Under julledigheten skedde tre mord och 35 fall av misstänkta brott begångna av män mot kvinnor i deras närhet utreddes av polis. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem, ändå valde polisen i höstas att lägga ner det fungerande och hyllade projektet Igor som syftar just till att minska våldet. Anledningen? Alla ska jobba med det, inte bara några få.
Men hur bra har det gått? Mer
I en trappuppgång i södra Stockholm hörs dunsar och oväsen. Lägenheten som ljuden kommer från är en av dem som polisen har på sin lista över boenden där man misstänker att det förekommer våld mot kvinnor och barn. Polisen åker hit då och då för att lyssna och stämma av läget. Och den här gången har de tur: de ertappade mannen mitt i misshandeln och kan gripa honom.
Att befinna sig nära kända kvinnomisshandlare, visa de utsatta kvinnorna att man finns där, sätta upp lappar i trappuppgångar och uppmana grannar att anmäla misstänkt våld är några av arbetssätten som gjort polisens projekt Igor framgångsrikt. 2021 drog samverkansprojektet mellan polisområde city och Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholms stad igång. Syftet var tydligt: att genom uppsökande och förebyggande arbete förhindra nytt och upprepat partnervåld, minska mörkertalet och hitta tidigare okända fall. Och det lyckades. Genom att arbeta i team om fyra poliser och två socialsekreterare nådde man snabbt stor framgång. Några exempel:
Ändå bestämde man sig i september 2023 för att lägga ner projektet, något som väckte stark kritik inom polisen, bland politiker och hos kvinnoorganisationer. Polisen sa då att det inte handlade om en nedläggning, utan en satsning – nu skulle Igor-modellen spridas och alla inom polisen skulle jobba med den. Men Markus Antonsson, som var med och startade Igor, var starkt kritisk till beslutet då och det är han fortfarande. Det finns inte en chans att det här beslutet inte kommer att gå ut över kvinnor och barn, menar han.
– Polisen idkar självskadebeteende. Hur osmart får man vara? Igor har funkat och det har gjort skillnad. Hur kan man inte ta den här bollen som rullar, inte ha ambition och vilja att köra vidare?
– Jag sjukskrev mig när det hände, det var otroligt tungt. Men samtidigt såg jag det enorma stödet för projektet, kollegor och andra i civilsamhället som hyllade vårt arbete. Jag blev väldigt rörd.
Under tiden som Markus Antonsson arbetade med Igor hjälpte hans team 231 kvinnor. Flera av dem hade de kontakt med under lång tid. De kunde plinga på dörren sju gånger och få ett “nej tack, jag vill inte prata” för att den åttonde gången bli insläppta och kunna påbörja en utredningsprocess. Vissa av kvinnorna har sagt att de förmodligen hade dött utan hjälpen. För många brottsoffer tog det lång tid att acceptera att det inte var deras fel att de blev slagna. Det är en lång process från första slaget till att lämna och, så småningom, kanske få upprättelse. En process som kräver lyhördhet, tillit och kunskap – något som kommer försvinna med Igor-gruppen, säger Markus Antonsson:
– Alla ska göra allt, sägs det. Men hur mycket prioritet kommer det få bland sprängningar, skjutningar och viktiga statsbesök? Jag kan inte förstå att vi inte får ha en specialgrupp för det här, samtidigt som vi har specialgrupper för massa annat; ungdomsbrottslighet, grov organiserad brottslighet och narkotikabrott.
– Hundratusentals flickor och kvinnor i Sverige utsätts för trakasserier och våld i nära relationer, så hur kan man motivera att vi inte ska ha en specialgrupp för det?
Polisen Viktor Adolphson, även känd som YB Södermalm på X, var en av poliserna som var kritisk till beslutet att lägga ner Igor.
Till skillnad från Markus Antonsson, som efter nedläggningen bytte polisområde, arbetar han fortfarande som områdespolis på Södermalm. Han ser implementeringen av Igors arbetssätt på nära håll.
– Vi är mitt i den här växlingen, så det är svårt att uttala sig. Men jag har många farhågor. När något är allas ansvar blir det ingens ansvar. Min grundinställning har hela tiden varit att vi borde ha fått behålla specialistgruppen och samtidigt bredda och sprida verksamheten, säger Viktor Adolphson.
Men Igor är på många sätt kvar i miniatyr, menar han. Lärdomarna från projektet var många och det lever kvar.
– Några poliser som arbetade med projektet är kvar, och övriga poliser har under de här åren utbildats. Det finns en stor medvetenhet och ett engagemang, säger Viktor Adolphson.
Malin Sjöberg, polis och operativ koordinatior vid lokalpolisområde Södermalm såg det först som en utmaning att ta vid Igors hyllade arbete, men ser idag ljust på framtiden för polisen förmåga att förebygga och utreda brott i nära relation.
– Nu hjälps alla åt tillsammans att hantera de här komplexa ärendena, folk har blivit mer på hugget och det finns ett engagemang för att få det här att funka.
Tanken är fortfarande att det ska finnas poliser som är särskilt utvalda för att arbeta med frågor som rör mäns våld mot kvinnor, och samarbetet med Socialtjänsten har fortsatt.
– Nu ska vi hitta rutiner och sätt att bredda verksamheten, och att utveckla intern och extern samverkan. Alla ska känna till metoderna vi arbetar efter för att förebygga och utreda brott i nära relation.
Det har bara gått några månader sedan Igor lades ner och det är därför för tidigt att utvärdera och dra slutsatser om hur det fortsatta arbetet mot mäns våld mot kvinnor har gått. Men en sak är säker: behovet av ett förebyggande arbete är skriande.
