I Bianca Kronlöfs nya SVT-serie ”Ta det som en man” undersöker hon mansrollen, belyser mäns våldsutsatthet och startar en jämställdhetskampanj med Jan-Emanuel Johansson.
– Jag skulle vilja tipsa männen om att göra vad vi kvinnor gjort för vår grupp, och jag tänker att det hade kunnat förändras ganska snabbt om man jobbade tillsammans, säger hon. Mer
Idén till SVT:s nya programserie Ta det som en man kom efter att Bianca Kronlöf publicerade ett öppet brev på Instagram till komikern Soran Ismail. Brevet skrevs som en reaktion på Persona non grata, dokumentären som skildrade Sorans liv efter metoo-hösten 2017. I sitt öppna brev skriver Bianca att: ”det gör mig så jävla ledsen att se hur dåligt du mått och fortfarande verkar må. Men mitt i programmet måste jag stänga av för att jag bokstavligen håller på att kräkas. Hela min kropp reagerar. Nu kommer det svåra, för det här programmet handlar inte bara om dig Soran.” Vad som sedan kommer är ett vittnesmål om en komikerbransch präglad av en tystnadskultur, som också belyser hur starkt brödraskapet mellan manliga komiker är.
– Jag kände att jag behövde vara öppen och tydlig med mina tankar kring min egen arbetsplats, jag vill också att unga komiker ska känna och veta var de har mig om de råkar ut för någonting.
Det var efter det brevet som SVT tog kontakt med henne – och resultatet blev en programserie i två delar (plus ett bonusavsnitt). I Ta det som en man undersöker Bianca hur män i olika åldrar ser på manlighet, om mansrollen ens finns och varför det blir så dålig stämning när man pratar om den. I det andra avsnittet går hon in på det våld som män utsätter andra män för, varför det inte pratas om det och varför det är så normaliserat.
– Vi kvinnor utsätts för en massa skit, men vi har en gemensam rörelse mot det, så som kvinnojourer. Men männen och det våld de utsätts för… det är som att både samhället och männen själva tänker att det bara är ett problem för just individen. Om man inte ser på sig själv som en del av en grupp är det också svårt att se strukturer, och då blir det svårt att göra något åt det, säger hon och fortsätter:
– Jag skulle vilja tipsa männen om att göra vad vi kvinnor gjort för vår grupp, och jag tänker att det hade kunnat förändras ganska snabbt om man jobbade tillsammans, och framförallt pratade om de här problemen.
Vad har du lärt dig av att göra serien?
– Min insikt är att vi har många likheter. De våldsutsatta skyller på sig själva. Det är som att det alltid är upp till offret att ha tillräckligt mycket kunskap om sin förövare för att inte bli utsatt, och om någon blir utsatt så låter det ”du skyddade inte dig själv, därför får du skylla dig själv”.
Bianca tillägger att bara för att hon har gjort en produktion om mäns utsatthet, så betyder inte det att hon tycker att allt är guld och gröna skogar för kvinnorna.
– Det handlar om att ha två bollar i luften samtidigt. Bara för att jag säger att det är synd om män som blir nerslagna på gatan, så betyder inte det att jag inte tycker synd om kvinnorna som blir misshandlade i sina hem. Men jag tänker att vi skulle kunna komma längre i debatten om vi också involverar männen.
Av de män som Bianca har pratat med menar hon att många bär sina historier och erfarenheter om våldsutsatthet som en medalj.
– De går in i en stolthet och säger saker som ”vet du hur jävla mycket stryk jag tål?” eller berättar om våldet de utsätts för som en rolig historia, vilket ju är ett sätt att behandla ett trauma. Men det för inte samhällsdebatten framåt eller skyddar de som kommer efter dig.
Bianca tycker att äldre män har ett ansvar gentemot de yngre. Hon har hört många säga saker som ”det är ett under att jag överlevde mellan 15 och 25”, och som inte verkar tänka på att det kommer komma män efter dem som är mellan 15 och 25. Hon drar paralleller till sitt eget ansvar för den yngre generationen kvinnor, som hon menar är särskilt utsatta för sexuella trakasserier.
– Jag är 37, folk tafsar inte på mig längre. Både för att jag är för gammal, men också för att jag har för mycket makt. Sexuella trakasserier sker neråt i leden, det är chefen som gör det mot praktikanten. Jag är inte praktikant längre. Men då har jag som äldre kvinna ett ansvar. Bara för att ingen tafsar på mig betyder inte det att sexismen har försvunnit.
Bianca menar att om det ska ske en verklig förändring i frågor som rör jämställdhet mellan könen behöver vi få med oss männen på tåget.
– Män med dålig kvinnosyn lyssnar inte på oss, eftersom de har en dålig kvinnosyn. Men de lyssnar på andra män och därför måste männen engagera sig.
Tystanden från män när det gäller dessa frågor är något vi återkommer till flera gånger under vårt samtal. Bianca upplevde tystnaden som extra påtaglig efter att hon delade brevet till Soran på sin Instagram. Responsen var stor, men den enda manliga komikern som delade filmen vidare var Jonas Gardell.
– Så det har varit en ganska stor tystnad från manliga komiker skulle jag säga. Eller en tystnad fram till att det blivit supermycket hån som har varit på helt gränslösa nivåer.
Bianca syftar främst på en youtubevideo med komikern Aron Flam och psykiatern David Eberhard. I den sitter de två männen och kommenterar Biancas medverkan i SVT:s Min Sanning. I intervjun berättar Bianca bland annat om tystnadskulturen inom komikerbranschen och om sexuellt våld hon blivit utsatt för i en tidigare relation. Reaktionsvideon slutar med att männen säger ”då har vi genomlidit det här spektaklet”, ”tack Bianca för underhållningen” och ”tack till dig som orkat titta på detta vansinne”.
– Jag har inte själv tittat på den för jag blir för ledsen. Det handlar om att skydda sig själv.
Vad har dina kollegor i branschen sagt om klippet?
– Det är bara helt tyst. Det är knäpptyst.
Vad tänker du om det?
– Jag tänker att folk är väldigt fega. Håller du med? Säg det. Om du inte håller med – säg emot.
Det har gått tio år sedan Bianca publicerade youtube-klippet Shit Snubbar Say To Feminister, och sedan dess har hon varit den del av det offentliga samtalet om jämställdhet, feminism och kvinnors rättigheter – och humorn har varit hennes främsta vapen. Efter att Ta det som en man hade premiär på SVT den 8 maj i år har Bianca fått höra att det känns som att hon blivit mer sansad, och att hon inte verkar lika arg längre. Hon tänker att det beror på att hon inte längre är lika utsatt för mäns våld och trakasserier på det sätt hon var när hon var yngre. Att det därför inte är lika påträngande för henne.
– Där tänker jag att ni unga kvinnor som läser VeckoRevyn, ni ska vara arga, ni får vara arga, och för er egen skull och för er egen överlevnad behöver ni vara arga. Då kan jag som är äldre ha tålamod, ha lugna samtal och prata statistik. Men till er unga tjejer: statistiken är på er sida. Det är för jävligt att vara under 30 och kvinna, din kropp är som en jävla buffé för hela samhället.
Med sin nya programserie hoppas Bianca på att kunna skapa en förändring, och hon berättar att hon redan fått respons från tittarna.
– Det är väldigt många som har hört av sig och sagt ”jag och min kille kollade på den, efteråt berättade han att han blivit misshandlad flera gånger. Vi har varit tillsammans i tio år, jag hade ingen aning om det här,” och då struntar jag i alla elaka kommentarer, för det där är det finaste man kan vara med om.
Har du fått några elaka kommentarer?
– Ja, alltså det här är en fråga där folk redan bestämt sig innan vad de tycker, det är många som hör av sig och säger ”jag vägrar titta på det här programmet, jag orkar inte med människor som dig”, säger hon och fortsätter:
– De säger typ: ”du är politiskt korrekt” och då svarar jag ”ja jag vet, och jag är stolt över det” eller så säger de ”men det här är godhetsknarkande”, och då svarar jag ”ja men det är en drog jag gärna går på!”
Att engagera sig för feministiska frågor är ett sätt för Bianca att hantera saker som hon själv varit med om – men det är också vetskapen om att det hon gör leder till förändring som driver henne.
– Flera gånger efter mina föreställningar har jag varit med om att kvinnor kommit fram och sagt: ”när jag såg dig göra det där och det där så lämnade jag min pojkvän” och som fortsätter höra av sig och skriver ”nu har det gått ett år, allt har gått bra”.
Att vara den enda feministen i rummet är det säkert många som kan känna igen sig i, kommentarer från äldre släktingar som inte förstår vad man menar eller att jämt och ständigt få höra den gamla klyschan ”inte alla män”. Jag frågar Bianca, som allt som oftast verkar ha svar på tal, hur man bemöter just den typen av kommentarer.
– Jag har några siffror som jag bara har lärt mig som jag alltid rabblar upp, för när man har statistiken på sin sida behöver man inte prata om sina egna erfarenheter. Och det är att 80 procent av våldet som riktar sig mot kvinnor sker i hemmen, 80 procent av våldet som riktar sig mot männen sker på gator och att det fortfarande bara är 5 procent av alla våldtäkter som leder till fällande dom.
Vill du också ha bra svar på tal? Du kanske har slut på smarta saker att säga när folk ifrågasätter dig? Det första kapitlet i Brev till mannen är fullt med inspo! Här kommer några och du kan köpa hela boken här.
Bianca skriver: Först och främst så är inte mitt mål att alla ska kalla sig feminister, eftersom alla inte är feminister. Fast det är ju dumt om du är feminist men inte vet om det, eller har missförstått ordet. Många tror att bara för att ordet börjar på ”fem” så kan inte män vara det. Ordet kommer helt enkelt från att kvinnor inte haft samma rättigheter och skyldigheter som män, just för att dom varit kvinnor. Klart att i ideologin humanism så ingår kvinnors rättigheter. Men ordet humanist är väldigt brett. Och olika kamper kräver ju olika kunskaper. Bara för att du är en påläst antirasist behöver du inte vara en påläst feminist och vice versa. En antirasist kan så klart vilja dubbelkolla med feministen om den även är engagerad i antirasismen. Ja, jag är feminist och antirasist. Men om du skulle ställa frågan ”erkänner du Förintelsen?” och jag svarade ”jag vill inte uttala mig om olika historiska händelser men jag är humanist” då hade du nog blivit väldigt tveksam kring min ideologiska kompass. Om du inte ens vill ingå i eller erkänna ett begrepp, kommer du då ingå i kampen? Som sagt: är du inte feminist, kalla dig inte feminist. Men att motsätta sig ordet bara för sakens skull bidrar inte till kampen.
Bianca skriver: Varför tolkar du en kamp mot våld och för jämställdhet som manshat? Det här är fruktansvärt intressant. Jag säger ”kvinnor är lika mycket värda som män” och det du hör är ”jag hatar män”. Jag säger ”mäns våld mot kvinnor måste sluta” och du hör ”jag hatar män”. Det känns som att du bestämt dig för vad en feminist är innan vi ens börjat prata och inte lyssnar på vad jag faktiskt säger.
Bianca skriver: Du måste inte ha upplevt alla problem för att känna sympati för dom som utsätts. Inga andra problem avfärdas så snabbt och orättfärdigt med personliga erfarenheter som patriarkatet. Statistik på sexuella trakasserier kan till exempel viftas bort på en sekund med ”jag har aldrig sett nåt sånt!” Eller att personen själv inte blivit tafsad på. Hade man avfärdat andra fenomen och problem lika lättvindigt med personlig erfarenhet som utgångspunkt hade man ju tyckt att personen var dum i huvudet. Jag har till exempel aldrig sett någon drunkna. Men jag fattar att det händer. Jag har aldrig varit i Peru men förnekar inte att Peru existerar bara för att jag själv inte har erfarenhet av att vara där.
Under 2020 fick Bianca och hennes partner Petter Oest barn. Så här skrev Bianca på Instagram då:
