in

”Från tinderella till nykär – hur ska jag våga lita på en man?”

kronika vaga vara kar
Mohamed Nohassi / Unsplash


KRÖNIKA | HEDVIG SPÅNGMARK. Tycker du liksom jag att par som kysser varandra på offentliga platser har en egen plats i helvetet? Att män helst ska hållas på avstånd och inte går att lita på? Tro mig, för några månader sen var jag likadan. Från att alltid ha dejtat män i plural har jag gått till att idag sitta och planera parresor. Identitetskrisen just nu är påtaglig. Mer

hedvig spangmark byline
Hedvig Spångmark.

Jag träffade honom i våras då jag precis gjort en deal med mig själv att ta mitt dejtingliv mindre seriöst. Efter en lång och kall vinter bestående av en rad besvikelser hade jag fått nog. Jag var en dålig dejt ifrån att radera app-helvetet. Men just denna gång blev jag allt annat än besviken. För han var som ingen annan jag tidigare träffat. Idag lever jag i min lilla kärleksbubbla och är sådär nykär som endast existerar på film. Ibland spräcks min bubbla och jag ser mig själv utifrån. Då känner jag inte igen mig själv. För jag har alltid hatat på brudar som har sin pojkväns hoodie, en töntig pussbild som bakgrundsbild på telefonen och sin partners initialer runt halsen. Nu stämmer två utav tre påståenden in på mig. Hjälp!

Mina vänner har alltid refererat till mig som tinderellan. Det är inte en titel jag har gett mig själv, men inte heller någonting som stör mig. Att swipea, superlikea och gå på första dejter är något jag har en kandidat inom. Det går på rutin och känns tryggt och vant. Men jag har nu gått ifrån min normala spelarena till att börja utforska okänd mark. Att vara någons flickvän. Att ha en pojkvän. En man i mitt liv som jag inte bara bryr mig om, men som jag helst ska lita på. Det faller inte inom ramen för tryggt och vant.  Trots detta så försöker jag. Men hela tiden är jag i en ständig konflikt med mig själv. Min erfarenhetsbaserade hjärnhalva litar på någon och tror inte på romantik, än mindre på män. Det strider mot mitt nyare tänk. Min nykära del, som verkar ha förträngt all tidigare historik och är modigare än resterande Hedvig. 

Även jag är värd att få vara nykär

Frågan är väl vilken del man ska lyssna på?  Kanske att blandningen mellan skeptisk och naiv, reserverad men nykär – det som gör att just jag ska våga vara tillsammans med någon. För det är bland det läskigaste som finns. Att aktivt ignorera min inre röst som skriker att jag ska sluta kyssas på perrongen och att det är ohälsosamt att vara såhär kär. Men jag vill tro att så länge jag bara tonar ner tinderellan och skruvar upp min inre romantiker är det ingen fara. Jag förblir densamma men måste inse att även jag är värd att få vara nykär och att det ska maximeras.