in

10 saker du aldrig ska säga till någon med en ätstörning

atstorning

En ätstörning är en psykisk sjukdom som drabbar både kvinnor och män och dessutom inte alltid syns utanpå. Det är en mycket farlig sjukdom som i värsta fall kan avsluta någons liv. Att bli frisk från en ätstörning är en lång resa och det är inte ovanligt för den sjuka att stöta på oförsiktiga eller oförstående kommentarer. Här nedan har vi samlat en lista på 10 saker du aldrig bör säga till någon med en ätstörning – och vad du istället bör säga!

Mer

  1. ”Men ät bara”

    Om det ändå vore så enkelt, men för den sjuka är det inte bara ”att äta”. Hade det varit så hade sjukdomen aldrig funnits. En sjuk person förstår ofta att det absolut bästa vore att äta ordentligt utan att kompensera, men det är här ångesten spelar in och driver på det osunda förhållandet till mat, därför är det inte att ”bara äta”.

  2. ”Har du gått upp/ner i vikt?”

    Kommentera aldrig upp- eller viktnedgång! Det är otroligt triggande åt båda hållen. Att få höra att man gått ner i vikt är lite som en vinst och man blir triggad till att fortsätta gå ner, på samma sätt som kommentarer om en viktuppgång får den sjuka att känna sig stor och vilja gå ner i vikt.

  3. ”Vad fin du blivit”

    Jaha okej, så jag var ful innan? Även om denna kommentar är välmenad så landar den oftast väldigt fel. Att få höra att man blivit fin är aldrig något positivt och kan ofta klinga dåligt för någon som fortfarande är sjuk mentalt. Säg istället ”Vad skönt att du mår bättre!”.

  4. ”Oj vad mycket/lite du äter”

    Maten är redan jobbig som den är. Att kommentera att någon äter mycket eller lite är väldigt onödigt. Att höra att man äter mycket sätter igång hjärnspökena direkt och till den som äter lite är det istället bättre att säga ”Vad bra att du äter”.
  5. ”Du vill bara ha uppmärksamhet”

    En ätstörning är en livshotande psykisk sjukdom som har långsiktiga fysiska konsekvenser – det är absolut inte ett sätt att söka uppmärksamhet från andra. Det är bättre att lyssna på den som är sjuk utan att döma istället för att göra dessa skadliga uttalanden.

  6. ”Jag förstår dig”

    Har du aldrig varit sjuk själv- säg inte att du förstår, för det gör du inte. Dessutom är allas ätstörning något individuellt och det skiljer sig mycket från person till person. Vill du vara stöttande säg istället: ”Jag har aldrig haft en ätstörning, men jag förstår att det är jobbigt och känsligt”.

  7. ”Vad väger du nu?”

    En ätstörning sitter i huvudet inte i vikten. Dessutom bör inte en sjuk person väga sig alls så undvik denna fråga till varje pris.

  8. ”Hur gjorde du för att gå ner i vikt?”

    Nej, nej, nej… En ätstörning är inget dietprogram, det är en form av psykisk ohälsa som i värsta fall kan leda till död. Anorexia nervosa är den ätstörning som leder till flest dödsfall, bulimi kan orsaka allvarliga hjärtarytmier och flertalet som drabbas av en ätstörning (oavsett form) kan också få depression som i värsta fall kan leda till självmord. Är detta något du vill? Nej, tänkte väl det.

  9. ”Så smal är du ju inte”

    Tillbaka till det här med vikten – en person med en ätstörning måste inte alls vara underviktig. En ätstörningen handlar inte om vad man väger utan en persons osunda förhållandet till mat och ätande. Faktum är att endast cirka 6 procent av alla som diagnostiseras med ätstörning är underviktiga. Man får inte glömma att både en normalviktig eller överviktig kropp också kan vara satt i svält.

  10. ”Du vet väl att det där är onyttigt?”

    Är det någon som har koll på kaloriinnehåll så är det någon med en ätstörning. Det sista den personen behöver är några upplysningar om vad som är onyttigt och inte.

Att säga/göra istället:

Det är alltid bra att uppmuntra någon med en ätstörning att söka hjälp, men kom också ihåg att den sjuka måste vilja bli frisk själv också och vara mottaglig för hjälp. Utan motivation är det svårt att bli frisk. Visa att du finns där för att lyssna. Ställ istället frågor som ”Du verkar stressad, är du okej?”, ”Hur kan jag stötta dig?”, ”Vad behöver du?” eller ”Vill du ses och prata (eller inte prata)?”