Nordiska motståndsrörelsen, NRM, är en av deltagarna på Almedalen i år. Det gör mig så jävla rädd. Mer
Irena Pozar: ”Jag vågar inte ta med min favorittröja till Almedalen”
NMR är en nazistisk organisation som är fascinerade av skjutvapen och ofta bär kniv. De pekar ut människor som landsförrädare och deras sajt Nordfront är fylld till bredden av ”nyheter” som syftar till att måla ut invandrare, feminister och antirasister som farliga för Sverige. De förespråkar väpnad kamp och flera av deras medlemmar är misstänkta för en rad rasistiska brott.
Tidigare i år blev det klart att NMR skulle få en plats under årets politikervecka i Almedalen. De sökte tillstånd hos polisen, som efter att ha pratat med kommunen, gav grönt ljus. När kommunen sedan ångrade sig och ville dra in NMRs tillstånd så sa polisen nej och vägrade ompröva beslutet.
”Jag vägrar skämmas”
Jag är en av många som varit kritisk till i första hand kommunens beslut att låta NMR medverka, men det är inte förrän idag jag egentligen insett vad det innebär. Jag har liksom inte förstått att de ska stå där, ha ett litet bord och mysa. Jag trodde att de på något sätt skulle hamna i utkanten, inte synas och höras. För mig blev det mer en principfråga än faktisk rädsla.
Fram till idag.
DN publicerade en granskning där hela historien om NMR och Almedalen dras fram i ljuset och det blir plötsligt så påtagligt. Jag gör en minnesanteckning om att inte packa ner min Carl Johan De Geer-inspirerade ”Skända flaggan”-tshirt, som jag först hade tänkt ha för att markera. Jag vågar inte, men jag vägrar skämmas för det.
”Ett förödande attentat mot Bonnier vore mer än befogat”
På Nordfront finns det två ”artiklar” om mig där ”skribenten” upprörs av två olika krönikor, en som handlar om de svartas kamp mot rasismen i USAs poliskår och en om att mediesverige är så himla vitt.
De är publicerade 1-2 år tillbaka och har över hundra kommentarer. Där har nazister skrivit till exempel så här om mig:
Det ska sägas att det här framstår som milt i jämförelse med andra kommentarsfält.
Det är alltså dessa människor jag och andra politikintresserade ska dela luft, bänkar, uteserveringar och båt med nästa vecka. Jag är så jävla rädd och jag skäms inte för det.
Däremot skäms jag över Gotlands lokalpolitker och polisen. De verkar ha en milt sagt naiv syn på NMR och sin egen förmåga att skydda oss medborgare som åker till Almedalen för att delta i demokratiska samtal.
”Blir ett yttrandefrihetsproblem på riktigt”
Att gasta ”yttrandefrihet” så fort vi pratar om nazister är en förenkling av problemet. Det finns ingenting som säger att Almedalen ska vara ett evenemang där nazister ska ges plats och det är inte svårt att hänvisa till en värdegrund om alla människor lika värde för att avisa dem.
Synd bara att politikerna som tillät polisen att ge NMR tillstånd insåg det för sent. För nu har vi nämligen ett yttrandefrihetsproblem på riktigt, och det är att människor inte vågar åka till till Almedalen av rädsla för nazister. Jag förstår dem.