I SAMARBETE MED PLAN INTERNATIONAL. Sistjejer har samlat in vittnesmål från hundratals personer med erfarenheter av statens tvångsvård. Berättelser som vittnar om sexuella övergrepp, våld och trakasserier. Nyligen vann de Plans Flickapris 2024.
– Läget för tjejer inne på SIS är akut och kräver omedelbar förändring, säger Louise Neo, Sistjejers vice ordförande.
Mer
För snart två år sedan formades en idé hos Linn Skånberg: att samla in vittnesmål från tjejer som, precis som hon, har erfarenheter av SiS-hem runt om i Sverige. Ett nystartat instagramkonto döptes till Sistjejer och en efterlysning om vittnesmål gjordes. Berättelserna trillade in. Hundratals tjejer och kvinnor vittnade om att de blivit utsatta för sexuella övergrepp, fysiskt våld och kränkningar i statens tvångsvård.
Sedan dess har Sistjejers vittnesmål ekat högt – ända in i maktens korridorer. I oktober förra året lämnade de över vittnesmålen till socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönwall (M), och bara några månader senare kom ett besked från regeringen: den statliga barn- och ungdomsvården ska göras om i grunden och SiS ska läggas ner helt och hållet.
Frågan är bara vad som ska hända nu?
Louise Neo är vice ordförande för organisationen. Hon tycker det är bra att regeringen har tagit det här steget, men hon känner sig också skeptisk. Enligt henne är utredningstiden på ett år alldeles för kort för att genomföra en total reform.
– När regeringen pratar om det här så talar de ju om total förändring. Att SiS ska läggas ner och något nytt ska komma, och frågan är om man kan beröra all problematik och åtgärda det på ett års tid, säger hon och fortsätter:
– Sen är det också svårt när de inte heller har erkänt eller gett oss som blivit utsatta en offentlig ursäkt. Om en förändring ska kunna ske måste man förstå vad som har hänt, det är första steget.
Louise Neo placerades själv på SiS-hem som 13-åring och spenderade större delen av sina tonår där. På hemmet förekom våld, sexuella trakasserier och kränkningar. Dessutom tycker hon att det saknades förståelse för barn i kris och med trauman och starka känslor.
– Nu när jag är vuxen och ser tillbaka så kan jag se att det är vuxna som har brustit och inte vetat vad de ska göra av mig och mina starka känslor.
Och trots att det nästan gått 20 år sedan Louise Neo flyttade från SiS ser hon, via vittnesmål som kommer in till Sistjejer, att övergreppen, kränkningarna och problemen fortfarande pågår. Så sent som i mitten av oktober i år dömdes en man till åtta månaders fängelse efter att ha förgripit sig på en 16-årig flicka på ett SiS-hem där han jobbat sedan flera år tillbaka.
För det är faktiskt så att trots att regeringen erkänner brister med SiS, och trots att en utredning pågår om vad som ska ersätta verksamheten, så är många barn fortfarande SiS-placerade runt om i Sverige.
– Det är inte okej. Människor som har ledande roller i det här samhället har sagt att det här är oacceptabelt, men ändå tillåter de att det här händer, säger Louise Neo och fortsätter:
– De skjutsar in flera miljoner extra till SiS och utökar platserna, samtidigt som de inte ser över eller prioriterar våra akuta krav.
Sistjejers organisation bygger på tre grundpelare: opinionsbildning, stödverksamhet och upprättelse. Allt för att framtidens barn ska få en så säker och trygg tvångsvård som möjligt, där deras rättigheter och livsmöjligheter prioriteras och lyfts fram.
Därför har de formulerat en rad krav och åtgärder som behövs för att inte fler ska gå igenom det som deras medlemmar upplevt. Några av dessa är akuta krav som Louise Neo tycker att makthavarna bör efterfölja omgående – så länge barn fortfarande är SiS-placerade i Sverige och så länge de fortfarande skjuts till mer pengar till verksamheten.
Den andra pelaren handlar om upprättelse: Sistjejer kräver både en offentlig ursäkt och kompensation för det som det blivit utsatta för i statens tvångsvård.
Utöver detta erbjuder organisationen stödverksamhet, till exempel anordnar de retreats för de med erfarenhet av SIS, men de har också en stödchatt på deras instagram på onsdagar och lördagar, mellan klockan 17 och 19. Dit kan tjejer som är eller har varit på SiS få stöd och få sina röster hörda.
– Det finns en oerhörd styrka i att vi går ihop och att vi blir mer och mer lyssnade på, och att vi tack vare föreningen kan söka och få stöd hos varandra.
Vad vill du säga till de tjejer som är placerade på SiS-hem idag?
– Jag är så ledsen att ni också behöver gå igenom det här, men vi på Sistjejer ser er och det är så många andra som också ser er. Ni kan höra av er till oss. Tappa inte hoppet, det finns ett liv efter SiS. Den resan är inte alltid lätt, men därför finns vi för varandra. Du är inte ensam och du är värdefull, säger Louise Neo.
Och vad vill du säga till makthavarna?
– Ni sitter på platser med makt att förändra. Det är tufft och inte alltid lätt, men ni sitter där av en anledning. Se till att göra allt vad ni kan för att tjejer idag inte ska gå igenom det vi och så många andra gått igenom.
Nyligen vann ni Plan Internationals Flickapris, för att ni på ett modigt, starkt och nödvändigt sätt lyft röster från tvångsvårdade flickor. Hur kändes det?
– Vi är så tacksamma för att motta Plans Flickapris och det får vår röst att växa sig mycket starkare. Tack till Plan som vill uppmärksamma vår kamp och vår röst, och att de också ser att en förändring måste ske. För läget för tjejer inne på SiS är akut och kräver omedelbar förändring!
Lördagen den 19 oktober gör Sistjejer en takeover på VeckoRevyns Instagram. Här kan du följa den.
