in

Ebba Berggren: ”Att vara singel innebär att bli serverad pasta direkt ur vasken (bokstavligt talat)”

Ebba Berggren skriver om en minst sagt dålig dejt, så att just du ska känna dig lite mindre ensam i singel-livet. Mer

Ebba Berggren.

Dagen till ära vill jag hylla mig själv och alla tappra själar därute i detta karga och hårda singelklimat. Men visst är det härligt merparten av denna tid i total frihet och självupptagenhet. För när vi minst anar står vi där i själlösa rutiner, samlar på polletter till kundvagnar och håller krukväxter vid liv. Men singellivet kan också vara… tufft.

Jag och mina vänner hamnar ofta i samtal om mina bedrövliga dejter, ja, till och med katastrofala. När min mamma kom med ett ganska anstötligt förslag om att jag borde köpa en skrivbok endast i syfte att fylla med mina misslyckade dejter, då kände jag att det var dags. Dags att dela med mig av en riktig segerkandidat bland mina absolut sämsta dejter.

Efter alkohol och gråtattcker tackade jag ja till en dejt

Jag hade precis kommit ur ett långt förhållande och livet saknade plötsligt innebörd. Efter en tid där överkonsumtion av alkohol var ett faktum, och fullständigt explosionsartade gråtattacker blev vardag, bestämde jag mig för att slänga mig ut i dejtingvärlden igen. Jag vet inte om det var alkoholen som hade kidnappat mitt förstånd eller om det var brist på preferenser, men att jag tackade ja till denna dejt från första början är för mig ett mysterium.

I ett mycket sårbart sinnestillstånd dök det upp en notis på Facebook en dag från ett bekant ansikte. Jag hade tidigare träffat personen under gymnasietiden på ett par hemmafester, men
hade inget direkt intryck av personen. Jag var mest glad över uppmärksamheten och tackade, utan vidare eftertanke, gladeligen ja till en middag hemma hos honom.

När han öppnade stack det till i snoken och en koncentrerad rökelsedoft med en underton av gräs låg som ett moln i hallen. Det hängde indiska sjalar i taket, och förutom en loftsäng och en skinnsoffa var det ganska sparsmakat. Jag blev ombedd att gå in i köket där maten stod klar
och redo att serveras för att sedan avnjutas vid det lilla bordet. Jag insåg snabbt att det också var härifrån doften kom. Kraken hade gått loss på rökelser och i stället för att tända en som en normalt funtad människa gör, så hade han tryckt ihop en bunt på cirka 15 stycken och tänt på alla samtidigt. Bredvid låg en halv brun fimp redo att smuttas på.



Allt gick snabbt, varken kallprat eller en summering om vad som hänt sedan vi sågs för fyra år sedan, och plötsligt stod jag utanför hans dörr. Jag hade inga tankar på hur interiören skulle se ut, eller större förhoppningar på hur en 25-årig man inrett sitt hem. Och tur var väl det.

Han silade spaghettin rakt ner i vasken och utbrast ’Pasta pronto!’

Det var självbetjäning som gällde och bra förvånad blev jag när jag insåg vad självbetjäning innebar. I vasken, alltså VASKEN, låg det spaghetti. Han spartanska hem och enkla leverne ville inte ha med ett durkslag att göra. Så mannen i fråga hade bestämt sig för att sila spaghettin rakt i vasken och där låg den och flöt tillsammans med tomatpuré. Inte tomatsås, ketchup eller färska tomater utan tomatpuré på tub.

“Pasta pronto!” utbrast han stolt. Jag ville hem. Med gaffel håvade jag upp en portion så liten som möjligt utan att verka otacksam, och satte mig till bords. Jag hoppades på ett glas vin för att skölja ner den kulinariska upplevelsen med men ut kom han med en liten, liten kopp örtte. Där satt jag och kämpade mig igenom en pasta pronto samtidigt som jag fick lyssna till hans senaste existensiella livsfrågor, och hur han under veckan hade fastat i tre dagar för att framkalla hallucinationer på naturlig väg. Naturlig väg my ass, tänkte jag och tittade på fimpen.

Halvvägs in i middagen ryckte han tag i den och frågade om jag vill ha. Jag svarade nej, tack och han smet ut på balkongen. Väl inne igen var det dags för fler konspirationsteorier som nu var ännu svårare för mig att hänga med i, antagligen för att jag inte var påverkad av något annat än rökelserna som gjorde mig lätt dåsig.

Spartanskt i all ära, men att äta ur vasken? Nej tack!

När jag anade en hand komma smygandes mot mitt ben tackade jag instinktivt för mig och reste mig upp men en olustig känsla.
På vägen ut såg jag vasken i ögonvrån vilket gjorde mig förtvivlad och lätt äcklad. Pasta Pronto och den gången jag blev serverad miljontals små fiskrullader i pyramid på Lanzarote 2006 är nog
bland det sjukaste jag blivit serverad.

Några dagar senare hörde han av sig och undrade om jag ville käka middag snart igen så kunde jag inte i min värld förstå vad som fick honom att ställa frågan. Hade vi haft det trevligt enligt honom? Passade jag in i hans rökelsehem och i hans loftsäng? Kanske i hans värld, men absolut inte i min. Spartanskt i all ära men att äta ur vasken, det vill ingen göra på en dejt. Punkt.

Ebba Berggren, 27, skribent.

Röster är en plattform där VeckoRevyns läsare själva kan skicka in debattartiklar eller personliga texter för att göra sin röst hörd. Har du något du vill säga? Vill du förändra något eller bara skriva av dig när du är arg/glad/ledsen/uppgiven? Skicka din text till oss på [email protected] Vi vill hjälpa Sveriges unga kvinnor att få en plattform, använd den!