”Alla visste att Nytorgsmannen var en tickande bomb – man offrade kvinnor”

När Nytorgsmannen blev villkorligt frigiven i våras var alla överens: mannen som kallats Sveriges värsta serievåldtäktsman är fortsatt farlig och risken för återfall i brott är hög. 37-åringen flyttade till Malmö och i sociala medier varnade kvinnor varandra. I VeckoRevyn vittnade några om att de inte längre kände sig trygga på stadens gator.

Så när han nu gripits igen, misstänkt för en ny våldtäkt, är det svårt att bli förvånad. Politikerna uttalar sig i Expressen. Jimmie Åkesson kallar det för total skandal och Ulf Kristersson “tänker verkligen på de som nu är nya offer”.

Statsministern säger också att: “Det går inte att släppa ut människor efter två tredjedelar. Det måste finnas sätt att också behålla människor som har uppenbar återfallsrisk, som är farliga för andra”.

Och det stämmer att lagstiftningen inte tar ställning till återfallsrisken vid en villkorlig frigivning, men jag undrar om Ulf Kristersson känner till att det fanns en annan lucka, ett fönster, en möjlighet att stoppa Nytorgsmannen i tid. 

Avbröt behandlingsprogram för sexualförbrytare

Huvudregeln i Sverige är att en person som dömts till fängelse ska bli villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff. Men så finns det faktorer som kan leda till att en sådan frigivning skjuts upp – till exempel om personen inte deltar i återfallsförebyggande åtgärder eller om personen bryter mot föreskrifter och får en varning.

Enligt psykologutlåtanden från fängelsetiden, som Sydsvenskan tagit del av, visade Nytorgsmannen ingen ånger eller skuldkänsla för sina brott – trots att han under rättegången erkände många av dem. Redan i april kunde tidningen avslöja att mannen inte fullföljde två av sina behandlingsprogram i fängelset, bland annat ett för sexualförbrytare. Han var inte motiverad och mottaglig för behandlingarna, så de avbröts i förtid.

Han fick åtta varningar i fängelset, och rapporterades för misstänkt misskötsamhet vid 30 tillfällen. Förra hösten varnades han för våld eller hot mot tjänsteman efter att ha dödshotat en person.

I beslutet från januari, som beviljar Nytorgsmannens frigivning, står inget om de avbrutna behandlingsprogrammen. Trots att detta är en sak som särskilt ska tas i beaktning när man fattar beslutet. När Sydsvenskan frågar Åsa Nilsson, chefen för Kriminalvårdens sektion för uppskjuten villkorlig frigivning, hur detta kommer sig vill hon inte diskutera det specifika fallet, men säger att det kan vara så att behandlingen fortfarande pågick när beslutet fattades. 

Men i dokument från sex dagar innan frigivningen nämns de avbrutna behandlingsprogrammen, och på Sydsvenskans fråga om en ny prövning borde ha gjorts svarar Nilsson att: “Har det tillkommit ny misskötsamhet, är det läge att titta över ärendet igen. Men det beror också på hur det ser ut i det enskilda fallet.”

Så varför gjordes det inte? Alla visste att Nytorgsmannen var en tickande bomb, men varför brydde sig ingen om kvinnors trygghet innan det var för sent? Och om det som han nu misstänks för stämmer, vilka bär då ansvaret?