Varför är första maj en röd dag? (Därför demonstrerar vi!)

Första maj är en internationell helgdag som firas runt om i världen för att hylla arbetarrörelsens strävan efter bättre arbetsvillkor, rättigheter, jämlikhet och social rättvisa. Dagen förknippas ofta med solidaritet, musik och kamp. Men var kommer traditionen ifrån? Här är allt du behöver veta!

Varför är första maj en röd dag?

Den första maj 1886 höll en grupp arbetare ett möte på Haymarket Square i Chicago. Anledningen var att polisen två dagar tidigare hade skjutit två arbetare som demonstrerade för en kortare arbetsdag. Men i slutet av mötet kastades en bomb mot polisen, som därefter öppnade eld mot demonstranterna. I samband med händelsen greps flera av de organiserade arbetarnas ledare och fick felaktiga fängelse eller dödstraff, eftersom att många av de var oskyldigt dömda. Vilket uppmärksammades runt om i världen och ledde till ytterligare demonstrationer, enligt Frihet.

Därefter utropades första maj till strejkens dag och det spred sig snabbt till resten av världen. Slutligen blev första maj arbetarnas egen helgdag, även i Sverige.

Vad är ett första maj-tåg?

Ett första maj-tåg är en slags demonstration där människor går runt tillsammans och demonstrerar, istället för att till exempel stå still på en plats och demonstrera.

Hur firar vi första maj i Sverige?

Demonstrationer och maj-tåg med slagord, musik, tal och sång äger rum på olika platser runt om i Sverige den första maj. Där tas politiska frågor som jobb, bostäder, skola, omsorg och klimat upp. Men också frågor om jämställdhet och rasism som idag har fått större plats under firandet.

Vad har Socialdemokraterna att göra med första maj?

Anledningen till att man ofta hör om Socialdemokraterna i samband med första maj är att de var de som tog beslutet om att införa helgdagen i Sverige och partiet är fortfarande en stor del av firandet idag. Beslutet om att införa helgdagen lät såhär:

”Arbetarorganisationerna i Sverige skulle demonstrera samma dag över hela landet, för att så snabbt som möjligt få de styrande att erkänna arbetarklassens självklara och medborgerliga rättigheter.”

Efter det anordnades de första demonstrationerna 1890 och samlade 20 000 deltagare i Stockholm och Malmö, samt 25 000 i Göteborg, enligt Landsorganisationen.