Förlossningskrisen: Toves bebis dog – ”De lyssnar inte på oss”

Den svenska förlossningsvården har ryktet om sig att vara en av världens bästa, men den senaste tiden har vi också mötts av rubriken om en förlossningsvård i kris. Barnmorskor larmar om att patientsäkerheten är hotad, det råder platsbrist på förlossningskliniker och i vissa delar av landet tvingas föderskor resa flera mil till närmaste BB.

Mellan januari 2018 och sista augusti 2021 har cirka 300 förlossningsrelaterade anmälningar kommit in till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. VeckoRevyn har gått igenom samtliga. Anmälningarna har gjorts av personer som känner sig felbehandlade av vården, eller av sjukhusen själva. Kartläggningen visar att 83 barn har dött i den svenska förlossningsvården de senaste åren. Enligt IVO eller sjukhusen själva hade 44 barn kunnat räddas.

I en podcast i tre delar, som görs i samarbete med PodMe, granskar VeckoRevyn förlossningskrisen. I det första avsnittet får vi möta Tove Spånberg, vars bebis Henry bara blev fem dagar gammal. Vad var det egentligen som hände under hennes förlossning? Gick allting rätt till? Och hade Henrys liv gått att rädda?

Tove förlorade sin bebis i samband med förlossningen

Det var svårt för Tove att bli gravid. Men efter flera försök, hormonbehandlingar och ett missfall gick det vägen. Redan tidigt under graviditeten känner hon en stor rädsla att förlora barnet. Kanske är det missfallet som spökar, alla försök att bli gravid, eller det faktum att en vän till henne nyligen förlorat sin bebis i samband med förlossningen. Men trots att hon känner sig orolig under hela graviditeten mår bebisen i magen bra, och runt Lucia 2018 åker hon in till Centralsjukhuset i Karlstad för att föda.

Klockan är 15.32 den 13 december 2018 när den första CTG-avvikelsen noteras i Tove Spånbergs journal. CTG kallas den apparat som används för att mäta bebisars hjärtljud i magen, och VeckoRevyns kartläggning visar att det är ett verktyg som kan misstolkas eller inte ageras på i tid inom förlossningsvården. Bland de anmälningar som gäller skador på bebisar hittar vi 63 fall där misstolkningar av CTG-kurvor, eller att personal agerat för sent på CTG-mönster, pekas ut som en orsak till att barn farit illa. Av dessa avled 32 bebisar.

Tove sneglar på skärmen och följer kurvans toppar och dalar med stress och oro i kroppen. Men den avvikelse som noteras i journalen får Tove aldrig någon information om.

– De säger att det är normalt och att det ska se ut så, berättar hon. 

Framåt sjutiden på kvällen är det dags för Toves barnmorska att gå av sitt pass. Tove har haft värkar i 14 timmar och hon är trött. Barnmorskan säger att Tove snart ska få ett kejsarsnitt, att allt kommer lösa sig.

– Men sedan kommer det in en ny barnmorska, och det är väl därifrån som det eskalerar. Som det börjar kännas omänskligt.

Vårdpersonalen pushar Tove att fortsätta lite till. Ovanpå smärtan, som hon har svårt att hantera, känner hon sig orolig för sin egen och för bebisen hälsa. Hon berättar det för vårdpersonalen upprepade gånger. Svaret hon får är att det ska göra ont att föda barn.

– Det enda jag fokuserar på är att det måste vara över. Han måste må bra. Han måste ut. De lyssnar inte på oss. Han måste ut. Jag måste fortsätta kämpa.

Förlossningen pågår i ett och ett halvt dygn och bebisen, som ska få namnet Henry, föds flera timmar efter att den första CTG-avvikelsen noterats i journalen. Men det hörs inget skrik. Han är grå och armarna hänger bakåt. Henry kommer inte att klara sig. Bara fem dagar gammal tvingas Tove och Henrys pappa Nicklas ta farväl av honom.

I den utredning som IVO senare gör, efter att Tove anmält händelsen, ska det visa sig att Centralsjukhuset i Karlstad hade en önskan om att minska antalet kejsarsnitt i regionen. Detta, anser IVO, är inte förenligt med en god och säker vård.

Henrys död ska senare leda till att IVO beslutar att inleda en särskild tillsyn av hela verksamheten av Kvinnosjukvården på Centralsjukhuset i Karlstad. VeckoRevyn har sökt chefen för kvinnokliniken, men hon säger att hon inte har tid att svara på våra frågor. Pressansvarig för Region Värmland skriver i ett mejl att: “Det pågår ett generellt förbättringsarbete inom kvinnosjukvården sedan en tid tillbaka, men man är inte i mål än.”

Du kan lyssna på Toves berättelse exklusivt hos PodMe.