Lovisa Fhager Havdelin: ”Ignoransen av vitt privilegium skadar feminismen”

Jag har tillbringat stora delar av mitt liv med olika typer av rättighetsarbete, inte minst genom mitt uppdrag som generalsekreterare för organisationen Teskedsorden. Det är alltid en utmaning att hålla fokus, särskilt då det finns krafter som bidrar till splittring inom de rörelser som arbetar för jämlikhet och jämställdhet.

Systerskapet inom den feministiska rörelsen har många gånger varit ett viktigt stöd och inspiration för mig. Men det är inte utan att jag undrar om den rörelse jag själv är en del av, bjuder alla kvinnor på samma andrum och förståelse som jag möts av?

Jag är den första att erkänna att jag har gjort fel. Jag har tidigare rekryterat personer som påminner om mig för att det känns tryggt och bekant, jag har pratat istället för att lyssna till personer med andra erfarenheter än mina.

Jag tror att rörelsen kan bli bättre på att ta vara på och framför allt ge plats åt den mångfald som finns inom den. Väldigt många av oss är kvinnor, inte alla. Och alla bär vi med oss olika bagage och erfarenheter.

Det är en snårig stig att prata om hur man är en bra feminist eller ej. Men jag bär på några insikter som jag är övertygad om skapar bättre förutsättningar för en mer framgångsrik feminism.

Se dina privilegier

Privilegier är sällan något som syns eller känns. I alla fall inte för den som bär dom. Som vit, straight medelklassperson går jag inte runt och känner att det mesta i livet stryker mig medhårs. Jag är fullt upptagen med mina problem och motgångar. Men jag vet om att de svårigheter jag stött på i livet skulle kunnat vara helt andra om jag till exempel haft en annan hudfärg än vit. Genom att rannsaka mig själv och erkänna de privilegier och fördelar jag själv har, har jag blivit bättre på att förstå andra människor.

Erfarenhet av förtryck är ingen garanti för att jag inte ska förtrycka andra

I egenskap av kvinna har jag blivit utsatt för förtryck och sexism. Jag vet hur ont det kan göra, hur ilska, vanmakt och frustration känns. Jag vill inte att någon ska behöva uppleva det. Samtidigt vet jag om att erfarenheten i sig inte på något sätt är en garanti för att jag själv inte ska bli en förtryckare. Okunskap eller nonchalans kan till exempel göra den bästa feminist till utövare av rasism. God intention är inget utan öppenhet för att lära sig och utvecklas.

En rörelse för många behöver skapa plats för många

Jag blir utsatt för sexism på grund av att jag är kvinna. En svart person blir utsatt för rasism på grund av sin hudfärg. En svart kvinna utsätts för förtryck både på grund av sitt kön och sin hudfärg. Ska hon då vända sig till feminismen för att driva sin ena kamp och anti-rasismen för sin andra? Förtryck existerar parallellt, och det är något vi behöver känna till och skapa plats för inom feminismen.

Feminismen är inte för alla, men alla som är intresserade behövs för det fortsatta arbetet. Rörelsen har inte råd med att utesluta människor på grund av ignorans och okunskap. Vi måste kunna se olika perspektiv och strukturer samtidigt. Först då kan vi röra oss framåt i bredd.

Lovisa Fhager Havdelin är generalsekreterare på den politiskt obundna organisationen Teskedsorden. Den 27 maj är hon aktuell med den nya samtalspodcasten Kan vi prata om vithet tillsammans med Barakat Ghebrehawariat.