Tack TV4 och Sverige för att ni låter Little Jinder ta plats i rutan. Jag tackar gudarna för att unga tjejer får se henne och jag tackar gudarna för att jag får någon att identifiera mig med på bästa sändningstid. Mer
Tack Little Jinder för att du visar att det är okej att vara ledsen – du är mitt kraftdjur
Jag har alltid varit en ganska ledsen person. Ibland har det sugit, men ofta har det varit skönt. Att bara få ligga ner, lyssna på deppig musik och vältra sig i sorg. Att längta till regn, samla deppiga citat på Pintrest och tillåta sig att att vara ledsen.
”Jag springer mot din gata, super 8. Vi måste få ett lyckligare slut. Askar hårt och flyger fram allting är för stort för mig. Tror kroppen dunstar i min saknad, den är kvar hos dig”
Jag måste vara ledsen för att kunna hantera livet. Det sorgsna måste liksom ut för att ge plats för det snälla, trevliga och omtänksamma. Det är inget jag har valt, så har det varit för mig så länge jag kan minnas.
Men jag har aldrig vetat att andra också har det så. Att det finns andra som också får panik av att tanken på att någon gång behöva säga farväl, att de har känslorna på utsidan och att det inte bara är jag som kan ses som hård och sval eftersom min rädsla för att visa mig sårbar överskuggar alla andra känslor.
”Åsögatan blinkar tom jag blundar, allt gör jävligt ont. Och tänker det var bättre förut för jag är helt slut och allt har sålts ut”
Eller, jag har ju vetat att det finns andra som har det så – egentligen. Men jag glömmer det jämt och det är därför jag blir lycklig och krossad på en och samma gång när jag ser Little Jinder sitta i ”Så mycket bättre” och berätta om precis det här.
Det ger mig frid och lycka att en ung kvinna kan sitta på bästa sändningstid och prata om att vara ledsen, att råka provocera och att bara köra utan att tänka. Det gör mig lycklig att Little Jinder tillåts vara precis så komplex som hon är, något man sällan får se kvinnor vara i offentliga och Svensson-härliga sammanhang.
”Jag kan inte hålla mig, måste sluta ringa dig. Jag vet det är för sent och det men kan du komma ner? Jag är inte bra på spel, orden kommer ut så fel”
Little Jinder är mitt kraftdjur. Bokstavligt talat: hennes nuna i några minuter varje lördag på TV4 ger mig kraft. Och tänk då vilka känslor hon skulle kunna frammana om hon fick vara precis så fri och oregisserad som hon själv ville. Jag hoppas hon aldrig slutar dricka Tequila, skrika ”JAG DÖÖÖR” varje gång hon blir pepp och gråta så att snoret rinner.