Anna Sturesson: ”Mina krav är inte för höga – jag måste få kissa på mig av skratt”

Den här veckan har minst sagt varit miserabel sett ur en singels perspektiv. Jag har kämpat emot årets influensa vilket ger en exakt tillräckligt mycket energi för att tindra slut på alla i min stad och se ikapp sju säsonger av The Bachelor, men för lite energi för att göra något vettigt som typ städa eller, Gud förbjude, rensa garderoben.

Med extra mycket “fritid” har jag haft full koll på sociala medier, varpå jag sett att båda mina ex-kex har postat bilder tillsammans med sina nya flickvänner. YAS, slag i magen x2.
What a week to be alive!

Egentligen borde vi inte ha koll på vilka våra ex-lovers väljer att rulla tunga med, men vi får tacka sociala medier (tillsammans med betyg A i internet stalking) för en första parkett till ens ex liv. “Men Anna herregud , show some självdisciplin och gör inte så emot dig själv” tänker ni.

Jag har aldrig och kommer aldrig ha självdisciplin. Om jag får en impuls så agerar jag på den, ett bristfälligt konsekvenstänk som jag i framtiden kanske bör utvärdera – men INTE innan 30.

Hade jag haft mitt livs kärlek bredvid mig hade jag kunnat scrolla förbi

Självklart är jag glad för deras skull (ryckte lite under ögat när jag skrev det) men oberoende så hade jag ÖNSKAT att jag kunde scrollat förbi flödet med en lättsamhet, eftersom jag själv  hade gått vidare till 100 procent och suttit bredvid mitt livs kärlek. Han som uppriktigt uppskattar mina XXL-trosor som slutar 10 cm över naveln (gött är det), han som aldrig någonsin tröttnar på mitt konstanta predikande kring vilken underbar uppfinning menskoppen är OCH BORDE SUBVENTIONERAS (Anna for statsminister 2022).

Vi kan ge honom namnet Magnus. Det finns en dock uppenbar skillnad mellan mig och Magnus. Jag existerar och det gör inte han, ännu (det finns fortfarande lite hopp i denna vinterkalla kropp).

Magnus har troligtvis den sämsta känslan för timing i historien, enligt mig skulle han äntrat mitt liv för cirkus sex månader sedan, en deadline han uppenbarligen glömt bort.

Allt annat än att kissa på sig av skratt är skit

Jag vet inte var Magnus är just nu, men det skulle inte förvåna mig om han sitter i skräddarställning och mediterar på något Silent Retreat i världen och försöker hitta sig själv.
Och det är ju bra, det behöver han göra innan han träffar mig.

I slutändan handlar det om den ständiga frågan – NÄR ska det hända mig? “När timingen är rätt”, säger mina förhållande-kompisar. “När helvetet fryser till is”, säger min bror.

Men kanske har vännerna rätt, om det är något singellivet har lärt mig så är det att ständigt behöva klappa mig själv på axeln. Att mina krav inte alls är för höga och att jag förtjänar någon som får mig att skratta tills jag NÄSTAN kissar på mig. Allt annat är skit. Så, jag borstar av mig min sista sentimentalitet och går vidare i livet. Det händer när det händer.

Fast snälla Magnus, du har haft tillräckligt med tid för att hitta din zen. Kom hit och lägg dig mellan mina ben (viktigt att avsluta med ett rim, såhär i juletider).

 

Anna Sturesson, 25, resesäljare och skribent.