Linnea Henriksson om Så mycket bättre: ”Jag har nog gråtit mer än alla andra”

Linnea Henriksson är en självklar röst i Sveriges musikvärld, och musiken har alltid funnits i hennes liv. Linnea berättar att hon alltid har sjungit och uppträtt, och kanske bjudit hennes föräldrar på fler shower än de bett om.

– När jag har tittat i gamla ”Mina vänner”böcker står det alltid att jag vill bli sångare eller kändis, med stora bokstäver. Det har alltid funnits där, säger Linnea.

Vad är det du älskar med musik?

– Det är väldigt ärligt. Det lockar fram känslor, musik kan få en att känna allt. Man kan lyssna på en låt och få en ta över världen-känsla, medan en annan låt kan få en att känna sig liten och svag. Musik hjälper en att blomma ut, och det är ett enkelt sätt att kommunicera på när det ibland kan vara svårt att hitta ord i vanliga samtal. Musik säger mycket.

Linnea Henriksson: ”Alla tror att det alltid handlar om min pojkvän”

Man kan nästan säga att Linneas musikkarriär började redan när hon var åtta år gammal, då uppträdde hon i programmet Småstjärnorna. Men det var först år 2010 som hon och svenska folket fick bekanta sig med varandra när hon medverkade i Idol. Linnea placerade sig som fyra och resten är, som man ju säger, historia. Sedan dess har Linneasläppt tre album, det senaste var självbetitlat och kom ut förra året. Låtarna är utlämnande om relationer, och Linnea sjunger råa texter om när allt inte är så jäkla bra i en relation.

– Jag kan sakna låtar som blottar tvåsamheten. När någon är singel pratar man jättemycket med sina vänner om hur det är, en dålig dejt blir något att skratta åt tillsammans. Men om man sedan går in i en relation, då blir det tyst. Man vågar inte prata om det. Jag har själv skrivit om avslutade relationer, sådant som har varit. Det är viktigt att prata om sådant som pågår, bara för att allt inte är asbra i en relation betyder det inte att det ska ta slut.

Sa din sambo Wille något om låtarna? 

– Han har blivit van vid att alla tror att det alltid handlar om honom, men så är det inte. På plattan som kom förra året har jag riktat alla låtar så att det ska kännas som en och samma relation. Jag överdriver också gärna när jag skriver, det blir mer spännande då. Jag kan skatta mig lycklig, jag har gjort tre album med göra slut-låtar, och han är fortfarande kvar. Nu har han börjat få lyckliga låtar också.

Ni jobbar ihop också, hur är det? 

– Det är lyxigt att ha med en person som står en så nära. På spelningar till exempel kan jag bli väldigt nervös. Då går jag från att vara sprallig och högljudd till att vara tyst och distanserad. Andra kan backa undan för att de inte vet vad de ska göra, men det vet han eftersom han känner mig så väl. Det märks nog inte av annars att vi är ett par. Jag råkar bara bo med den bästa trummisen i vårt land. Det kan bli stelt i mellansnacken ibland, då kan han slå en sådan där dadumdumpsch och då blir det stelt för mig i stället, berättar Linnea och ler.

Linnea Henriksson: Så var det att spela in Så mycket bättre 

Linnea är just nu högaktuell som en av deltagarna i årets upplaga av Så mycket bättre. Tillsammans med bland andra Charlotte Perrelli, Eric Gadd och Stor syns hon i tv-rutan hela hösten när artisterna lär känna varandra och tolkar varandras låtar. Och när Linnea blev tillfrågad att vara med i programmet tackade hon ja direkt.

– Jag har alltid tyckt om programmet, det var självklart.

Vem berättade du för att du skulle vara med?

– Jag gjorde en stor grej av att berätta det, jag hade tre ceremonier. En med min familj, en med min pojkvän, och en med hans familj. Det blev champagne på alla. Jag hade säkert en ceremoni med bandet också. Det är viktigt att fira här i livet.

Var det svårt annars att vara tyst om din medverkan innan den blev officiellt? 

– Jag var faktiskt duktig på att hålla tyst. Det kom fram folk som hintade om att de hört att jag skulle vara med, men jag höll masken!

Att faktiskt vara i Så mycket bättre-huset beskriver Linnea som intensivt.

– Jag har gått på folkhögskola, där man får hitta ett sätt att umgås med personer man inte känner. Detta var speeddating-versionen. Jag har vuxit upp med en familj som inte är tyst utan det är liksom hallaballoo. Så var det i huset med, vilket gjorde det lätt att vara sig själv istället för att vara tillrättalagd. Det gick snabbt från att vara artigt och försiktigt till att kunna vara sig själv, jag tror att alla kände så.

Var det som du tänkt dig i huset? 

– Jag hade förväntningen att jag skulle ha kul och go with the flow. Men det var mer fart än vad jag förberett mig på. Jag tänkte att jag skulle anteckna saker, för att själv komma ihåg. Första dagen skrev jag ner anteckningar, andra dagen hann jag spela in ett röstmemo, men från tredje dagen och framåt finns inget, jag hann inte.

Vad var allra roligast? 

– Att få göra musiken, och få höra alla andras tolkningar. Alla hade gått in så hårt för att göra något bra av det, och det blev så bra! Jag är väldigt partisk men det är skitbra låtar i höst, haha.

Grät du någon gång? 

– Hela tiden. Jag har absolut fnissat en del åt att det alltid blivit så känslosamt där förr, men ärligt talat har jag nog gråtit mer än alla tillsammans. Det blir så starkt, alla vävde in sina historier. Jag är ointresserad av att välja en låt för att den är mest poppis, känner jag inte för den kommer det inte bli bra. Alla gjorde låtar som berörde dem, vilket gjorde att man kom in på ämnen man inte pratar om annars, och delade saker med folk efter tre dagar som man knappt säger till sin familj. Då blir det tårar ibland.

Vems dag var roligast? 

– Min dag var asrolig! Erics dag var också rolig, jag fick bestämma aktivitet. Jag fick göra en sak som jag laddat inför länge och hade ett ess i rockärmen. Så när det var dags stod jag i rustning och tog emot de andra.

Jag gissar på att det blev någon medeltidslek, då? 

– Ja. Jag ville leka Game of thrones, men det vara bara Stor som sett det. Det gjorde visserligen inget, vi fick hänga i medeltiden och det var toppen! Det ska bli kul att se i programmet vad de andra deltagarna faktiskt tyckte. De kanske säger i sina synkar att det var helt värdelöst, haha.

Vem av de andra deltagarna kom du närmast? 

– På ett sätt kom jag nära alla, på olika plan.
Louise (Hoffsten, reds. anm.) och Charlotte kom jag nära snabbt och kunde prata djupare med. Stor och jag bodde grannar och hängde ofta efter dagarna. Man fick en fin relation till alla. Jag tror det är för att man får sådan respekt för varandra, och får respekt tillbaka. Det blir ömsesidigt att man vill varandra jävligt väl.

Hur var det att framföra dina tolkningar inför de andra artisterna? 

– Det var kul. Det var vad låtarna betydde för mig, och inte vem som satt där, som påverkade mig. Vissa låtar blev viktigare än andra. Erics låt var närmast min egen stil så som jag skriver. Låten av Stor var helt annorlunda men blev en av de viktigaste låtarna jag gjort.

Hur lång tid jobbade du med tolkningarna? 

– Man hade ganska kort tid på sig. Mitt förra album jobbade jag med intensivt i två års tid, detta var nästan lika många låtar men jag jobbade med dem i två månader. Å andra sidan är ju låten redan skriven, det gäller att hitta sitt sätt att göra den på. Vissa låtar översatte jag för att berätta på mitt sätt, medan andra tolkningar blev mer som hyllningar. Det var viktigt för mig att visa för dem som var där hur mycket jag uppskattar deras musik. Jag ville att de skulle känna att jag tog det på stort allvar, det är en hedersfylld uppgift.

Vilken av dina tolkningar gillar du bäst? 

– Perrellis låt är roligast att framföra. Men det finns en tolkning där jag fick möjlighet att säga saker som jag bara sagt utanför min musik. Det är ingen hemlighet att jag är feminist och står för allas lika värde och i den låten fick jag prata till punkt om det. Inte för att man måste hålla med om allt jag tycker för att kunna uppskatta mina låtar, musik och person behöver inte sitta ihop, men jag är glad att jag äntligen lyckades förena det.

Om du fick önska en artist som skulle vara med nästa år, vem skulle det vara? 

– Cherrie, henne tycker jag otroligt mycket om. Hon är fantastisk. Och Marie Fredriksson.

Jag vill aldrig behöva gå av scenen

När jag frågar Linnea om vad som är hennes största dröm just nu svarar hon snabbt att det är att alltid få fortsätta sjunga.

– Jag älskar att vara på scen och sjunga inför folk. Jag vill aldrig behöva gå av scenen.

Är det viktigt för dig med drömmar och mål? 

– Ja, det tycker jag. När det blir januari och slaskigt och grått måste man ha något som glittrar i horisonten. Jag har alltid varit driven av mig och är bra på att sätta upp mål.

Har du en bucket list? 

– Nej, men när jag var liten hade jag det. På den stod det att jag skulle hålla i en livs levande fågel, att stå på prispall och att vara med i tv. Jag har gjort allt det. Nu är allt bara underbart. Jag får göra det jag älskar, och människor omkring mig är friska och lever. Jag skulle vilja pausa nu. Jag vet att det inte funkar så, men det kan vara skönt att leka att det är så ibland.

Om du fick reda på att du bara hade en vecka kvar att leva, vad skulle du göra då? 

– Jag skulle ta alla pengar jag äger och se till att transportera alla människor som är viktiga för mig till familjens sommarstuga. Och köpa asmycket god mat. Sedan skulle vi bara vara där och umgås, det hade varit viktigt för mig. Sedan hade jag velat hyra in Mick Jagger. Jag hade inte haft råd med det, men jag skulle köra ursäkten att jag inte hade så mycket tid kvar, haha. Det skulle bli en avskedsfest, verkligen go out with a bang. Men det skulle också kännas astråkigt, jag känner mig inte klar med livet.

Vad är det viktigaste du lärt dig i livet? 

– Det låter skitdeppigt, men det är att veta att man inte har all tid i världen. Man ska utnyttja dansgolvet, som jag säger. Om du ser att det finns plats, se till att ta ut svängarna.

Foto: Hannah Hedin
Styling: Annika Norman
Hår och makeup: Tove Dalsryd