Hur hade SVT-dokumentären Transkriget kunnat göras bättre? Vi har tre tips! Mer
in Nyheter
3 saker SVT borde ha gjort annorlunda i dokumentären Transkriget
I SVT-dokumentären Transkriget – tänk om ni har fel får vi reda på att antalet som diagnosticeras med könsdysfori ökat ”lavinartat” de senaste åren, att könsbekräftande vård kan ge livslånga skador och slutligen en (vad man får kalla retorisk) fråga; på vilka grunder bedrivs transvården i dag – och tänk om de ansvariga har fel?
Det är inte första gången SVT använder sig av det här greppet. I april 2019 sändes dokumentären Tranståget och tonårsflickorna som handlade om könsdysfori bland unga och om transpersoner som ångrat sig (ett program som blev fällt av granskningsnämnden för att ha stridit mot bestämmelsen om respekt för privatlivet). VeckoRevyn svarade med att publicera en längre granskning där transpersoners egna erfarenheter fick stå i centrum och där de fick berätta om sina upplevelser av transvården – en vård med långa kötider och en del brister, men som hjälper till att rädda liv.
Den nya dokumentären har mötts av kritik på flera håll. I en debattartikel i Aftonbladet kallas Transkriget för ett konspiratoriskt haveri, där SVT bidrar till att skapa moralpanik kring frågan. I en text i DN går att läsa att dokumentären driver tesen om att könsdysfori är en ”kultursjukdom”, och att SVT ger utrymme åt transmotståndare som hävdar att ett fåtal rika personer orkestrerat det ökade behovet av transvård (mer om det längre ner). I Expressen kallas Transkriget för en orgie av skräckpropaganda, där faktumet att dokumentären inte visar en enda person som blivit hjälpt av transvården i Sverige lyfts.
Så exakt vad hade de kunnat göra annorlunda? Vi har några tips!
1. Berättat att få ångrar könsbekräftande vård
Precis som dokumentären nämner stämmer det att antalet som diagnosticeras med könsdysfori ökat de senaste åren. 2012 fick 55 barn mellan 10 och 17 år diagnosen, och 2022 var den siffran 439. Men med tanke på hur många program SVT gjort om de som ångrar att de fått könsbekräftande vård är det kanske på sin plats att nämna att det rör sig om 2 till 3 procent.
2. Inte använt klipp från transpersoner som ej vill synas i sammanhanget
Minst två transpersoner som syns i dokumentären i form av klipp från sociala medier har lagt upp tiktoks där de menar att de inte vill medverka i det här sammanhanget (och som dessutom kallar dokumentären för antitranspropaganda). I dokumentären ingår de i ett kollage av klipp som får statuera exempel på ”kultursjukdom” och propaganda i sociala medier.
3. Varit mer noga med vilka som får komma till tals
Förutom att Transkriget öppet drivet tesen tänk om ni har fel, är det inga transpersoner som inte ångrat sig som får komma till tals. Däremot medverkar den irländska matematikern Helen Joyce i programmet, något som Isobel Hadley-Kamptz lyfter i sin debattartikel i DN. Helen Joyce har skrivit en bok som heter Trans. When ideology meets reality i vilken hon påstår att diagnosen könsdysfori orkestrerats av ett fåtal extremt rika, till exempel av finansmannen George Soros.