in

Jag tror jag är smittad – igen!

Jag tror jag är smittad – igen!

SEX och KÄRLEK. Varje gång jag har testat mig så har jag haft hiv. Jag har drabbats av svettningar, andningssvårigheter och yrsel. Bävat för hur jag ska break the news till min familj, bränt en samlingsskiva till min begravning och grämt mig över hur mycket jag aldrig kommer få uppleva i livet. Men mest av allt så har jag ångrat mig så fruktansvärt mycket för att jag varit så jäkla dum att jag utsatt mig för detta helvete. Att jag valt bort mitt liv för ett knull. 

Mer

För jag kommer alltid fram till att det inte var värt det. Hur bra sex det än var, så har det aldrig varit värt det. Jag har sett löpsedlarna i huvudet: ”Tragikomiskt slut för sexexperten”. Fy fan vad sorgligt.

Vad jag egentligen har lidit av är grav inbillningssjuka. Provsvaren visar nämligen alltid att jag är frisk som en nötkärna. Och jag slår mig varje gång för pannan, pustar högljutt ut och undrar vad jag egentligen hade att oroa mig för?
För om sanningen ska fram så är jag faktiskt ganska noga med att skydda mig, eller åtminstone kolla upp hur det står till med killens sexuella hälsa när jag träffar någon ny. Det handlar inte om att jag lever promiskuöst bland löst folk på gatorna. Inte heller byter jag sexpartner en gång i kvarten. Men ändå är jag så bombsäker just de där dagarna innan resultatet har kommit, dagarna då jag går runt med tom blick och försöker att inte fästa mig allt för mycket vid människor i min närhet.

”Man kan ju aldrig veta”, tänker jag. Och även om min paranoia milt uttryckt kan kallas överdriven, så har jag faktiskt lite rätt. Vem vet egentligen var alla man legat med har varit? Även om min kille är världens gulligaste och mest ansvarsfulla, så kanske han har legat med någon som i sin tur legat med någon som inte var så himla ansvarsfull. Du behöver inte regelbundet ha oskyddat sex med mystiska, okända män i Zambia för att smittas. Även om risken är liten, så kan det hända.

Så jag tänker fortsätta testa mig nästan varje gång jag besöker ungdomsmottagningen (eller gynekologmottagningen nu när jag har blivit vuxen, ah!) och lika ofta kommer jag med all säkerhet bli helt övertygad om att det är kört. Det positiva i det hela är att jag ungefär fem gånger de senaste fem åren har haft tillfälle att fira livet och min underbara hälsa. Och då menar jag fira.
För att inte avsluta denna krönika alltför glatt så vill jag påpeka att det ju faktiskt finns betydligt vanligare (det börjar bli helt galet vanligt), om än mindre farliga, könssjukdomar än hiv/aids. Vilka de är, hur du gör för att skydda dig och mycket, mycket mer hittar du i VR nr 13. Läs på och stay safe!