Josefin Knave om den ökade stressen bland unga: ”Vi må vara unga, men inte tusan är vi dumma”

”Vi är ett ganska stort gäng nu som har svårt att somna om kvällarna. Som, trots att ögonen är trötta, är spända i kroppen, har tankar som snurrar på repeat och som kollar telefonen ännu en gång eftersom ändå det går åt helvete med den där sömnen. Vi har inte gått in i väggen än – men enligt den nya avhandlingen från Stockholms universitet ökar sannolikheten att vi snart gör det. 30 procent av oss har idag allvarliga stressrelaterade problem, bara efter första året på gymnasiet.

Vi, unga kvinnor mellan 16 och 25, är särskilt drabbade. Kom det som en chock? Nej, inte för mig heller. Vi är inte blinda, vi vet ju hur det är. Hur snabbt grejen att uppdatera sociala medier blir som ett gift vi måste ha ofta, ofta. Att överallt mötas av bilder där ”alla andra” hinner springa 18 kilometer (utan att bli röda i ansiktet), pressa extremt vitaminpepprade juicer, bli rika, köpa helt rätt kläder, lyckas i skolan, skriva en bok, vara världens bästa vän med alla på jorden, vara en fantastisk partner, jaga drömjobbet och resa jorden runt typ samtidigt. VI VILL OCKSÅ. Åh, vad vi vill! Och hinner alla andra hinner väl vi? Eller hur var det nu?

Det är när vi ska somna som stresskänslan blir som mest påtaglig. Varför kan vi inte bara skärpa oss? Varför ger yogaövningar och avslappningsmusik knappt någon effekt längre? Och varför ooorkar vi bara inte gå ut på den avstressande promenaden som Lisa på Facebook tyckte var ”sååhåå härlig efter en hektisk dag!” (”#healthy”)? Varför kan vi inte bara släppa tankarna som stressar för en stund? Det går ju knappt ens att sätta fingret på vad det är? Vad fan är det för fel på oss!?

Ja, kanske är det så enkelt att det inte är oss det är fel på. Sociala medier har exploderat och detta i ett samhälle som i allt högre grad trycker på individens ansvar och möjligheter. Helt plötsligt är ingenting omöjligt längre, så länge du själv ser till att du lyckas. Är du bra nog, blir du framgångsrik. Du är din egen lyckas smed – med en kalender överbokad av drömmar att smida på.

Ända sen jag som 16-åring drabbades av betygshets deluxe har jag nog kunnat klassas som en av de som svävar mellan att vara framgångsrik och att bli utbränd. Ingen mår bra av det, och jag har fått börja tvinga mig att nöja mig. Att vara bra nog – inte alltid bäst. Men jag tycker inte heller att ”projekt: slappna av” ska läggas på en själv det också. Nej, vi måste stötta varandra och sluta berömma våra vänner för att de har fått coola jobb, många likes eller apsnygga kläder. Tala hellre om varandra som snälla, roliga, härliga och smarta personer. Det andra behöver inget mer fokus. Vi behöver en akut tankeställare, för i väntan på att förväntningarna och klimatet vi rör oss i ska bli mer rimliga måste vi rädda oss själva. Vi må vara unga, men inte tusan är vi dummare än att vi egentligen förstår att man faktiskt inte kan vara bäst på allt. Vi måste bara påminna oss, tyvärr lika ofta som en bild på instagram försöker lura oss motsatsen.”