in

The Final Swipedown – Tar Tinder död på kärleken?


Sara Persson, 28, från Göteborg skriver om hur Tindertummen swipar oss längre och längre från den riktiga kärleken. Mer


Jag ska börja med en bekännelse: Jag älskar bekräftelse. Jag går igång på uppmärksamhet, att bli sedd och att få komplimanger. Därför är det inte så konstigt att jag föll pladask för Tinder; datingappen som bygger på, just det, bekräftelse. Det skamfulla B-ordet tycks vara någonting som alla Tindrare har gemensamt och när det kommer till relationer brukar gemensamma intressen vara ett stort plus. Men vad händer egentligen med oss när vi kan få bekräftelse i överflöd?

Jag har över 100 Tindermatchningar som alla boostat mitt bekräftelsebehov genom att swipea höger och gilla just mig. Problemet är bara att ju mer bekräftelse jag får, desto mer behöver jag. Och ju mer jag behöver, desto mindre betyder den. För varje ny matchning avtar pirret och fladdret från fjärilarna i magen blir allt svagare. Det är som om Tinder, som är framtaget för att ge liv till nya relationer, har motsatt effekt. Kanske håller kärleken som vi känner till den på att dö?

[adSpace placement=”auto”]

Ett symptom på kärleksdöden är att en försvinnande liten procent av matchningarna på Tinder leder till någonting i verkligheten. Det är svårt gå all-in på en date när man har fem andra lämpliga kandidater redo i telefonen. Den känslomässiga berg-och-dalbanan (varför har hen inte svarat på meddelandet jag skickade igår, trots att hen var online imorse?) är plötsligt inte värd mödan. Det är ju mycket enklare att bara swipea fram en ny flirt. Och kanske värst av allt; omtanken för andras känslor får stå åt sidan för bekräftelsebehovet som älskar att bolla flera personer, konversationer och verkliga möten – samtidigt.

Kanske är Tinder bättre i teorin än i praktiken. Kanske är de oändliga möjligheterna omöjliga för oss att hantera. För när vi vill äta alla kakor men samtidigt ha dem kvar blir vi snart ganska hungriga. Och håller vi alla dörrar öppna, ja då blir det ganska kallt. Jag är både utsvulten, frusen och börjar bli rätt less. På mig själv. Trots min hybrisdimma inser jag att maxgränsen för hur mycket bekräftelse jag kan hantera är skrämmande nära. Jag är bara ett fåtal matchningar från ett ego så stort att ingen annan får plats i dess närhet.

Jag befinner mig i ett vägskäl. Det har blivit dags för den avgörande swipen. Eller ”The Final Swipedown” som en god vän fyndigt påpekar (nämnde jag att jag bor i Göteborg..?). Swipea höger, till ett liv kantat av värkande swipetummar, datingrelaterad utbrändhet och att aldrig kunna nöja sig. Eller swipea vänster och säga farväl till hela Tinder-grejen, en gång för alla.

Vet ni vad? Fuck this shit. Tinder; I’m out.