För många av oss kan corona kännas som en vanlig influensa. För andra kan viruset vara skillnaden mellan liv och död. VeckoRevyn och Expressen har pratat med fem unga kvinnor med underliggande sjukdomar – och en ständig skräck för att smittas.
– Jag önskar det fanns mer medvetenhet. Att alla faktiskt följde de riktlinjer och rekommendationer som ges, säger radioprofilen Tina Mehrafzoon, 29 år, som lider av diabetes. Mer
Sedan en månad är 24-åriga Sandra Kellerman inlagd på Södersjukhuset i Stockholm, med förbud att ta emot besök. Sandra fick nyligen diagnosen Crohns, en sjukdom som skapar inflammation i tarmarna. Hon är nyopererad och har just påbörjat en medicinsk behandling som gör henne extra infektionskänslig. Exakt hur coronaviruset skulle påverka Sandra vet varken hon eller läkarna säkert, eftersom det saknas underlag att dra säkra slutsatser från.
– Läkarna försöker att inte skrämma upp mig och jag att inte skrämma upp mig själv. Men jag är jätteorolig, säger Sandra och berättar att andningsproblem är en av biverkningarna med hennes medicin.
– Medicinen har gjort mig sjuk och svag. Jag känner därför skräck inför hur min kropp skulle påverkas om jag dessutom blir sjuk i corona.
Sandra är fast i ett rum där det finns en tv, lite blommor och ett badrum. Hon kan röra sig i vissa delar av sjukhuset, men inte längre än så.
– Jag saknar min familj och mina vänner. Det blir väldigt ensamt här, säger hon.
De senaste veckorna har hon följt otroligt mycket bevakning av corona eftersom hon inte har så mycket annat att sysselsätta sig med. Men hon upplever att en viktig del saknas i rapporteringen:
– Det pratas väldigt mycket om dödssiffror, jämförelser med Kina och Italien och hur utsatta äldre är. Men inte så mycket om andra riskgrupper, säger Sandra.
Ibland har jag känt att jag inte orkar en minut till
Oron för att bli sjuk finns hela tiden – trots isoleringen.
– Jag är livrädd för att någon på tunnelbanan ska smitta min sjuksköterska, som sedan ska ta med sjukdomen hit. Jag vill bara att alla som kan undviker att röra sig ute för mycket, och följer de råd som finns, så att inte fler blir sjuka.
De senaste veckorna har Sandra Kellerman varit i kontakt med både samtalsterapeuter och sjukhuspastorn.
– Ibland har jag känt att jag inte orkar en minut till. Hopplöshet har blandats med dödsångest och panikkänslor.
Under onsdagen kom det rapporter om att 28,5 procent av de svenskar som just nu vårdas på intensiven på grund av corona har diabetes.
– Jag fick panik av handtag och hissknappar. Sedan dess har jag jobbat hemifrån, säger radioprofilen Tina Mehrafzoon, 29, som har diabetes typ 1.
Hon sänder två lördagsprogram i Sveriges Radio – och gör numera sina dagliga inslag i Morgonpasset i P3 från sin klädkammare.
Sjukdomen gör att kroppen inte producerar insulin, som därför behöver tillsättas med sprutor eller insulinpump. Hon och andra diabetiker risker att bli extra sjuka när de får feber, eftersom insulinet tas upp sämre av kroppen då. Enligt Folkhälsomyndigheten är de underliggande sjukdomar som finns listade som risksjukdomar vid covid-19, vilket bland annat diabetes är, en risk i kombination med hög ålder. Men eftersom infektioner kan skapa problem med blodsockret hos diabetiker, så kan en smitta bli utmanande, skriver Diabetesförbundet.
– I värsta fall skulle det kunna leda till ketoacidos, säger Tina och syftar på ett tillstånd som kan uppstå vid akut insulinbrist och i värsta fall leda till diabeteskoma, som kan vara livshotande.
– För andra kanske det här bara är en förkylning, men mig knockar det på ett annat sätt. Jag önskar det fanns mer medvetenhet och att alla faktiskt följde de riktlinjer och rekommendationer som ges, säger hon.
Tina tycker det är jobbigt att se skämt om ensamhet, isolering och karantän.
– Jag har varit helt ensam och vet inte hur länge jag kommer behöva vara det. För mig har det varit ganska dramatiskt. Jag vet inte heller vad som kommer hända med mig om jag blir sjuk. Samtidigt skojar folk om att de blir tokiga av att sitta och jobba hemma i två dagar.
– Det gör mig ganska nedstämd. Det känns orättvist på något sätt, jag har inte valt det här – det bara är och jag vet inte vad jag ska göra. Alla har såklart rätt till sina känslor, men ändå, jag känner mig ganska ynklig.
Ebba är 21 år och har, precis som Tina Mehrafzoon, diabetes typ 1. Ebba jobbar på en förskola och har på sistone skickat hem flera barn som hostat eller haft ont i halsen. Hennes kolleger vet att hon tillhör riskgruppen och gör allt de kan för att skydda henne.
– Jag har på mig plasthandskar och dränker både mig och barnen i handsprit, men det är klart att jag ändå är orolig för att bli sjuk, säger Ebba.
Jag vet hur sjuk man kan bli
När hon tänker på vad som skulle hända om hon själv blev sjuk är oron över antalet vårdplatser störst.
– Kommer jag få den vård jag behöver? Jag vet hur sjuk man kan bli när man har diabetes och får en annan sjukdom också. Jag har själv legat på sjukhus i samband med att jag varit magsjuk. Jag vet att det finns en risk att jag måste läggas in om jag får corona, men kommer det finnas plats för mig? Det här kan komma att handla om liv och död.
Ebba önskar att Folkhälsomyndigheten skulle vara tydligare med att det finns fler riskgrupper än de äldre. Hon tror att den informationen och medvetenheten hade kunnat hjälpa folk att visa mer hänsyn. Samtidigt säger hon att hon har förståelse för att Folkhälsomyndigheten inte kan gå ut med definitiva riktlinjer och besked, eftersom viruset är så nytt.
Ebba heter egentligen något annat.
Ytterligare en som riskerar att bli svårt sjuk är 35-åriga Karin Svensson. Två dagar före lucia förra året stod hon duschen när hon plötsligt upptäckte att hennes ena bröst sjönk in konstigt och att hennes vårtgård knycklade ihop sig. De visade sig att hon hade cancer – som spridit sig.
Nu i dagarna ska Karin göra sin andra operation för att i början av april påbörja en mycket tuff cellgiftsbehandling. Den kommer att tära hårt på hennes immunförsvar och Karin, som sedan tidigare också har diabetes typ 1, riskerar att bli svårt sjuk om hon smittas av corona.
– Jag har tyckt att allting är jävligt orättvist. Varför ska allt det här hända mig, samtidigt dessutom?
Jag är rädd för att min kirurg ska bli sjuk
De senaste veckorna har hon isolerat sig i sitt hem i Katrineholm, men eftersom hon har en dotter som går i skolan finns en risk att hon ändå utsätts för smitta. I samband med cancerbehandlingarna måste hon dessutom då och då vistas i vårdmiljön.
– Jag måste ta mig genom hela sjukhuset för att komma till min avdelning. Jag är livrädd för att bli smittad, för att min kirurg ska bli sjuk och för att cancerbehandlingen ska behöva skjutas upp.
Det faktum att Karin är allvarligt sjuk utan att det syns på henne skapar också oroskänslor.
– Jag ser inte sjuk ut, tvärtom. Jag är rätt pigg och fräsch, om jag får säga det själv! Jag är rädd att folk inte ska ta hänsyn och tro att det inte är någon fara om de råkar hosta på mig eller gå för nära. Men det skulle kunna vara livsfarligt.
Så sent som i november opererade 25-åriga Rebeccah Lundqvist en av sina lungor. Läkarna plockade bort en bit av vävnaden som hade skadats i samband med två lungkollapser hon fått till följd av en vanlig influensa. Oron för att bli smittad av coronaviruset växer.
Rebeccah har numera lagt om sitt liv för att kunna följa Folkhälsomyndighetens råd. Människor i hennes omgivning som känner till sjukdomsbilden visar stor förståelse, men Rebeccah andras syn på viruset gör henne rädd.
– Jag hör hela tiden folk säga: ”Det är ingen fara om jag får corona, alla kommer ju få det”. Men det kan vara en fara, framför allt om du inte är försiktig och därför smittar exempelvis mig, säger Rebeccah och fortsätter:
– Jag höll på att dö av en helt vanlig influensa, så jag har en helt annan respekt för det här viruset.
Rebeccah är liksom Karin extra orolig eftersom det inte syns att hon är sjuk.
– Men jag är van vid att hänsyn inte alltid visas, det är så att vara ung och ha en allvarlig underliggande sjukdom. Vi glöms lätt bort.
Jag önskar att andra också förstod
På ett sätt känner hon sig också bortglömd även av ansvariga myndigheter och politiker.
– Jag upplever att man började prata om de andra riskgrupperna ganska sent och att det inte pratats alls om unga trots att många är sjuka, säger Rebeccah.
Samtidigt har hon förståelse för läget:
– Därför har också jag ett eget ansvar. Jag är lungsjuk och måste förstå att det inte skulle vara jättebra att drabbas av coronaviruset. Men jag önskar att andra också förstod.
