Alla älskar Avril

Söndag kl 19:05
”Avril, Avril, Avril”, skriker ett hundratal franska ungdomar utanför den förfallna klubben Elysée Montmartre i Paris. Avril betyder april på franska. Men det är inte vårmånaden, som endast ligger ett par dagar bort, de ropar efter. Ett helt annat ”yrväder” har anlänt till världens mest romantiska stad – sångerskan Avril Lavigne.
Jag sitter på en bistro bredvid, och funderar på varför alla fransmän under 17 ser ut som avkomlingar till snuskgubben Serge Gainsbourg. Avril ska snart ska göra ett uppträdande för franska MTV för att promota sitt nya album ”The best damn thing” och imorgon ska jag träffa henne. Mina order från VeckoRevyn är glasklara: ”Bli kär”. De skickade hit mig för att skriva en ”kille-åker-till-Paris-och-blir-kär”-artikel. Jag tänkte: popstjärna, Paris, vår, kärlek – varför inte? Jag är alltid öppen för lite amour. Men sådana här franska romantiska berättelser brukar inkludera trevliga snälla helyllemänniskor som Julia Roberts och Hugh Grant. Och jag är inte någon Hugh Grant – men Avril är inte heller någon Julia Roberts. Vi är inte så snälla och trevliga. Så chanserna är kanske goda ändå …

Måndag kl 14:50
Mindre än 24 timmar senare passerar jag en jättevakt och en hel drös med alltid lika otrevliga pr-agenter på väg in i en lyxig hotellvåning (det sägs att det ges kurser i otrevlighet i Hollywood för pr-människor, för om alla man träffar på vägen är otrevliga framstår alltid stjärnan som trevlig och sympatisk. Men den här gången hade det behövts en hel armé av otrevliga pr-agenter). Där möter jag en riktigt arg och trött Avril. Hon har en helsvart outfit, med rockiga läderdetaljer och höga klackar. Hennes svarta dräkt gnistrar av små kristaller. Jag frågar lite försiktigt hur hon ser på sin märkbara förändring av stil från skatepunk till glamour.
– Jag är den jag är och inget annat. Jag försöker inte vara någon annan. Min stil är glamrock, om jag måste stava det för dig, säger Avril och vänder ointresserat bort blicken. Hon är dock ganska söt när hon är arg. Någon skrev att om Claudia Schiffer och Nina Persson i Cardigans skulle få ett barn tillsammans så skulle hon se ut som Avril Lavigne.

Avril slog igenom 2002, bara 17 år gammal, med ”Complicated” – en klistrig låt som fortfarande är svår att släppa. Avril ”lanserades” som skatetjejen från Kanada och framstod genast som något av Britney Spears motsats. Det var ett smart drag. När man gick på högstadiet fanns det alltid två tjejer som var ouppnåeliga. Den ena var skolans snyggaste tjej, som ständigt följdes av sin svans av ”girls”. Hon klädde sig i rosa och drömde om att vinna ”Idol”. Vi säger att hon hette Britney. Den andra tjejen var lite mer galen och cool. Hon hängde mest med killar, klädde sig i svart. Åkte skateboard och spelade gitarr i ett punkband. Vi säger att hon hette Avril. Vem man gillade berodde helt enkelt på vem man var. Och tjejerna hatade så klart varandra. I en artikel sa Avril, samma år som hon slog igenom: ”Britney Spears går upp på scen klädd som en showgirl. Hon är inte sig själv, hon dansar som en hora. Är hon en hora? Hon säger att hon är oskuld. Det klickar inte.”
– Jag saknar inte den tiden direkt. Jag hoppade av från high school och det var en ganska jobbig tid. Jag festade mycket, drack mycket och hängde med killar. När jag gjorde intervjuer så hängde jag med huvudet och typ mumlade, säger Avril.
Mycket har hänt sedan dess. Medan Britney har rakat skallen har Avril tagit på sig Prada-pumpsen. I en intervju i Arena sa hon nyligen att eftersom hon nu har börjat dansa själv har hon även börjat ”uppskatta personer som Britney, jag förstod först då hur mycket jobb hon har lagt ner på de grejerna, att både dansa och sjunga samtidigt är så svårt”.

Hon har knappast dolt sin resa från skateboard till catwalk. Förra året fotograferades hon med Karl Lagerfeld på Paris modevecka och satt på frontrow under Chanel-visningen. Och under filmfestivalen i Cannes trippade hon över röda matten i en sidenklänning från Armani.
– Jag är vuxen nu, jag har en karriär. Jag har utvecklats från en flicka till en kvinna. Och jag har inte så mycket tid för lek längre.
Men jag har hört att du fortfarande åker skateboard?
– Ja, jag brukar åka lite ibland på garageuppfarten till mitt hus (i Beverly Hills).
Kan du göra några tricks?
– Jag är väldigt duktig på att åka, men jag är inget proffs. Jag kan mest göra enkla tricks, som kick flip och sådant.
I högklackat?
– Haha, nej. Men jag har heller inte försökt!

Avril föddes i Belleville, Ontario, i Kanada 1984. Eftersom hennes familj var praktiserande katoliker började hon tidigt sjunga i kyrkokören. När hon var 16 hoppade hon av skolan och flyttade till New York med sin bror. Hon skickade runt ett kassettband där hon sjöng till olika skivbolag och det var bara en tidsfråga innan den lilla söta kanadensiskan fick ett skivkontrakt. Hennes första album ”Let go” släpptes året efter och såldes i över 13 miljoner exemplar. Den mörkare uppföljaren ”Under my skin” kom 2004 och sålde 9 miljoner album. Avril tillhör därmed de få unga artister som fortfarande säljer riktigt mycket skivor. Nya albumet heter ”The best damn thing” – helt enkelt för att Avril tycker att det är hennes bästa skiva hittills.

– Min förra skiva var så seriös, speciellt i texterna. Den var lika personlig som en dagbok. Nu ville jag göra något roligt och lätt. Min nya skiva är en partyskiva, väldigt lekfull, dansig och bratty.
Varför tycker du att det är din bästa skiva? Jag vet inte om jag håller med.
– För att jag fick göra precis vad jag ville och jag hade tiden att göra det. Den var så rolig att spela in, vi drack i studion, dansade hela tiden och åt en massa skräpmat. Det är den typen av skiva. Det var en skiva jag visste att jag velat göra väldigt länge.

Jag tycker att singeln ”Girlfriend” är skivans roligaste låt. Den handlar om en tjej som stjäl en annan tjejs pojkvän helt utan skrupler. Videon slutar med att den bestulna tjejen hamnar upp och ner i en bajamaja.
”Girlfriend” är inte en snäll låt.
– Jag tänker inte så mycket på mina låtar. Jag bara spottar ut dem. Om jag gillar dem så tar jag med dem på skivan. ”Girlfriend” är bara ett ämne, inget mer. Det är ett liksom ett skämt.
Är det verkligen sant?
– Ja.
När jag frågar om har hon tagit någons pojkvän någon gång, blir hon tyst och tittar på mig som om hon inte väntat sig att jag skulle ställa den frågan. Jag känner mig lite besvärad, sedan slänger hon bara upp sin hand i en nonchalant gest och utstöter väldigt svagt ”Not really”. Det låter inte så trovärdigt, men på fingret skiner en enorm diamantring som förmodligen signalerar att hon helst inte svarar på sådana frågor. Avril gifte sig förra året, med den kanadensiska punkaren och sångaren i bandet Sum 41, Deryck Whibley. Efter ett tags dejtande överraskade Deryck henne med en resa till Venedig sommaren 2005 och friade under en gondoltur. Romantiskt, men knappast så mycket punk. Diamanten är i vilket fall väldigt stor – så hon måste vara lycklig.

Avril har sedan förra skivan inte bara gift sig och bytt stil. Hon har även startat en skådespelarkarriär. Förra året gav hon röst åt pungråttan Heather i det animerade äventyret ”På andra sidan häcken”, och hon har även roller i två kommande filmer – ”The flock” med
Richard Gere i huvudrollen och filmatiseringen av antisnabbmatsboken ”Fast food nation”.
– Jag testade några småroller och gillade det verkligen. Nu vill jag satsa på det.
Vad är din drömroll?
– Jag vet inte ännu. Jag har läst en del manus men de var skit allihop. Just nu vill jag hitta det rätta projektet för mig. Det kan ta tid, jag är väldigt kräsen.
Vad vill du göra, en romantisk komedi?
– Nej aldrig, aldrig. Jag gillar drama. Min favoritfilm är “Girl interrupted”. Jag har ett stort filmprojekt i slutet av året, men jag kan inte säga mer nu.
Jag gillade ditt uppträdande i går. Du ser ut att njuta av att stå på scen?
– Den franska publiken var fantastisk. Det är alltid väldigt upphetsande att stå på scen. Man äter publikens energi liksom. Ju vildare de är, desto starkare är det. Det är en väldigt tillfredsställande upplevelse.

Söndag kl 20:12
Rosa och svarta ballonger dansar över havet av franska fjortisar. Avril Lavigne gör entré på scenen och drar genast i gång ”Girlfriend”. Franska tonåringar må vara fula, men de kan festa. Första till sista låten är som ett långt tonårsvrål. De skriker trots, eller kanske på grund av, att Avril är oerhört dryg på scen. Visst, hon dansar numera, och har till och med två bakgrundssångerskor. Men hon är inte artisten som porrar sig på scen, hon kör inte sexy-dans. Avril är mest upptagen av sig själv och ger knappt publiken en blick. Jag blir varm i hela kroppen. Avril är sexig. Hon är sexig därför att hon är nonchalant. Hon är drygsexig – precis som en skatergirl.
En skatergirl i högklackat.

Avril Ramona Lavigne

Smeknamn: Avie.
Född: 27 september 1984 i Ontario, Kanada.
Bor: I Beverly Hills, Los Angeles.
Familj: Gift med Sum 41-sångaren Deryck Whibley.
Karriär: Som sextonåring flyttade Avril till New York och började jobba med albumet ”Let go” som släpptes 2002. Singeln ”Complicated” blev snabbt en hit. Sedan dess har Avril varit en surpuppa att räkna med inom musikbranschen.
Aktuell: Med nya albumet ” The best damn thing”.