FLETCHER: ”Artister som är queer är inte längre ’den där artisten som är gay'”

Trots att det inte är många i Sverige som känner till artisten FLETCHER har hon länge varit ett känt namn i USA. Popundret från New Jersey har flera miljoner streams på sina låtar och släppte nyligen singel Undrunk som togs emot med en kör av hyllningar. Hon är även välkänd för att vara uttalat queer och för sitt deltagande i diskussionen kring sexualitet och jämställdhet.

När jag träffar henne på Universals kontor i Stockholm har hon precis rivit av några akustiska låtar för oss lyckligt utvalda. På den lilla scenen, med tjugo-trettio personer i publiken, lyste hon så klart att hon lika gärna kunde ha stått framför tusentals skrikande fans på Madison Square Garden. När hon klev av och presenterade sig för mig blev jag nästan chockad av hennes milda och lugna person. Vi satte oss ner för att prata om sexualitet, vikten av representation och hennes dagar som Taylor Swift-imitatör.

Fletcher: ”Jag vill vara den jag själv behövde när jag var liten flicka”

Det är fantastiskt att du skriver så fint om förtryck och att stå upp för sig själv. Tycker du det är viktigt för artister att prata om sina egenupplevda förtryck?

– Jag tror att ju mer vi pratar om sånt, desto mindre blir de ämnena obekväma och tabu. Men det viktigaste just nu är representation. Jag vill verkligen vara den artisten jag själv behövde när jag var en liten flicka, den artisten jag själv behövde se i media. När jag växte upp fanns det en så klar stereotyp kring vad det innebar att vara en kvinnlig popstjärna. Att ha möjligheten att skriva och sjunga om mina egna upplevelser, speciellt som en queer kvinnlig artist, är så viktigt för alla unga människor där ute. Framgång för mig är att veta att de känner sig representerade av mig.

Vilka är några av dina egna queer inspirationer?

– Halsey, Hayley Kiyoko, Kehlani, Troye Sivan, Years and Years… Ärligt talat så är det alla som talar ut om sina erfarenheter och upplevelser. Det är så otroligt viktigt för ungdomarna, för människor som behöver få känna sig förstådda, sedda och representerade. Artister som är queer är inte längre “den där artisten som är gay”. Istället för att det blir hela deras identitet så har det blivit en del av deras historia och person. Jag ser också mitt eget privilegium i att kunna prata så öppet om sexualitet och jämställdhet, något som inte är möjligt i många delar av världen. Knappt ens i vissa delar av USA. Jag ser det privilegiet och att det kommer från artister och aktivister som har banat vägen långt innan jag ens kom in i branschen. De talade om ämnen som dessa när det till och med fanns ett hot mot deras personliga säkerhet. Jag är väldigt lyckligt lottad och väldigt exalterad över att få vara en del av rörelsen nu. Det är en väldigt spännande tid att få vara jag.

Du har talat så mycket om queerrörelsen, sexualitet och jämställdhet. Är du rädd att det ska märka dig som artist?

– Nej, jag oroar mig inte för det. Jag vägrar att sätta mig själv i något fack. Det jag pratar om är en del av min historia, men det är inte hela historien. Det finns så mycket mer som är jag utöver det, men resten kanske inte är lika intressant eller viktigt. Som samhälle ramar vi in människor och vi stöter bort det vi inte förstår. Jag tycker det väldigt spännande att vara en del av en tid då de här gränserna suddas ut.

Fletcher: ”Jag har kunnat skriva så otroligt vulgära saker”

Våren 2018 släppte den 25-åriga FLETCHER singeln I Believe You, en replik till #MeToo-rörelsen. Den starka låten har just nu över 20 miljoner streams på Spotify, och hon har tidigare sagt att låten är till för att lyfta och stärka icke-män som blivit utsatta för sexualbrott.

När du skriver starka låtar som I Believe You, skriver du dem för dig själv eller för folket?

– Ärligt talat så kommer de låtarna ur desperation. När jag först började skriva musik var det av nödvändighet. Jag själv behövde få höra det jag skrev om. Till och med nu, med musiken jag släpper, så har det varit som terapi för mig själv. Det har varit mitt sätt att förstå mig på en situation, mitt sätt att hitta ett uttryck för tankar och känslor. Det är kul att skriva låtar som Undrunk, jag har kunnat skriva så otroligt vulgära saker som jag aldrig skulle vara bekväm med att säga utan en melodi.

Många artister som Ariana Grande, och innan henne till exempel Nicki Minaj och Taylor Swift, har börjat överge popgenren och tagit influenser från andra genrer. Har du någon genre som du skulle vilja utforska utanför pop?

– Jag känner att linjerna mellan genrer suddas ut mer och mer. Genrer existerar knappt längre. Allt är olika bitar av olika saker. Jag vill bara göra musik som känns bra och resonerar med mig. Men jag är ett stort hip hop-fan och jag älskar country! Ettan på Billboard Hot 100 just nu är Lil Nas X och Billy Ray Cyrus låt. Den som går typ “I got my horses in the back!” (Old Town Road, reds. anm.) Det är så coolt, att det är en grej just nu! Jag hoppas på att få se mer av det, korsningar av olika artister och genrer.

Har du någon artist du drömmer om att samarbeta med?

– Jag älskar Drake! Det är en dröm. Jag älskar Billie Eilish också, att jobba med henne hade varit så coolt. Stevie Nicks är fantastisk. Bruce Springsteen är från samma stad som jag och är en fantastisk historieberättare. Det är vad jag uppskattar mest med låtar, historieberättandet.

Kan du berätta mer om när du jobbade som en Taylor Swift-imitatör?

– Mitt jobb under gymnasiet var att imitera Disneyprinsessor och Taylor Swift/Hannah Montana på barnkalas. Jag jobbade med det mellan att jag var 14 och 18, jag gjorde det alldeles för länge! Min chef brukade tvinga mig att gå till IHOP på Internationella pannkaksdagen och bokstavligen gå fram till främlingar som satt och åt sina pannkakor med bacon och sjunga prinsesslåtar. Jag ville verkligen säga “Jag är så ledsen, hörni, jag vet att det här är superobekvämt och konstigt, men ni vet, ya girl är en baller on a budget och måste tjäna sina pengar!”

Hade du det lockiga håret och kostymer?

– Girl, jag hade hela paketet! Jag ser inte alls ut som Hannah Montana så jag var tvungen att ha på mig stora, vita solglasögon som immade igen helt medan jag uppträdde. Jag klampade runt där på barnkalasen och råkade trampa på barnen för att jag inte kunde se något. Jag har haft en ordentlig glow up sen dess. Mörka tider.