Att prata högt med nära och kära som dött är bra för sorgearbetet

Det är inte alltid lätt att förlora någon man håller kär. Likaså är det inte alltid lätt att veta hur man ska bearbeta sorgen, oavsett om det är en familjemedlem, ett djur eller en avlägsen vän som har fått bort. Döden påverkar oss alla på något sätt när den är närvarande, men vägen ut ur sorgebubblan ser därmed olika ut från person till person. 

Att prata med de döda är bra

Är du en av dem som brukar prata med de som har gått bort? Det visar sig faktiskt att det kan hjälpa mot sorgen. Det kan låta galet till en början, att stå att prata ut i tomma intet, men det funkar. Forskare har kommit fram till att en effektiv och trygg metod för sorgearbete faktiskt är att prata rakt ut till personen man förlorat, skriver Teen Vogue.

När man tänker efter är det egentligen inte så underligt. För oavsett om personen är där eller ej, känner man ändå att den finns där tack vare tidigare erfarenheter, minnen och den tid man haft tillsammans. Att söka tröst i den personen som man saknar mest är inget annat är normalt. Det kan nämligen vara svårt att gå vidare på grund av att man inte fått saker sagt innan man mist personen i fråga. Saker som är osagt, handlingar som ej blivit förlåtna – alla sådana känslor och tankar gör sorgearbetet mycket svårare. Att prata med personen och öppna upp för de saker man ville ha sagt kan därför bli en befrielse för den sörjande. 

Likaså har man hört om historier om folk som känt nästintill en fysisk närvaro av personen som gått bort en lång tid efter att personen lämnat. Även detta menar forskarna att det är helt normalt och många gånger något positivt. Det kan nästintill ge en ingivelse av trygghet, som om personen vakar över en. 

Sorg tar tid

Sorg tar tid, och det viktigaste är att komma ihåg att alla bearbetar sorg på olika sätt och under olika lång tid. Sorgen behöver inte heller vara linjär, den kommer då och då kraftigare och ibland är den svagare. Huvudsaken är att man får sörja på det viset man själv vill utifrån sina förutsättningar, och att prata med personen man förlorat – det är faktiskt helt normalt. 

Text: Vendela Axelson