20 skräckfilmer att se mörka kvällar

Get Out

Som inbiten skräckfilmsälskare kan jag med gott samvete påstå att intelligenta rysare inte direkt går 12 på dussinet (ja förlåt, men vi vet att det är sant), men denna kompetenta mardröm är ett välkommet undantag. Komikern och i det här fallet även regissören och manusförfattaren Jordan Peele lyckas få in både samhällskritik, chockartade vändningar och ren och skär ångest i en och samma film, vilket också uppmärksammades av 2018 års Oscarsjury som gav den priset för bästa originalmanus. Jag skulle kunna fortsätta i timmar om hur bra den här filmen är, men till och med mina vänner säger att jag pratar för mycket så för allas skull kanske ni bara ska se den istället.

Us

Från samma uppenbara sadist som gav oss ”Get Out” kommer även denna, aningens mer utflippade, skräckhistoria. Möjligtvis att det är en fördel om du någon gång varit på typ Moderna Museet eller liknande utan att hata varje sekund, med tanke på att filmen är cirka 50 procent konstskoleprojekt på steroider. Men å andra sidan består de övriga 50 procent en av ”åh-fy-fan-för-HELVETE” och det kan vi ju alla relatera till.

The Blair Witch Project

En hel generation har den här skakiga-kameran-klassikern att tacka för att vi inte längre kan avnjuta en hederlig jävla skogspromenad utan att få panik så fort vi ser en hög med pinnar. Kanske inget jätteproblem om det inte vore för att skogen, bokstavligt talat, består av pinnar.

Blair Witch

2016 års pseudo-uppföljare till ovanstående indiesuccé fick tyvärr inga stående ovationer av kritikerna, men personligen satt jag och skrek i biofåtöljen. Sen om det har mer att göra med filmens kvalitet eller mitt obearbetade pinntrauma kanske kan diskuteras.

It Follows

Apropå otacksamma fobier har vi också den här tonårsskräckisen med sitt eget unika bidrag till rysargenren. En tjej scorar med Very Hunkig Kille, men istället för att dra på sig en släng klamydia smittas hon med en dödlig förbannelse. Som om det inte var komplicerat nog att dejta redan innan.

The Babadook

Saker med konstiga namn är alltid väldigt läskiga av någon anledning, och detta är inget undantag. En ensamstående mamma och hennes barn hemsöks av ett creepy hattmonster från en barnbok (sjuka barnböcker de har i Australien btw) medan deras relation slits mer och mer i sömmarna. Och sen blir allting bara värre. 

The Others

Stämningsfull 40-tals estetik, brittiska barn och ett dammigt gammalt gods med ekande salar. Det är nästan så att folk får skylla sig själva när de väljer att leva i vad som så uppenbart är en spökhistoria.

A quiet place

John Krasinski älskar vi från ”The Office” och Emily Blunt älskar vi från allt hon är med i, därav ligger den här filmen redan bra till eftersom den har båda två. Den har också mordiska rymdmonster med superhörsel som vi kanske inte älskar riktigt lika mycket, men det är ett bra upplägg för en minnesvärd rysare.

Barnhemmet

Det är något visst med spansk skräck, och ”Barnhemmet” är bland de allra bästa i genren. Creepy kids är ju lite av en garant för en pajad nattsömn och precis som titeln antyder är det just det det handlar om. FLERA creepy kids. Plural.

Hush

Ni vet tysta leken? Detta är precis som det fast med en maskerad mördare som försöker ta sig in i ditt hus.

Bird Box

Här har vi lite antitesen av ”A quiet place” – den här gången är det helt okej att bli hörd av monstren men man får INTE titta på dem. Som vanligt innehåller filmen barn som ställer till med farligheter genom att absolut inte göra som de blir tillsagda, vilket tjänar som en påminnelse om att det är bäst att förbli barnfri om man vill överleva apokalypsen.

Hereditary

Jag blir illa till mods bara jag tänker på den här filmen så låt oss gå vidare med en gång.

The descent

Glöm att jag sa nåt! Den här är nästan ännu värre. Om du, likt undertecknad, lider av ens det minsta kryddmått klaustrofobi ska du bara utsätta dig för denna ångestresa ner i Dantes inferno om det är absolut nödvändigt. Situationer där det kan vara absolut nödvändigt: 1. Ditt heta ragg älskar skräckfilmer och du har inte legat på evigheter. 2. Se 1.

Them

Ett ungt par flyttar till ett isolerat hus djupt inne i de mörka, rumänska skogarna. En riktigt, riktigt dålig idé.

REC

Spanien slår till igen och ger oss denna högkvalitativa och obehagliga found footage-rysare att må dåligt över. Vi följer ett tv-team som följer ett gäng räddningsarbetare som följer upp ett larm i en nedsläckt lägenhetsbyggnad. Spoiler alert: Så mycket räddande blir det inte tal om.

The Awakening

England, 1919. Ytterligare ett brittiskt kråkslott hemsöks av vidbränd toast, dålig isolering och internatbarn med överdriven artikulering. Och, möjligtvis, ett och annat spöke.

The Woman In Black

Jag vet, jag vet. Det ÄR svårt att inte tänka harrypotterharrypotterharrypotter så fort man ser Harry Potter Daniel Radcliffe desperat försöka skådespela sig ur det Potter-sizade hål han grävt ner sig i. Men nog gör han sitt bästa! I sin jakt på att bli sedd som en Riktig Skådis™ har han hittills i karriären varit naken på scen, spelat ett talande lik och tampats med hämndlystna, gotiska hemsökelser som i denna härliga skräckbagatell. Jag säger bagatell, men jag gör det med kärlek, för vem har sagt att man måste uppfinna hjulet varje gång? Ibland räcker det med ett övergivet hus, mörka korridorer och en scary ass tant som hoppar ut ur kulisserna för att man ska ha sig en helkväll.

Lights Out (kortfilm)

Hur denna 2 minuter och 42 sekunder långa filmsnutt kan vara läskigare än cirka 98 procent av alla fullfilmsrysare där ute, det vet jag inte. Men jag vet att jag sover med lampan tänd inatt.

The Witch

Häxkonster var ett poppis ämne på film och tv under det glada 90-talet, men sen dess har hypen mattats av något. För några år sedan fick vi dock denna ockulta obehaglighet med hög ick-faktor som känns både realistisk och surrealistisk på samma gång. 

Happy Death Day

Humor och skräck behöver inte vara varandras motsatser, vilket denna underskattade lilla pärla är ett bevis på. Jessica Rothe i huvudrollen är en karismatisk scream queen som upplever sin egen, mörkare variant på ”Groundhog Day” när hon fastnar i en till synes ändlös loop där hon tvingas återuppleva mordet på sig själv. Och jag som trodde att jag hade en dålig dag.

TEXT: Adrianna Jalming