Läs detta innan du vill inspireras av ”Fifty Shades of Grey”

”Imorgon har filmversionen av Fifty shades of Grey premiär. Mina känslor kan sammanfattas med följande smileys:

Okej, jag tycker det är superhärligt att E.L. James har skrivit en bokserie som många uppfattar som sexpositiv. Och det är fantastiskt att den har gett möjlighet för folk att tänka annorlunda kring eller mer på sex. Men att skriva böcker om en sexuell praktik som författaren uppenbarligen vare sig 
praktiserar eller pallar att göra ordentlig research kring blir snabbt väldigt 
problematiskt.

Boken handlar om relationen mellan Ana Steele, en osäker, oskuldsfull 
tjej och den framgångsrike miljardären Christian Grey, som är en man med ett extremt kontrollbehov. Jag får snabbt dåliga vibbar av deras relation och tycker det är ett praktexempel på upprinnelsen till våld i nära relationer, snarare än en romantisk berättelse. Dessutom är en del av sexscenerna som beskrivs i boken rena övergrepp i mina ögon.

Christian Grey gillar som sagt kontroll och snart vill han kontrollera allt runt Ana. Från vad hon äter, vem hon träffar, hur hon klär sig och går från att bestämma att hon ska träna fyra gånger i veckan till att hon ska tillbringa alla helger med honom. Det här är ingen spännande maktförskjutningslek. Det här är inte BDSM – den här boken handlar om en mycket destruktiv relation. 

Efter att Fifty Shades of Grey kom så förändrades en del av frågorna som jag får in till min sex- och relationsspalt i VeckoRevyn. Frågor som ”Jag har läst Fifty Shades of Grey och tror att jag vill testa BDSM”. Jag tycker det är helt rimligt (och kul!) att vissa funderar över sina sexuella preferenser efter att de läst boken. Testa gärna! Men är du sugen på lekar från BDSM-världen så utgå inte på något sätt från Fifty Shades of Grey. Det skulle till och med kunna vara farligt att göra det.

En av de absolut viktigaste beståndsdelarna i BDSM är kommunikation. Att tillsammans komma fram till vilka regler som gäller, vilka ord som ska användas och vilka förväntningar som finns. Mellan huvudkaraktärerna Ana och Grey sker cirka noll kommunikation. E.L. James förminskar problematiken kring destruktiva relationer. Hon får det att verka som att det är helt okej, kanske till och med lite spännande, att låta någon passera ens gränser. Jag får känslan av att E.L. James mest verkar ha tyckt att BDSM-temat är ett coolt sceneri, men att hon har noll koll på vad det egentligen handlar om.

För mig blir det extremt uppenbart i och med att hon inte någon gång nämner begreppet ”aftercare”. Det går ut på att ta hand om varandra efter sessionen. En session kan vara väldigt omtumlande och utlämnande, både mentalt och fysiskt. En del behöver kramar, andra behöver en frukt och en tredje kanske behöver prata om vad som hände under akten för att må bra och känna sig lugn igen. Så vad ger Grey för aftercare? Jo, han lämnar alltid Ana ensam efter sex, hotar med att piska henne mer när hon säger att hon inte uppskattar pisk (!!!). Han är bra på att driva sitt imperium den där Grey, men han är faktiskt ingen vidare master.

Jag kommer se filmen för att analysera vad den kan komma att innebära för mig som sexrådgivare. Och jag önskar verkligen att alla som ser filmen och läser böckerna bär med sig att de inte handlar om BDSM samt att den som blir nyfiken eller kåt av filmen går hem, läser på och känner efter ordentligt innan den börjar testa sina gränser.

Sexologen Suzann Larsdotter har sagt det bra: vi kan kalla Fifty Shades of Grey en ”grundbok för vilka män en bör undvika för att inte råka ut för våld i en relation”.

 

Tips om du vill läsa mer:

 Stort BDSM-reportage i VR 2/2015.
 Regga dig på darkside.se där det finns massor av info att ta del av och diskutera med andra människor. Och kanske borde du kolla upp när det sker olika BDSM-evenemang, mässor och fester. På vissa mässor finns jättebra workshops och föreläsningar där du kan få reda på mer.
 Här kan du se en bra och tydlig bdsm-ordlista
 Läs sexologen Suzann Larsdotters text om Fifty Shades of Grey