Sofia Österlöf blev våldtagen i sömnen: ”Vi ska inte vara tysta om det här”

Det är en kall januarinatt 2011 och på en nattklubb i Stockholm festar den då 18-åriga Sofia Österlöf med sina kompisar. Hon stöter på en kille hon är bekant med, och som hennes tjejkompis känner. De bestämmer sig för att åka hem till honom på efterfest och fortsätta kvällen.

Skriv under vår namninsamling: ”Jag står bakom kvinnor som anmäler sexualbrott”

Väl framme hos honom dröjer det inte länge innan Sofias tjejkompis drar hem. Sofia blir ensam kvar med killen och en av hans vänner, som snart däckar på soffan. Sofia och killen bestämmer sig för att de också ska sova och lägger sig i sängen. Sofia har pojkvän och är helt säker på att killen hon ska sova med är införstådd med att hon inte är intresserad av honom överhuvud taget.

Sofia somnar, men väcks senare under natten av att något är fel.

– Jag vaknar på natten av att jag känner honom i mig, berättar Sofia.

Hon tror först att hon råkat somna mitt i ett samlag med sin pojkvän, men inser snart att det är killen hon festat med som ligger bakom henne.

– Han var i mig utan min tillåtelse. Jag kunde inte göra någonting, jag frös.

Drabbas av tillståndet

”frozen fright”

Sofia upplevde det som kallas ”frozen fright”, en överlevnadsreflex som gör att hjärnan upptäcker fara och hindrar kroppen från att röra sig. Det är ett tillstånd som är mycket vanligt att kvinnor drabbas av i samband med våldtäkt.

– Jag låtsades att jag fortfarande sov och hoppades att han snart skulle sluta och att jag då skulle somna om och kunna låtsas som att det här aldrig hade hänt.

Men han slutar inte.

Tillslut börjar Sofia röra på sig för att visa att hon håller på att vakna, men istället för att sluta börjar killen då lägga sig över henne. Efter vad som känns som en evighet, men i själva verket är några minuter, slutar han och somnar.

– Innan han vände sig om och somnade drog han upp mina trosor och drog ner min tröja som jag märkte var upplyft till under hakan.

Sofia ligger kvar i sängen. Hon vet inte vad hon ska göra.

– Det jag minns mest är att jag låg kvar och kände hur hjärtat bankade väldigt hårt. Det gjorde fysiskt ont.

”Jag tror att jag har blivit våldtagen”

[adSpace]Efter en stund reser hon sig, tar sin mobil och smiter in på toaletten. Utanför på soffan ligger killens kompis fortfarande och sover. Sofia ringer upprepade gånger till tjejkompisen hon varit med tidigare under kvällen, men hon svarar inte.

Till slut dör Sofias mobil.

– Jag gick tillbaka in i sovrummet för att låna killens mobil, och väckte honom för att få koden. Han gav den till mig och jag insåg att han inte hade förstått att jag faktiskt varit vaken.

Sofia går tillbaka till toaletten och blir sittande där i tre timmar innan hon till slut ringer sin pojkvän.

– Jag sa att jag hade sovit hos en killkompis, en person jag vet att min pojkvän kände. Sen sa jag: ”Jag tror att jag har blivit våldtagen”.

Sofias pojkvän, som hon idag inte är tillsammans med, säger att han ska ringa polisen och lägger på. Nu är både han och polisen påväg till Sofia, samtidigt sover killen som våldtog henne i rummet bredvid.

– Först ville jag inte att det skulle bli en grej, men när jag fick veta att polisen väl var påväg blev jag lättad, säger Sofia.

Men snart blir hon istället arg. Hon går in i sovrummet och väcker killen.

– Jag frågade om han fattar vad han hade gjort. Han fick grov ångest, bad om ursäkt och försökte krama mig, men jag lät honom inte. Han visste vad han hade gjort.

När polisen kommer pratar de med Sofia, killen och samlar ihop lakan och annat bevismaterial.

– Jag fick så himla bra bemötande av polisen. De förstod mig och jag kände mig aldrig misstrodd.

Ifrågasattes eftersom hon
inte var ledsen nog

Efter ett besök på akutmottagningen för våldtagna på Södersjukhuset i Stockholm åker Sofia hem.

– Alla reagerar så himla olika på sådana här händelser, och jag trodde att jag hade dagar i min säng framför mig och att jag inte skulle kunna göra någonting. Men jag levde på mitt liv som vanligt, däremot kände jag ingenting, berättar Sofia och menar att det ledde henne in i en destruktiv period där hon festade och drack mycket.

– Det gjorde att en del personer i min omgivning reagerade. Det var som att de tänkte att ”Du är inte ledsen, så har det här verkligen hänt dig?”

Efterföljande månader var ett virrvarr av känslor. Sofia var säker på att killen skulle erkänna, eftersom han ju hade erkänt för henne. Men han förnekade för polisen. Det var då allt rasade för Sofia.

– Jag insåg att jag skulle behöva gå igenom en rättegång och att en del av våra gemensamma vänner skulle tro att jag ljuger.

Började tvivla på sig själv

I maj, fem månader efter våldtäkten, hölls till slut rättegången.

– Det var konstigt att träffa honom, men jag hade haft månader på mig att bli stark och arg, säger Sofia och fortsätter:

– Men jag kom också på mig själv med att tänka: ”Gjorde jag något för att få honom att tro att jag ville det här?” Jag ifrågasatte mig själv. Men jag hängde mig fast vid bilden av att han drar upp mina trosor, och om jag någonsin tvivlar så tänker jag på den sekunden han gjorde det och då blir jag säker.

Några veckor senare kom domen.

Han friades.

– Jag kände att det var över, bara. Det hade betytt jättemycket om han hade blivit dömd, för mig men också för andra utsatta tjejer. Men det kändes också som att han kommer att få leva med det här resten av livet och att vi båda vet vad som faktiskt hände.

Trots att Sofia själv inte anmälde känner hon idag att det var det rätta, att han faktiskt blev anmäld.

– Trots att han blev friad behövde han stå till svars. Han har gått igenom förhör och rättegång, det är en liten vinst för mig.

Vad vill du säga till tjejer som blivit utsatta kring att anmäla?

– Först och främst vill jag säga att alla reaktioner på en våldtäkt är okej. Det är okej att ha sex kort därpå, det är okej att inte hela livet går under. Motsatsen är också lika okej. Man har blivit precis lika mycket utsatt oavsett hur man reagerar.

– Det är också okej att inte vilja prata om det. Men bara att prata om det och genom en anmälan tvinga personen att ställas till svars kan göra så otroligt mycket för en själv, och för andra. Det är viktigt för statistiken och rättsväsenden. Vi ska inte vara tysta om det här. Att någon inte blir dömd behöver inte vara ett olyckligt slut, för mig blev det ett avslut som hjälpte mig bearbeta.

Det är dags nu – tillsammans ska vi anmäla alla sexualbrott

Har du blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp? Här kan du få hjälp

Här är alla handlingar som klassas som sexuella övergrepp

Justitieminister Morgan Johansson: ”Blir en samtyckeslagstiftning innan 2018”

Så ser statistiken ut för sexualbrott i Sverige

Sofia Österlöf blev våldtagen i sömnen: ”Vi ska inte vara tysta om det här”

Varför blir så få dömda för sexualbrott – och vad krävs för att det ska ändras?

Gustav Fridolin: ”Vi gör en granskning av sex- och samlevnadsundervisningen”

Psykologen: ”Det är oftast en positiv känsla att anmäla ett sexuellt övergrepp”

Polisen Anna: ”Det händer när du anmäler ett sexualbrott”

Moderaternas Tomas Tobé: ”Vi måste höja straffen för sexualbrott”