in

Egoina: ”När började min värld kretsa kring killar och kärlek?”

egoina kronika


VeckoRevyns krönikör Regins ”Egoina” Katralen om när det blev viktigt med tvåsamhet. Mer


Nyligen hittade jag en låda med alla mina gamla dagböcker. Jag öppnade en dagbok och började läsa. Året var 1999. Jag var nio år gammal och det jag skrev mest om var killar. Vem jag var kär i, vem jag trodde var kär i mig och vem jag frågat chans på. Jag gjorde listor på vilka killar jag gillade mest och gjorde upp planer på vem jag skulle fråga chans på istället, om det skulle vara så att killen jag var ihop med just den dagen skulle göra slut.

Jag är nio år gammal och det viktigaste i mitt liv är tydligen att vara ihop med någon. Tänk att det skulle börja redan då. Besattheten av att få vara med någon, att höra ihop med någon. Att samhället redan då lärt mig att tvåsamhet är det självklara, det vi strävar efter. Meningen med livet. För jag minns ju att jag inte var kär på riktigt. Jag låtsades bara för att det skulle vara så. Jag gillade inte ens killarna över huvudtaget, men skrev ändå deras namn med röd tuschpenna och hjärtan runt om i min dagbok. Jag hade så gärna velat läsa om vad jag tänkte på den här tiden, vad jag drömde om, hur jag mådde, vad jag tyckte var kul och vad jag önskade av framtiden. Men istället står det saker som:

24/3: Jag lekte med Ulrika vi hade kul. Hon är ihop med Fredrik i vår klass. Då blev jag ihop med Adam.

30/3: Det var en kul dag. Men jag har fått kilpromlem.

27/6: Idag har jag länktat så mycket äfter Adam han är inte min kille längre fast jag ska skicka kärleksbrev till honom.

Jag hade ingen aning om vad kärlek var och hur det kändes, men ändå jagade jag tvåsamhet

Hur blev det såhär? När började min värld kretsa kring killar och kärlek? När slutar man slutar se pojkar som lekkamrater och istället som potentiella partners? Är det när man leker med en kompis av motsatt kön och ens föräldrar läser in kärlek i det och skojar om att man kommer gifta sig när man blir stor? Är det efter alla Disneys filmer om prinsar och prinsessor? Eller är det för att man ser det som en naturlig del av livet och önskar att vara vuxen? Jag vet inte. Kärlek är en av de mest mäktiga känslorna man kan uppleva och det är inte konstigt att den majoriteten av våra låttexter, böcker och filmer i världen handlar om det. Men det visste jag ju inte då. Jag hade ingen aning om vad kärlek var och hur det kändes, men ändå jagade jag tvåsamhet och fyllde mina dagböcker med listor på killar jag var ”kär” i. Bara för att det skulle vara så.

Krönikan publicerades först i VeckoRevyn nr 4/18.