Författaren och bloggaren Flora Wiström är 26-åringen som skriver på sin tredje roman. Vi har pratat med henne om sexscener, skrivarkurser och 70-tals influenser – och självklart om att skriva. Mer
in Livsstil
Flora Wiström: ”Läsningen är inandningen och skrivandet är utandningen”
Flora Wiström har hunnit ge ut två romaner, skrivit en erotisk novell för RFSU och hållit i skrivarkurser för andra aspirerande författare. Debutromanen Stanna hyllades i en recension i DN och nu skriver hon på sin tredje bok. Kreativiteten tar många former vilket förutom skrivandet återspeglas både i hennes klädstil och i hennes och pojkvännen Johans lägenhet.
Författardrömmarna föddes redan när Flora var tonåring, men det har det inte alltid varit självklart att hon skulle skriva böcker. Innan hon började studera kreativt skrivande hade hon en föreställning om att författaryrket var något som man föddes till. Idag ser hon skrivandet på ett mer förlåtande sätt, som något man måste öva på och att man aldrig blir färdiglärd.
– Nu tänker jag mer att bara för att man får en gitarr i famnen så kan man inte spela på den, man måste ju lära sig och träna för att bli bättre och bättre. Så ser jag på skrivandet, att man måste göra sina 10 000 timmar typ.
Några författare som inspirerar henne är Agneta Pleijel, Bodil Malmsten och Marguerite Duras. Att läsa är något som är väldigt viktigt för Flora, och hon läser flera böcker i månaden.
–Jag brukar tänka på något som författaren Pam Allyn sagt, att läsningen är inandningen och skrivandet är utandningen.
Flora Wiström: ”Uthålligheten är det svåraste med att skriva böcker”
Flora menar att uthålligheten är det svåraste med att skriva böcker. Att allt ligger på hennes axlar kan ibland kännas utmattande. Hon berättar om svårigheten med att skriva när man tvivlar och om att köra fast, något som hon tampas med varje dag.
– Jag tycker att alla delar av skrivprocessen är jobbiga delar. Jag tycker sällan att skrivandet är fantastiskt roligt. För mig är det väldigt mycket ett jobb som måste göras.
Hon löser det genom tydliga skrivrutiner och genom att ge sig tid att vila. Det var just vilandet efter hennes andra bok Hålla andan som hjälpte Flora att hitta tillbaka till skrivarglädjen igen. Sen har vi det här med inspirationen, var kommer den ifrån? Enligt Flora utgår den ofta från något med en stark känslomässig laddning. Romanen Hålla andan utspelar sig inom en simhalls väggar, och inspirerades av ett besök på ett badhus.
– Jag insåg att jag kände väldigt mycket när jag var där. Jag har lite bacillskräck och tyckte att det var jobbigt med hårtrasslet i golvbrunnen, smutsiga fogar i kaklet och vetskapen om att folk kissar i bassängen och sådär. Så jag tyckte att det var äckligt, men också en spännande plats.
“När jag känner hans tårar mot min hud kommer jag på mig själv med att tänka nej snälla, inte nu”. Så lyder dagboksanteckningen som Flora Wiströms debutroman “Stanna” föddes ur.
– Det är det som hela boken handlar om sen. Att finnas till för någon man älskar och skammen man känner när man inte orkar det. Men jättemycket av det som står där har ju aldrig hänt i mitt liv, men den initiala ursprungskänslan kommer från mig.
Med sina över 33 000 följare på Instagram och en 14 år lång bloggkarriär är det kanske inte överraskande att vissa tror att hennes böcker handlar om henne. Trots att hennes böcker är fiktion har de inte helt fel, eftersom inspirationen föds genom något självupplevt. Starka känslor som svartsjuka, kåthet och skam kan väcka en idé.
– Jag tror att folk läser mycket av det jag skriver som självbiografiskt för att jag skriver utifrån jag-perspektiv både på bloggen och i mina skönlitterära texter. Att man känner igen det där jag-perspektivet. Men också för att man har insyn i mitt liv på ett annat sätt som “jaha kan det vara den där lägenheten som Flora bor i”, på ett sätt som man inte har insyn i andra författare.
Flora om sexnovellen för RFSU: “Det är väldigt naket i dubbel mening”
Även om Floras romaner är fiktiva finns det andra texter som är mer personliga och blottande. För ett par år sedan prydde delar av hennes erotiska novell för RFSU Stockholms tunnelbanor. När det kommer till den typen av litteratur säger det något om vad Flora själv tänder på, och hon ser det som en utmaning att skriva dem.
– Det är jättesvårt på många sätt eftersom det finns en tydligt syfte att den här texten ska göra läsaren upphetsad. Det kan ju vara extremt genant. Typ “det här tycker jag är gött, hoppas du också tycker det”. Det säger ju något om mina preferenser någonstans, eftersom jag hämtar det från något som jag kan gå igång på mentalt. Det är väldigt naket i dubbel mening, men jag trivs ju också med att testa saker som är lite svåra.
Sex är något som hon återkommer till i hennes böcker och texter, just för att mycket av dynamiken mellan människor och maktstrukturer kan synliggöras i intima scener.
– Sexscener är mer än bara “lets get it on”. Det är mycket annat som kan gestaltas i de scenerna. Jag ser det också som ett övning inför mitt framtida skrivande också, att bemästra sexscener.
Om två veckor ska Flora skriva ännu en erotisk novell. Hon berättar att skillnaden mellan det och sex i hennes böcker är att erotiska noveller måste vara mer “pang på rödbetan”.
– Jag tycker personligen inte att en sexnovell är bra om den trippar på tå så mycket. Jag tycker att den ska vara ogenerad. Men i mina böcker kan jag vara lite mer abstrakt och metaforisk och bygga upp stämningen under en lång tid.
Flora om bloggen, klädstil och inredningen i sin lägenhet
Många kanske känner igen Flora för hennes blogg eller Instagram. Bloggen har hon haft sedan 2007 när hon och hennes vänner, som så många andra i den generationen, startade bloggar och följde varandra. Floras vänner lade av en efter en, men Flora fortsatte. Hon gillade att leka med bild och text, men hade också ett stort intresse för hela bloggcommunityt. Där hittade hon personer som hon kunde spegla sig i på ett sätt hon aldrig känt i skolan.
– Det fanns en typ av kreativitet som bara sprakade i de här bloggarna så för mig var det väldigt mycket ett uttrycksmedel. Sen började jag få fler och fler följare så på gymnasiet var jag liksom “bloggtjejen” – hon som alltid hade systemkameran på axeln. Sen dess har jag fortsatt med det och det är en jättestor del av mitt liv, även om jag inte bloggar lika mycket nu som då.
Att Flora fortfarande har möjlighet att fortsätta med bloggandet är hon väldigt ödmjuk inför. Hon menar att det är en rutin eller ett beteende att läsa bloggar, liksom hon själv följer många personer som hon alltid har följt. Att de personerna blir en del av ens vardag. Och även om hon menar att hon till viss del romantiserar sitt liv med väl utvalda foton och saker hon skriver om, tror hon också att folk läser för att hon även visar andra delar.
– Jag tror att folk följer mig för att jag visar råheten och broderiets baksida också, avigsidan av broderiet om man så vill.
Flora berättar att hon alltid har varit intresserad av det visuella. Det kan vi se både i hennes klädstil och i hennes hem. Hennes stil inspireras av 60- och 70-talet med höga, tighta midjor och färgglada kläder.
– Jag har ett par fyrkantiga solglasögon som jag använder väldigt mycket just nu. De ser väldigt 70-taliga ut, så dem gillar jag. Sen har jag en mockajacka med pälskrage och pälsmuddar som jag köpt på stadsmissionen som jag också älskar.
Hon blandar gärna nyproducerat med second hand och medger att hon absolut är lite fåfäng. Samtidigt tycker hon att det är lika viktigt att hennes kläder ska vara bekväma. Hon använder sällan högklackade skor eller byxor som inte tillåter henne att sitta på knä – vilket hon gör när hon jobbar.
– Det ska liksom funka och vara flexibelt och bekvämt. Jag vill känna att min kropp är fri på något vis!
Lekfullheten syns också i hennes och pojkvännen Johans lägenhet på Södermalm. Inredd med färgglada sovrumsväggar, mönstrade kuddar och konstprydda väggytor.
– Johan är nog lite mer avskalad och minimalistisk medan jag gillar färg, grejer och böcker. Jag kanske försöker vara minimalistisk och det funkar i ungefär en sekund. Vår lägenhet är absolut jättefin, men den är också alltid stökig kan jag säga. Min bästa morot är att städa för före- och efterbilder på Instagram.
Det senaste nytillskottet i lägenheten är en tv, något som Flora aldrig ägt i vuxen ålder. Beslutet att inte ha en tv togs mycket på grund av att det är fult och för att hon inte hade plats för det, och i sovrummet ville hon inte ha en. Nu har hon dock kapitulerat eftersom de ändå tittar på serier i sängen varje dag.
– Det är underbart! Vi tittade på hela Sopranos nu. Alla måste se Sopranos, satan vad välgjord den är.
Hon drömmer om att själv någon dag skriva manus till just en tv-serie eller film. Att få möjligheten att jobba mer visuellt i sitt skrivande. Flora berättar att hon själv ser olika scener väldigt tydligt framför sig när hon skriver.
– Det har ju att göra med mitt intresse för visuell estetik, form och färg. Det vore ju superroligt att få jobba med det i skrivandet.
Flora om hennes skrivarkurser: “Det ska finnas en plats för att utforska och leka fritt”
På en gård i Värmland har Flora och hennes vän Yrsa Keysendal hållit i många skrivarkurser. De båda vännerna upplevde att vissa delar i den litterära världen är ganska elitistiskt, med hårda armbågar och snäva idéer om hur man ska vara.
– Vi ville skapa ett rum för skrivande där man inte behövde tävla om antal publicerade verk eller perfekt grammatik. Att det ska finnas en plats för att utforska och få leka fritt på något vis.
Skrivarkurserna är populära vilket resulterat i att de bådar arbetar med dem på nästan 30 procent nu. På kurserna jobbar de mycket med hur man kommer igång med skrivandet, föreläser och coachar. De arbetar också mycket med textsamtal, så att deltagarna får lära känna varandra genom skrivandet. Det var faktiskt på det sättet som de båda vännerna lärde känna varandra.
– Vi kände till varandras texter innan vi visste vad den andres föräldrar hette. Så vi har verkligen lärt känna varandra genom att släppa in varandra i varandras textvärldar.
Förutom att utveckla skrivarkurserna har Flora en annan prio: att skriva klart sin tredje roman. Hon kan inte berätta så mycket om boken hon jobbar på, men säger att den delvis kommer att utspela sig på västkusten.
– Sen får vi se lite vad som händer. Jag ska skriva och lära ut skrivande så gott jag kan – och fortsätta blogga förstås.
Är du intresserad av att skriva? Här hittar du kurser i skrivande på Folkhögskola och här hittar du Flora & Yrsas skrivarkurser.