in

Irena Pozar: ”När inte ens skolan är en trygg plats för tjejer – vad finns då kvar?”


En misstänkt våldtäkt i anslutning till en skola. Igen. Och denna gång i Växjö, staden där jag själv gick i skolan för bara några år sedan. Skolan är den plats där unga tillbringar en stor del av sin dag. Det är en plats där man växer upp, blir kär, träffar sina bästa vänner, lär sig matte man aldrig kommer ha nytta av och kanske upptäcker vad man ska göra med sitt liv.

Det är inte en plats där man blir skadad, kränkt och berövad sin känsla av trygghet. Eller? Mer


Jo, tydligen. Våldtäkter sker överallt, varje dag. Och det är alltid och i alla former obeskrivligt vidrigt. Men ändå gör det extra ont i mig när jag får höra om tjejer som blir utsatta i skolan, av någon de förmodligen träffar varje dag. Det är att skada på fler än ett sätt; dels genom det fruktansvärda brottet, men också genom att göra det på en plats som ligger till grund för hela ens framtid.

Men är det helt omöjligt att föreställa sig att det sker? Nej.

Jag tänker tillbaka på min egen skoltid. Redan i lågstadiet tog pojkar på våra rumpor, drog i håret och lyfte kjolar. I mellanstadiet började de ta sig in i vårt omklädningsrum och vi bytte om fort, fort innan de hann se våra myggbett till bröst. I högstadiet kysste de tjejer som somnat på hemmafest. Stoppade handen innanför deras trosor. Det fortsatte på gymnasiet. När vi blev gamla nog att gå på krogen blev vi tafsade på och vågade aldrig lämna en drink obevakad av rädsla för att bli drogad. När vi började jobba sa chefen sexistiska saker och blev lite för närgången på personalfesten.

Jag blir så jävla arg. Finns det ens något ställe kvar där tjejer kan känna sig trygga?