Hur går det egentligen till när personer matchas ihop i Gift vid första ögonkastet? Vilka red flags går bort under castingprocessen, och hur kommer det sig att deltagarna i programmet blir allt yngre?
– Jag tänker att vi just nu lever i en osäker tid, och det här är en spegling på den osäkerheten, man längtar efter stabilitet, trygghet och förutsägbarhet. Och så landar det på äktenskapet, säger sexologen Kalle Norwald som just nu gör sin sista säsong som expert i programmet. Mer
Bebisar, brustna hjärtan och kärlek i nöd och lust. I tio säsonger har Gift vid första ögonkastet matchat ihop vanliga människor, som inte bara varit villiga att gifta sig med en för dem helt okänd person, utan också gått med på att göra det på tv. Som tittare har vi skrattat, känt igen, gråtit och kanske lärt oss mer om oss själva och våra egna relationer.
– En framgångsfaktor är att människorna i programmet är människor som många speglar sig i, säger sexologen och relationsexperten Kalle Norwald som i fem säsonger matchat ihop främlingar.
I år gör Kalle sin allra sista säsong av Gift vid första ögonkastet, och efter några år som expert i programmet har han samlat på sig kunskap, lyckliga sagoslut och matchningar som kanske inte blev så bra som han hade hoppats på. Men han har också fått bevittna närmast mirakel.
– Som Anton och Sofia, det så kallade taco-paret. Vi hade inte den blekaste aning om att just tacos var bådas favoritmat, som sen råkade bli deras signum. Och att båda hade tacos-konst hemma – det hade jag och mina kollegor ingen aning om!
Att båda hade tacos gemensamt var alltså bara en slump, men utöver det verkar det vara ytterst lite som lämnas åt slumpen. Antagningsprocessen är lång – efter ett första urval hos produktionsbolaget Baluba som sköter castingen hamnar en hög med filmer på experternas bord. I filmerna får de lära känna några personer lite bättre, och Kalle berättar att han redan där börjar tänka kring eventuella matchningar, lite som att lägga ett pussel.
Resten av matchningsprocessen beskriver Kalle som en tratt, där han är den expert som de potentiella deltagarna oftast får träffa allra sist.
– Vi har gjort den bedömningen att sex inte är ett tema som alla pratar om med vem som helst, hur som helst och när som helst. Vi vill inte “utsätta folk” att berätta om sina intimaste tankar om sex och vad man vill och inte vill göra, utan det sparar vi.
Istället är psykologen Fredric Bohm den som deltagarna först kommer till.
– Han är en briljant personlighetsbedömare. Han träffar de allra flesta, just eftersom han är så duktig på det.
I regel slussas sedan deltagarna vidare till psykologen Maria Farm, som ställer frågor om barndomen, anknytning och jämställdhetsfrågor. De som går vidare efter detta steg får träffa psykologen Hana Jamali, som är ny relationsexpert i programmet för i år, och som ställer frågor om klass och önskningar.
De deltagare som “klarat sig” igenom alla dessa steg hamnar hos Kalle. Vilka frågor han ställer beror lite på vad som kommit fram om deltagarna tidigare.
– Det är många som reagerar med pinsamhet, nervositet och stress, för man inte är van att prata om sex, och då brukar jag försöka med mina tips och tricks för att få dem att känna sig så lugna som möjligt.
När alla stegen är klara finns bara åtta personer kvar, fyra potentiella par, fyllda av hopp, drömmar och förväntningar. Men det händer också att personer hoppar av mitt i processen. Det är såklart tråkigt om experterna tycker sig ha hittat en perfekt match till personen, men ibland kan det faktiskt också leda till något bra.
– Som med Arvid som medverkade i förra säsongen! Han hoppade av säsongen innan, och sedan sökte han igen. Och det var ju bra, för vi hittade Ida, eller Ida kom till oss, och det var en jättetur för de är en pangbra match.
I takt med att programmet blivit allt mer poppis har också hjärnorna bakom börjat göra deltagarna mer förberedda på att de kommer medverka i, vad Kalle kallar det, “en stor jävla karusell”. Redan tidigt undersöker de hur de potentiella deltagarna hanterar kritik, hur de skulle hantera att rykten sprids om dem och om de är tillräckligt öppna för att faktiskt medverka i ett realityprogram. Om någon är för stängd fyller tittarna i luckorna med egna sanningar, menar han, vilket gör att dessa personer oftast väljs bort under matchningsprocessen.
Finns det några red flags som ni kollar efter, och som ni väljer bort?
– Ja, gud ja! Det har hänt några gånger att vi märker att folk inte vill vara med för rätt motiv. De ställer väldigt många frågor som: Hur mycket media är det efteråt? Och får man prata om sina sociala medier i programmet? Där man märker att de inte är där för kärleken. De ryker!
Och det finns fler saker som inte går hem.
– När jag träffar deltagare, och de bara pratar om sig själva och vad man kräver av en partner, där man inte har någon flexibilitet eller förstår att man också ska erbjuda något. Det för mig är absolut en varningsflagga.
Gift vid första ögonkastet har tidigare fått kritik för att vara väldigt vitt, och Kalle förstår den kritiken. Samtidigt menar han att det inte är lika många rasifierade som söker, vilket i sin tur kan bero på att programmet historiskt har varit så vitt. Så det blir som en ond cirkel. Han berättar att produktionsbolaget har jobbat lite med uppsökande casting, samtidigt sysslar programmet inte med tvångsgifte – det går inte att tvinga någon att medverka.
– Sen absolut att vi bär ett ansvar, att uppvisa representation. Men ett program kan inte bära hela det ansvaret, det tycker jag är orättvist.
Ett annat representationsproblem är att deltagarna i programmet blir allt yngre. I tidigare säsonger har några äldre par varit med, men i den som visas just nu är alla runt 30 år. Kalle berättar att det beror på att det främst är yngre som söker, men att det också speglar samhället i övrigt.
– Vi ser att många värdesätter den här tvåsamma, monogama relationen och att man gärna vill ingå i den tidigt i livet. Man brukar säga att det går som en pendel i samhället – fram och tillbaka, och nu är det mer åt det traditionella. Tidigare har det varit mer liberalt.
Vad tänker du om att det är så?
– Jag tänker att vi just nu lever i en osäker tid, och det här är en spegling på den osäkerheten, man längtar efter stabilitet, trygghet och förutsägbarhet. Och så landar det på äktenskapet.
Vad vill du säga till de som är mellan 25 och 40, som är stressade över sitt singelliv?
– En del av mig vill bara ge dem en kram och säga ta det lugnt, men det är ju lätt för mig att säga som varit gift i 10 år.
– Jag brukar tipsa de som kommer hit (till hans mottagning reds anm) att göra saker de mår bra, göra saker de tycker är kul, umgås med människor som de mår bra av. Skapa så många plus som möjligt i sina liv, utan att negligera att de vill ha en relation. Sannolikheten att hitta en relation ökar om du mår bra, säger han – men tillägger:
– Och ibland tillåta sig själv att bryta ihop, gråta, kolla Netflix en helg och äta chips till middag. Det är också okej!
Vad kommer du att sakna mest med att jobba med programmet?
– Deltagarna! Det är ett gäng människor som jag har så jävla stor beundran för. Det har ett mod som jag inte alltid själv besitter, och de är så himla bjussiga. Det är ett fantastiskt projekt att jobba med, men även fantastiska saker behöver man lite semester från.
I september kommer Kalle Norwalds nya bok “Sexualkunskap för vuxna”, som är som en blandning mellan facklitteratur och självhjälpsbok. I den skriver han om sexuella dysfunktioner, tar död på myter om att lust uppstår från tomma intet, hur det är att gå i sexologisk terapi och hur det är att ha en sexualitet efter att ha blivit utsatt för övergrepp.
