Nu kommer Lovas debutalbum – ”Jag hoppas att min musik kan finnas där som en stöttepelare”

Hon har blivit utsedd till “Artist to Watch” av YouTube, blivit tilldelad Musikförläggarnas stipendium 2018, och samlat på sig flertalet P3 Guld nomineringar. Ovanpå det blev hennes första singel You Me And The Silence den mest spelade svenska låten i P3 2018. Men vem är personen bakom artistnamnet LOVA? Lova Alvilde Sönnerbo växte upp i en perfekt idyll. Ett hem där musik och kreativitet flödade, med en kärnfamilj som stöttade henne, och med vänner som sprang tryggt mellan husen och lekte. 

– Jag hade verkligen en perfekt uppväxt. Mina föräldrar har varit gifta i 30 år, jag hade en massa vänner och musiken fanns alltid runt mig. Hela min pappas släkt är väldigt musikaliska så det fanns hela tiden en kreativitet som flödade hemma. Jag började skriva låtar när jag sju år, det blev mitt sätt att bearbeta känslor, som en slags tonsatt dagbok.

Med stödet hemifrån blev hon uppmuntrad av sina föräldrar att söka in till Lilla Melodifestivalen när hon var tolv år gammal.

– Jag brukade hålla min musik för mig själv, sitta hemma och skriva och uppträda för mina föräldrar. När jag sen skrev “Mitt mod”, som handlade om att vara modig och stå upp för sig själv, peppade de mig att vara precis så modig som jag skrev om i den låten.

Det blev Lovas första smak på artistlivet. Efter att ha skickat in sin ansökan till Lilla Melodifestivalen i sista sekunden gick hon vidare till audition. Och därifrån till tävlingen, där hon vann.

– Då bestämde jag att jag ville se vad det hela kunde leda till. Jag fick en försmak på livet som artist, på allt runtomkring. Alla intervjuer, att få åka ner till Amsterdam för Junior Eurovision och reppa Sverige, repa och vara backstage. När jag kom hem fanns det plötsligt inget annat, det var bara att köra.

Men när hon kom hem från Amsterdam var det en paus som stod på schemat. Hennes föräldrar bromsade inte hennes drömmar, men påminde henne om att hon var ung och kanske inte visste än vad hon faktiskt ville göra.

– Jag blev helt förskräckt och tyckte det var det värsta de kunde göra mot mig när de började tacka nej till erbjudanden jag fick. Men nu är jag verkligen bara tacksam. Jag gick tillbaka till skolan och mitt vanliga liv, och fick en väldigt vanlig tonårstid. Jag började plugga på Rytmus och utvecklade min röst och mitt artisteri, och började skapa mig ett nätverk. Det var det bästa som kunde hända.

I slutet av gymnasietiden började Lova träffa flera skivbolag som det inte blev något med, och insåg att hon kommit upp i åldern då hon var tvungen att börja visa upp sin musik för omvärlden.

– Jag tror att man kommer till en punkt där man inser att låtar inte kan bli perfekta, man kommer alltid vilja ändra in i det sista. Man måste bara våga släppa grejer och låta andra höra en. Det kommer inte definiera resten av din karriär, men det är så andra upptäcker dig. Så var det verkligen i mitt fall.

Efter att ha lagt upp några låtar på Spinnup på Spotify blev hon upptäckt av en scout som skickade vidare musiken till Universal. När hon gick sista året på gymnasiet skrev hon kontrakt med dem.

– Jag var jättenoga med att jag inte ville släppa musik förrän jag tog studenten. Jag ville kunna ge musiken mitt allt, utan att skolan skulle komma i vägen. Det gav mig tid att lista ut vad jag ville göra, jag hade ett helt år på mig att bara experimentera. Mina första låtar var superpampiga, mörka Lana Del Rey-ballader! Sen skrev vi Careful som är på min första EP och det var något helt annat än det vi hade skrivit tidigare. Men så insåg vi att wow, det här är så jävla bra. Vad är det vi håller på med? Det är ju det här vi ska göra! Vi skrotade allt det andra, körde på det nya spåret och sen kom alla andra låtar väldigt snabbt efter det.

Lova: “Jag kände mig tvungen att leva upp till rollen som den perfekta flickan”

2018 kom debutlåten, You Me And The Silence. Samma år blev det den mest spelade svenska låten i P3. 

– Det var helt… sjukt. Det var svårt att ta in. Man lever hela tiden i framtiden och med nästa projekt, det är så sällan man hinner stanna upp och reflektera över det som händer i nuet. Gud, det var liksom första låten! Man hade inga förväntningar, man hoppas att det ska gå bra, men så bra? Det kan man inte ens förvänta sig.

Men att börja så starkt satte sina spår. Branschen hyllade hur nyskapande och kreativt hennes sound var, och hon började känna sig pressad att hela tiden bredda och pusha sig själv kreativt.

– Det är ett jobb, men det är ju ett roligt och kreativt jobb. Det dör lite när man sätter massa måsten och krav på den kreativa processen. Samtidigt är det det som håller mig drivande. Jag vill ju inte gå bak, jag vill ju gå fram hela tiden.

Att känna press på att hela tiden göra bättre är inget nytt, berättar Lova. Idyllen hon växte upp i som barn gjorde att hon började sätta krav på sig själv, hon kände sig tvungen att leva upp till rollen som “den perfekta flickan”. I slutet av högstadiet fick hon reda på att hon hade dyslexi och ADD, något hon själv känt av sen tidig ålder. Men eftersom hon skulle prestera på topp var det inget som hade synts utåt förrän då. Det var en lättnad att få ett svar, kunna få läsa på om diagnoserna och kunna förstå varför hon funkade som hon gjorde. Än idag tampas hon med den bilden hon har av sig själv, och kraven hon satt.

– Jag tror det är långt kvar tills jag lämnar det bakom mig. Jag försöker älska den delen av mig mer, och bli vän med henne. Jag går i terapi sen ett år tillbaka, där vi pratar mycket om mina kontrollbehov, min prestationsångest och de höga förväntningarna jag har på mig själv. Det är något jag kämpar med dagligen. Min uppväxt formade mig mycket, man jämförde sig med varann, alla skulle överprestera, man pratade högt om betyg och alla skulle köpa dyra kläder. Det var en väldigt tävlingsinriktad miljö. Sen är också den mest drivna personen jag känner min mamma, och jag ser upp till henne så otroligt mycket. Men det tär ju också att leva med en sån person dag in och dag ut, hon är nog den jag jämför mig med mest trots att hon är 50+ och levt ett helt liv, medan jag bara är 22 år, haha.

– Det finns också en stress och ångest över att jag haft en så himla perfekt uppväxt. Jag går inte runt med massa trauman, så det blir ännu mer förvirrande när jag befinner mig i stunder av ångest och ensamhet. Att jag inte bara kan vara glad över det fina jag fått! Men man kan inte hjälpa det man känner, det bästa man kan göra är att bearbeta och bli vän med det. 

Hennes driv och ambition har ändå hjälpt henne, och efter bara två år som artist har hon redan hunnit släppa flera singlar och två EP:s. Det har lett till utmärkelser som “Artist to Watch” från YouTube, flera nomineringar till P3 Guld, skivkontrakt i USA, och ett stipendium från Musikförläggarna. Men det är svårt att hinna ta in framgångarna.

– Det är så sällan jag reflekterar över det, det är sorgligt på ett sätt. Man lever så mycket i framtiden. Man släpper en låt och dagen efter på Instagram så frågar man om alla är redo för nästa grej. Man får aldrig vara i stunden. Att få utmärkelser och recensioner är ett plus i kanten och något att sträva efter som artist, men i slutet av dagen är det viktigaste att jag känner mig stolt och nöjd över det jag släpper. Min största mardröm är att jag ska tappa mig själv och bli för upptagen av allt runt omkring. Att jag anpassar mig för mycket och gör musik som jag inte helt står bakom bara för att få en radiohit. Så råkar det bli min största låt och så ska jag spela den resten av livet. Jag vill att det ska gå bra, men ärligt talat hade jag hellre velat att det inte gick så bra så länge jag släpper musik jag står bakom. Det är jättelätt att tappa fotfästet. Man får påminna sig själv om vad som är viktigt, vad som spelar roll, och varför jag började skriva musik från första början.

Lova om debutalbumet Grown-ish och samarbetet med Joakim Berg

I fredags kom äntligen det efterlängtade debutalbumet Grown-ish. De första låtarna till albumet kom till redan för två år sen, på ett låtskrivarcamp i Oslo, men det är tydligt att Lova tagit sin musik till en annan nivå och utvecklats framåt. Men vägen dit har varit stundtals svårnavigerad. 

– Jag har känt otrolig press, framförallt från mig själv inför det här albumet. Det har varit väldigt psykiskt påfrestande. Album känns så annorlunda. Det är något helt annat, framförallt kreativt. Jag har haft dagar då jag inte kan sluta gråta för att det är så fel, och dagen efter lyssnar jag igen och tycker att det är det bästa jag har gjort! Det hjälper heller inte att prata med folk runt omkring för de försöker hylla en och själv gråter man och bara: “ni fattar inte, jag kan så mycket bättre!” haha! Jag vill ju överträffa mig själv, jag vill att jag och alla andra ska tycka att det är det fetaste jag gjort. 

– Man har också skapat ett slags ID, jag har släppt mycket låtar och folk gillar det soundet samtidigt som det finns förväntningar om att man ska förnya sig själv. Jag kan inte släppa You Me And The Sound om och om igen, för då tröttnar folk till slut. Men man vill inte hamna för out of the box, då kanske folk tänker att jag är helt ute och cyklar. Det är en svår balansgång. Efter att ha gjort det här minimalistiska har jag saknat att få sjunga ut och känna det fullt ut. Soundet har verkligen tagit form på ett sätt som jag inte förväntade mig, jag trodde aldrig jag skulle bli en anthemtjej! Det var det sista jag ville göra, jag skulle vara så sparsmakad men nu känns det jätterätt. Jag är så glad att jag bara lät det hända.

Grown-ish handlar om att växa upp, om att stå med den ena foten i tonåren och det andra i vuxenlivet, något Lova själv har genomgått de senaste åren. Enligt henne är det en representation av att vara 22 år, att navigera sig i dagens samhälle bland alla förväntningar och förändringar.

– Albumet är en bearbetning av de känslor och tankar som kommit till mig under de åren. Ett terapi-album. Jag gör kanske inte slut med mig själv, men med den tiden, och lämnar barndomen bakom mig, slår mig loss från gamla mönster. Soundet blir lite hårdare och råare. Jag kände att jag fann mig i en väldigt oklar och utvecklande tid, både åldersmässigt och karriärmässigt. Jag har släppt ganska mycket musik, och det hade varit fel att släppa en EP till, jag hade större förväntningar på mig själv. Det behövdes något större.

– Jag har insett att det är en resa alltihop, att bli vuxen. Det är lite, “grattis, nu är du 18, välkommen in i vuxenlivet! Nu ska du betala räkningar och göra tusen andra grejer som du aldrig lärt dig!” Man gör misstag och provar, och utvecklas hela tiden. Man lever! Jag har väl insett att det inte kommer komma en dag då jag känner mig 100 procent vuxen och nöjd och glad och stabil.

På albumet har hon samarbetat med producenter och låtskrivare som arbetat med artister som Taylor Swift, Katy Perry, Icona Pop, och BTS. Men bland alla dessa var det ett namn som stod ut lite extra.

– Det var en ära att få jobba med Jocke Berg. Det som gjorde det hela så himla roligt var hur nyfiken och ivrig han var på att höra våra ideer. Han kom inte alls in och körde över oss andra utan han var en riktig teamplayer som pushade alla i rummet till att göra sitt yttersta. Men det som oftast slår mig är “wow, tänk att det här är mitt jobb! Jag får skriva musik med mina vänner!”. Vilket är alldeles underbart att bli påmind om.

Det som har varit viktigast för henne med albumet har varit att påminna sina lyssnare om att det är okej att gå igenom saker, både tuffa och bättre tider, precis som hon själv har gjort.

– Jag hoppas att andra kan känna igen sig i texterna. Det är okej att känna det man känner, det är okej att prata om det. Det är framförallt det, att jag hoppas att genom att jag är sårbar och öppen och ärlig så kan andra känna sig stärkta att vara det med. Jag hoppas att min musik kan finnas där som en stöttepelare, och en vän.