Hennes humorsketcher gör supersuccé på Youtube och just nu är hon – som första muslimska tjej – programledare för Melodifestivalen. VeckoRevyn mötte Gina ”Ana Gina” Dirawi, 21, för att prata kändisskap, dyra väskor, hotfulla mejl och känslan av att aldrig ha hört hemma.
Melodifestival-aktuella Gina Dirawi: ”Humorn blev mitt sätt att skydda mig”
Det går fort nu för Gina Dirawi. Hon säger själv att hon är ”allt eller inget”. Antingen blyg och tyst eller kompromisslöst överenergisk och högljudd. En träffande beskrivning. I fotostudion är hon försynt, försiktig och närmast osäker. När hon vid hörnbordet på ett kafé en timme senare får första frågan om sin utländska bakgrund, då är det som att kasta konfetti i en vindtunnel. Orden virvlar ur henne i en enda röra. De första tjugo minuterna avbryter hon sig själv mitt i en lång utläggning för att brista ut i skratt och fråga ”vad var frågan nu igen?” fyra gånger.
Hon tycktes komma från ingenstans, Sundsvalls-tjejen.
Ana Gina dundrade in i bloggvärlden som ett skenande godståg för bara något år sen. Videoklippen där Gina gestaltar humorkaraktärer som ”Khadidje” och ”Bettan” spreds så snabbt att Svt.se gav henne ett eget webb-tv-program. Det ledde till Sommarpratarna i radio, och en dag i somras lyfte hon luren och möttes av frågan om hon möjligen var intresserad av att leda ett litet program som heter Melodifestivalen.
Gina skakar bara på huvudet, som om hon fortfarande väntar på att någon ska rusa runt ett hörn och ropa ”skoja bara!” angående det.
– När jag gick på det där mötet på Svt… allvarligt… jag visste bara att de ville prata om Melodifestivalen. Jag tänkte att de ville att jag skulle göra någon liten grej för webben…
Så när Svt-cheferna sa ”vi vill ha dig!” svarade Gina oförstående ”ha mig till… vadå?”.
– Jag kunde inte ens säga ordet ”programledare” högt. Jag skämdes. Jag tänkte att de skulle tycka att jag var en idiot. Så när de sa ”ja, som programledare” började jag skaka i hela kroppen, och det enda jag fick fram var ”är ni verkligen säkra på det här?”. #br
Melodifestivalen är förstås ett stort jobb för vilken svensk tv-profil som helst. För Gina möjligen ännu större.
– Det är så sjukt, för jag har verkligen drömt om det här sen jag var liten. När jag var liten stod jag framför tv:n och sa ”jag ska fan stå på den där scenen en dag. Om jag så ska sjunga eller dansa eller göra sketcher i pausen så ska jag stå där!”
Familjen Dirawi var nu knappast någon showbiz-familj, och att ”jobba med media” stod inte högst i kurs över de framtidsplaner Ginas föräldrar helst såg framför henne.
– De tyckte att det där… det är väl mer en hobby? Så jag trodde aldrig att det här ens var en realistisk dröm. Jag har fortfarande inte fattat det. Mina föräldrar har alltid pushat mig att plugga på universitetet, ta en examen. De kom hit som flyktingar, från Palestina via Libanon. De har haft det tufft och har offrat otroligt mycket för att kunna ta sina barn hit. De förstår hur bra man har det i Sverige, jag tror att de alltid varit rädda att jag och mina syskon skulle kasta bort alla chanser vi fick här. De ville nog helst att jag skulle gå den trygga vägen, ta en examen som gav ett jobb… #br
Ginas telefon ringer, hon trycker bort samtalet. Den ringer envist igen. Hon ursäktar sig och svarar. En av samordnarna på Svt vill informera om när taxin kommer och hämtar upp henne vid kaféet. Hon ska vidare till inspelningen av Musikhjälpen direkt efteråt. Gina tittar på klockan och nickar lite stressat.
Fullt upp?
– Ja, helt sjukt. Jag hinner knappt med själv. Förlåt! Vad pratade vi om?
Dina föräldrar. Vad tycker de om ditt jobb idag?
– De stöttar mig jättemycket. Och är väldigt stolta. Men min mamma säger fortfarande ”när ska du plugga på universitet?” varje gång vi pratar i telefon.
Det är fortfarande ”jaja, jättebra, men när är du klar med det här Gina?”
Bloggen, webb-tv, radio, Musikhjälpen, Melodifestivalen. All uppmärksamhet. Känner du ibland själv att det har gått för fort?
– Ja, gud ja. Och jag har svårt att bli riktigt glad. Jag är väldigt svenskt lagom, tänker att ”äh, det blir säkert inget”. Jag försöker fortfarande fatta att folk känner igen mig. Jag känner mig fortfarande som en nobody. Står jag i ett rum med en massa tv-folk tänker jag ”vad fan gör jag här?”.
Mer nyfiken på Gina? Du hittar hennes blogg här!
Concealer till dig som läser VR!
Psst! Läs resten av intervjun med Gina i nya numret av VeckoRevyn. Där hittar du även ett megasnyggt modejobb med artisten Linnea Henriksson, catwalkinspirerade fynd under 500 kr, tipsen som ger dig 2,0 på högskoleprovet. Du får även en superbra concealer på köpet. Missa inte!