tillbaka till det hon tyckte var roligt, efter det kunde hon fortsätta öva på tricken. När Johanna Cecilia hittade tillbaka till den punkten var det tre veckor kvar till SM i Malmö september 2017, som hon skulle delta i. – Jag var i Grekland och tränade, och två dagar innan SM klarade jag tricket jag ville för allra första gången. SM gick inte alls som jag hade tänkt, men jag gjorde det bästa jag kunde och jag ångrar inget. Under Greklandsresan tog sparpengarna slut. Johanna Cecilia berättar att hon tältade på stranden för att ha råd att vara där. – Även om jag ville fortsätta kunde jag inte. En gammal kollega som bor i London kontaktade mig och tipsade om ett jobb, så jag flyttade dit. Hur var det att börja jobba igen? – Det var märkligt. Men det som gör det lite lättare är att min chef är gammal vindsurfare, och har förståelse för att jag kan försvinna lite. Vi jobbar med utsikt över Themsen, så vi står ofta vid fönstren och pratar vindriktning och strömmar. Kitesurfar du mycket nu? – Jag kitesurfar på helgerna och har även börjat med wakeboard. Vad är det du älskar med kitesurfing? – Känslan av fokus. Du är i vattnet med vågorna, kiten och adrenalinet. Hjärnan är totalt i ögonblicket och det är ett magiskt sätt för att koppla av hjärnan efter en dag med stress. Vad känner du när du tittar tillbaka på de här åren då du varit ute i världen och kitesurfat? – Jag är jättestolt över mig själv. Jag har lärt mig mycket. Bland annat att livet inte handlar om att jobba 15 timmar per dag. Det är inte det att jag är mindre driven i min karriär idag, men jag distribuerar min tid på ett annat sätt. Jag har hittat en balans i livet. DET HÄR ÄR KITESURFING Kitesurfing är en form av segling för en person, stående på bräda, där man drivs framåt av vinden med hjälp av en stor ”drake”. Sporten har beskrivits som en kombination av segling och wakeboarding. Kitesurfing började etablera sig i Sverige i början av 2000-talet. Bilder: Per Hartvig, Helena Wiedling Fernandes, Privat.