8 saker som bevisar att Gossip Girl var den bästa (och sjukaste!) serien ever

Precis som allt annat tog det slut, men vi minns det med värme. Och ja, såhär i efterhand kan gänget från Gossip Girl tyckas lite töntiga. Men gud vad man gillade dem!

Här är 8 bevis på att Gossip Girl var världens bästa (och sjukaste!) serie:

1. Chuck Bass. A och O. Allt börjar och slutar med Chuck Bass. Kolla på honom!

   

   Chuck Bass har vi nog alla älskat och hatat om vartannat. Hur kan en person som så ofta visar sjukt dåligt omdöme ändå vara så attraktiv? Men du, Bass, du kommer inte undan med att vara en skitstövel. Vi minns allt!!!

2. Serenas hår. HUR fint hår kan en människa ha innan det typ blir omänskligt?

   
   Som att det inte räcker med att hon är rik och snygg? Nä, hon har dessutom världens finaste hår. Vem, mer än jag, drömde om långa, mjuka lockar i typ två år enbart på grund av Serena Van Der Woodsen?

3. Dan Humphreys lägenhet. Alltså ursäkta, han blir mobbad för att han bor på ett loft i Brooklyn. Handen upp alla som skulle DÖDAT för att få bo där! ?

   
   Bildlänk

   ”Brooklyn, ewww”. Eller? Eh nej, typ New Yorks bästa stadsdel. Och tyvärr, Dan, vi kommer inte tycka synd om dig för att du bor på ett skitcoolt loft. Och Serena – vi kommer inte tycka synd om dig heller som har en ”fattig” pojkvän som bor där.

[adSpace]

4. Alla bodde i lägenheter som är typ större en än vanlig svensk arbetsplats. Eller skola. Eller affär.

   

   Ja, vi fattar, ni är rika (förutom Dan, då). Men hur magiska jäkla boenden kan man ha egentligen?

5. Diadem. Hur lyckas man ens få det att se snyggt ut? Don’t know. Men tjejerna i Gossip Girl did it.

   

   Som man stod där framför spegeln och virade sjalar runt pannan och köpte tjocka diadem. Det blev ALLTID lika fult och man såg typ ut som en 8-åring. En 8-åring som inte ens är gullig.

[adSpace]

6. Alla hade städerskor och butlers. Hur sjukt är inte det? Inte ”bara” någon som kom till dem en dag i veckan och typ putsade fönster. Utan på riktigt folk som bodde där och jobbade med att passa upp på de bortskämda tonåringarna.

   

   Oklart vad man hatade mest dock. Det faktum att de hade det, eller att man själv inte hade det. Hade ju inte varit supertråkigt att ha någon som lagar ens mat, tvättar ens kläder och finns där.

7. Kärlekshistorien mellan Chuck och Blair. De får oss att pendla mellan hopp och förtvivlan. Från första ligget i taxin till bröllopet i sista avsnittet. Så mycket smärta, intriger och gull.

   
   
   

   Man hatar Chuck. Sedan Blair. Sedan Chuck igen. Och sedan älskar man dem. Tillsammans och separat. Och hela tiden tänker man: ”DET MÅSTE BLI NI!”

8. Alla sanningar. Hur överdrivet, lyxigt och bajsnödigt Gossip Girl än var så satte karaktärerna ord på vad många av oss någon gång har känt.

   
   
   
   Det absolut bästa med TV-serier är att de ofta gör att man inte känner sig ensam. Det finns alltid en karaktär som går igenom saker som liknar något du själv gått igenom. Det är en klen tröst, men ibland väldigt skönt.

Vilken serie följer du slaviskt och varför? Kommentera gärna!