Den amerikanska skådespelerskan Jean Seberg älskades av den europeiska publiken, men hemma i USA förföljdes och förnedrades hon av FBI för hennes politiska engagemang. Nu kommer filmen om hennes liv. Mer
Älskad i Europa men förföljd av FBI – vem var filmstjärnan Jean Seberg?
Det är lördag i ett brittsomrigt Paris. I baksätet av en Renault hittas en 40-årig kvinna död, endast iklädd ett lakan. Det syns att kroppen legat där i flera dagar. På golvet i bilen ligger en tom vattenflaska och en burk lugnande, även den tömd på innehåll. Kroppen tillhör den amerikanska filmstjärnan Jean Seberg som varit försvunnen i en vecka. Obduktionen visar att Seberg hade så mycket alkohol kroppen att det borde ha gjort henne medvetslös, men i bilen finns inga spår av alkohol. Bara ett par månader tidigare har hon försökt hoppa framför ett tunnelbanetåg i Paris.
Jeans tidiga liv, filmdebuten och ”Bonjour Tristess”
I den lilla staden Marshalltown i Iowa föds Jean ett år innan andra världskriget bryter ut. Hon är ett novemberbarn i skorpionens tecken. Hennes farföräldrarna Gustaf och Hilma utvandrade från de småländska trakterna i slutet av 1800-talet. Som 12-åring börjar Jean drömma om att skådespela och tar teaterlektioner i skolan. När hon går i High School arrangera filmregissören Otto Preminger en talangjakt för att hitta nya unga kvinnliga talanger. Den 17-åriga Jean anmäls till tävlingen av sin dramalärare, och blir en av 18 000 deltagare. Hon vinner och castas till att spela Jeanne d’Arc i Premingers film Saint Joan (1957). Efter framgången i talangjakten får både Jean och filmen mycket uppmärksamhet i media, vilket hon tycker är jobbigt.
Saint Joan blir hennes filmdebut, men Jean får en tuff start. Hon är rädd för kameran och osäker under inspelningen. Hon bränns inte bara på bål i rollen som Jeanne d’Arc, utan även av kritiker världen över. Trots det får hon huvudrollen i filmen Bonjour Tristesse. Under inspelningen träffar hon sin blivande make, François Moreuil, och flyttar till Frankrike. Men hon trivs inte där. Hon tycker att människorna är kyliga och hon känner sig ensam. Efter Bonjour Tristess blir hon älskad i Frankrike och resten av Europa och hyllas av kritiker. När hennes make gör regidebut får hon huvudrollen. Men inspelningen blir ett helvete – paret skiljer sig och efter det lägger Jean in sig på en klinik för trötthet. I en intervju med franska Cinémapanorama berättar hon att alla omställningar och all press blev för mycket. På kort tid hade hon lämnat sin familj, grillats av kritiker och gått igenom en skilsmässa.
FBI:s falska ryktesspridning och engagemanget i ”Svarta Pantrarna”
Redan ett år efter skilsmässan träffar hon den franske piloten Romain Gary. Han är 24 år äldre och inom ett år blir Jean gravid och föder en son. I slutet av 60-talet börjar hon engagera sig politiskt, framförallt för minoriteters rättigheter i USA. Hon donerar pengar till organisationer som NAACP (the National Association of the Advancement of Colored People) och Svarta Pantrarna. Under samma period är det stormigt i USA. Martin Luther King skjuts ihjäl på ett hotell i Memphis och miljontals demonstrerar USA:s krigsföring i Indokina. Jean är gravid med sitt andra barn när hon skiljer sig från sin man. Hon träffar Svarta Panter-medlemmen Hakim Jamal och inleder en kärleksaffär. Men han är gift med aktivisten Dorothy Jamal, så romansen bli inte långvarig. Tre år efter affären med Jean mördas Hakim i sin lägenhet i Boston.
FBI får nys om att Jean engagerat sig i Svarta Pantrarna – både ekonomiskt och privat. Under denna period arbetar FBI med att motverka politiska organisationer och använder olika metoder för att lyckas med detta. I Jeans fall går FBI ut i medier och sprider ett rykte om att Svarta Pantrarna-medlemmen Raymond Hewitt är pappa till barnet hon har i magen. Gravida Jean förnekar ryktet men tidningarna fortsätter att trycka historien. I dokument som gjorts publika efter avslöjandet av COINTERLPRO, som FBI:s projekt kallades, beskrivs hur målet var att ”cause her embarresement” och ”cheapen her image”.
Förutom ryktena förföljs Jean av FBI och CIA. De övervakar henne och avlyssnar hennes telefon. Dokument från FBI visar att president Richard Nixon var informerad om teknikerna som användes mot Seberg. Hon blir allt mer paranoid. Jean utsätts för inbrott och får inte längre jobb i Hollywood. 23 augusti 1970 föder hon en dotter som dör två dagar efter förlossningen. Dotterns död, ryktesspridningen och förföljelserna slår hårt mot Jean. I en presskonferens efter hennes död kommenterar Jeans exman Romain Gary FBI:s ryktesspridning.
– Hon blev psykotisk efter det, varje årsdag för hennes dotters död försökte hon ta sitt liv.
Mitt i natten stormar hon ut – endast iklädd ett lakan
Ett år efter dotterns bortgång avslutas COINTELPRO-projektet och det beslutas att alla som fallit offer för programmet ska få ta del av det material som samlats in om dem. När Jean får hem dokumenten mår hon ännu sämre. Hon söker sig till olika institutioner för att få hjälp och är ärrad efter upplevelserna.
Ett par år senare gifter hon sig med skådespelaren Ahmed Hasni. Det har nu gått nio år sedan dotterns död och Jean har de senaste åren försökt ta sitt liv flera gånger. Det är den sista torsdagen i augusti. Hon har under en längre period undvikit vänner och familj. För två månader sedan försökte hon hoppa framför ett tunnelbanetåg. Denna kväll har hon och Ahmed varit på bio och Jean har verkat okej. Mitt i natten stormar hon ut, endast iförd ett lakan.
Kristen Stewart: ”Seberg skulle inte vara ensam idag”
I år är det 40 år sedan Jean hittades död i sin Renault i Paris och polisen rubricerade hennes död som ‘’troligt självmord’’. Nu är Kristen Stewart aktuell i rollen som Jean i den biografiska thrillern ”Seberg” som nyligen hade premiär på filmfestivalen i Venedig. I en intervju med Dagens Nyheter säger Kristen Stewart att Seberg hade oturen att leva i en tid då USA var ganska konservativt och konformistiskt.
– Även om vi har drabbats av ett machoartat bakslag med en massa förtryckande snubbar i Vita huset så skulle Seberg inte vara ensam i dag. Vi är så oändligt många fler nu, säger hon.
Text: Moa Malmqvist