Wilma Freidenvall: ”Jag uppmuntrade hans fuckboy-beteende”

”Vi ser vad som händer” säger han, ler ner mot mig och pussar mig. ”Okej” säger jag och ler upp mot honom. Han lägger händerna i fickorna och börjar sedan skynda sig mot tunnelbanan. Jag står kvar där och ler lite för mig själv, han är ju så fin.

Vi hade haft ett bra samtal över ett glas vin.

Han hade mycket nu med jobbet och ”allt sånt du vet.” Jo, det är klart jag förstod. För han gillade ju just mig, ingen annan. Han sa att han ville att det en dag skulle bli vi, annars skulle han inte suttit bredvid mig då. Han tyckte att jag oroade mig för mycket.

Tiden gick och vi hördes mer sällan, men jag skulle ju inte oroa mig så mycket! Tillslut påbörjades ”övertänkarfasen.” Menade han verkligen vad han sa? Vad gjorde jag för fel?!

Helt plötsligt vände allt och han ställde in i sista sekund

Vi stoppar där. Det enda som jag gjorde fel var att försöka få den där så kallade ”relationen” att fungera. Tänker jag tillbaka var han ju egentligen ingen nice kille. Som gångerna han frågade om jag ville ses, bestämde tid och plats och var världens gulligaste. Jag hade ju saknat honom ändå och nu hade han äntligen tid. Helt plötsligt vände allt och han ställde in i sista sekund. Och där satt man i hallen, finare än vanligt med ett nytt läppstift på läpparna och med gråten i halsen. Det var inte första gången. Men jag kunde aldrig bli arg på honom, jag bara förstod, då han skrev ”Förlåt, kom upp grejer jag måste fixa, får så dåligt samvete om jag skulle bli sen!” Jag fumlade ihop något svar om att han inte skulle få dåligt samvete, försökte verka lättsam.

Men egentligen tärde det så mycket.

Jag sa aldrig ifrån, på så sätt uppmuntrade jag ju det så kallade ”fuckboy-beteendet”. Och jag fortsätter att uppmuntra det, för jag väljer alltid bort de bra killarna och går efter de killar som egentligen är riktiga svin rent ut sagt. Varför gör man så? Det är ju hur dumt som helst. Men anledningen till att man accepterar sånt här beteende tror jag är för att de här människorna är så skickliga på att få sig själva att framstå som lättsamma och charmiga, vilket gör att man alltid förlåter dem. De vet precis hur de ska få dig att känna dig speciell, få dig att ursäkta deras beteende, få dig att vilja ha kvar dem i ditt liv. Men det är så viktigt att komma ihåg att felet inte ligger hos dig, felet ligger hos krånglarna som aldrig verkar kunna bestämma sig.

Visa respekt för andras känslor, och vänd ryggen mot de som inte gör det.

I somras när jag väl hade gått vidare och trivdes så bra med att bara få vara jag, hörde han såklart av sig. Som om de har ett sinne för när du gått vidare, då vill de ha tillbaka dig.

Om jag svarade? Ärligt talat ja, jag lät honom komma tillbaka. Misstag.

Sjukt egentligen att det ska behöva vara så komplicerat, att en ska behöva analysera allt som görs och allt som sägs när det kunde vara så enkelt. Var ärliga mot varandra. Var ärlig om att du inte är intresserad av personen du träffar, istället för att låta det rinna ut i sanden. Visa respekt för andras känslor, och vänd ryggen mot de som inte gör det. För det tänker jag göra framöver.

Wilma Freidenvall, 19 år, butikssäljare