VeckoRevyns läsare Isabella är trött på att ta det sociala ansvaret i kompisrelationer – vad kan hon göra åt det? Det svarar vår KBT-terapeut Paula Warfvinge på. Mer
Isabella: ”Jag orkar inte ta det sociala ansvaret hela tiden”
Varje vecka svarar VeckoRevyns terapeut Paula Warfvinge på läsarnas frågor. Paula arbetar som samtalsterapeut och med KBT, och har lång erfarenhet av att jobba med unga som har låg självkänsla, osund självkritik, oro, ångest, prestationsångest, depression, stress/utmattning och ätstörningsproblematik.
Har du en fråga? Mejla [email protected]. Du är helt anonym och omfattas av källskyddet.
Isabella: ”Jag orkar inte ta det sociala ansvaret hela tiden”
Jag är alltid den i kompisgänget som styr upp allt, bjuder in folk och planerar. Men ibland orkar jag inte ta det sociala ansvaret. Nu är det ett förväntat beteende på mig som mina vänner tar för givet. Vad ska jag göra? /Isabella
Paula svara: ”Testa att ta ett steg tillbaka”
Hej Isabella, jag förstår att det kan vara jobbigt att det hela tiden är du som styr upp allt för alla i din närhet. Inte konstigt att du blir trött på det och det har du all rätt att bli. Vi tar eller får lite olika roller bland människor och jag tänker att du först ska ställa dig frågan vad du vill ha för roll i ditt kompisgäng. Är det så att du vill vara den som styr upp allt eller inte? Du nämner det sociala ansvaret. Vad innebär det för dig att ha ett socialt ansvar?
Jag tänker att i slutänden är vi alla ansvariga för att ha roligt, att vi ses regelbundet och för oss själva. Det hänger aldrig på en person, som i detta fallet. Alla har ett ansvar för sig själva. Om du inte vill ha den rollen så kan du aktivt testa att ta ett steg tillbaka och se om någon annan tar det sociala ansvaret. Troligtvis kommer dina kompisar sakna att ses och därför själva börja styra upp saker och planera. Blir det ändå ingen förändring, försök prata med dem om hur du känner. Det är alltid bra att vara tydlig och ärlig i relationer. Det kan vara jobbigt, men om man är ärlig och tydlig och säger hur man känner så brukar det lösa sig.
Varm kram från mig /Paula