”Är man verkligen vuxen om man fuldansar till 5 på morgonen?”

När blir jag vuxen? Den ständiga frågan som ställdes under barndomen. Framförallt gjorde den sig extra påmind när skolkatalogen kom på hösten och man snabbt kunde urskilja vem som hade kommit in i puberteten eller inte. Ingenting osade så mycket vuxenliv och dramatik som när tjejerna i 9:an med en allvarsam min höll sin hand på killarnas axlar på klassfotot.

17 kändes väldigt stort, när man var 17 kunde en köra moped och hångla med killar som hade fått ansiktshår. Sen kom tillslut 17 och kändes inte alls som det mytomspunna vuxenlivet. Hångla fick en inte heller.

Så då får vi flytta upp det – 20 år.

När du fyller 20 år får du handla på Systembolaget. Det är rimligt att staten har satt den gränsen, för när du når 20-års åldern så har den delen av hjärnan för logiskt tänkande och beslutsfattande utvecklats färdigt. 
Då vet vi människor när enough är enough och varför hoppa in i mitten av en moshpit på Hoffmaestro konserter aldrig är en bra idé. Eller?

20 år – första livskrisen. Hemkommen med bedbugs och med fejk-Birkenstock från backpackerresan som resulterade mer i en fullkomlig identitetskris än att ”hitta sig själv på ett silent retreat i Thailand”. Inte vuxen ännu.

Vi skjuter upp det till 25.

Vid 25 ska man ha sin shit togheter. Du ska vara färdigutbildad, settled down med någon som har samma ambitionsnivå som du i livet. Du engagerar dig i din privatekonomi och börjat pensionsspara. Fredagskvällarna spenderas med dina närmsta vänner över kultiverade samtal med chark och vin som kostar mer än 100 kronor. ”Detta är en bourgogne, Emelie, känner du den nötiga smaken i bakre gommen?”

25 år. Bor på 34 kvm i centrala Stockholm med fyra andra personer. Det största problemet är vem som ska städa toaletten denna söndagen och om man ska unna sig sköljmedel på studiebidraget. Du har kommit längre än att köpa vin som förklaras som ”Frisk och ungdomligt” men har fortfarande inte råd att bli full på suröl. Inte vuxen.

Så när blir vi egentligen vuxna?

Nu är jag 27 år, nej fan 26. Kom hem klockan fem imorse efter att ha fuldansat hela natten och försökt ignorera det faktum att mitt högra knä hade önskat att vuxenlivets lugna dagar redan var här. Ändå känner jag mig just precis där, ett jävla solsken har jag blivit. Inte på den nivån att det står ”happiness comes from within” på tavlan över sängen men det är ändå ganska nära. För jag förstår nu – ingen har all sin shit together, att vänta på ett sms är precis lika outhärdligt nu som det kommer vara om 20 år.

Att bli vuxen är att ha äganderätten till sitt eget liv

Jag tror att bli vuxen är att inse att dina föräldrar inte vet mer än du. Hur vuxen du är definieras inte av åldern på ditt pass – utan hur du tar ansvaret över ditt eget liv och agerande. Vissa av oss tvingas växa upp tidigt medan andra aldrig kommer att bli vuxna.

I slutändan är vi bara människor, du kommer fatta dåliga beslut hela livet – du kan hångla upp en arbetskollega vid 54 års ålder på kopieringsautomaten på julfesten och ångra det. Du kan få klamydia på äldreboendet vid 85. Börja sälja sminkprodukter i ett pyramidföretag eller tycka att vita byxor i ett regnigt Göteborg är en bra idé. Ingenting gör dig mindre vuxen, det gör dig bara mänsklig och fantastiskt rolig att spela ”jag har aldrig” med.

Hur vuxen du är definieras inte av vilka livsval du väljer att göra. Vill du inte ha barn, skaffa inte barn. Vill du gå på Harry Potter-lajv i skogen som 30-åring, så gör det. Att bli vuxen är att ha äganderätten till sitt eget liv. Äga sina misstag och sin framtid, du är den enda ansvariga för din lycka och dina val i livet.  Finns det egentligen något mer barnsligt än att skylla sina problem på andra ? (PING – världens politik).

Men vad vet jag egentligen – vuxen blir man först vid 30, right?

Anna Sturesson, resesäljare och skribent.

Röster är en plattform där VeckoRevyns läsare själva kan skicka in debattartiklar eller personliga texter för att göra sin röst hörd. Har du något du vill säga? Vill du förändra något eller bara skriva av dig när du är arg/glad/ledsen/uppgiven? Skicka din text till oss på [email protected]. Vi vill hjälpa Sveriges unga kvinnor att få en plattform, använd den!