Stor intervju med Robert Pattinson i VeckoRevyn: ”Jag är så överkänslig!”

Robert Pattinson, 26, är långt ifrån så polerad – och blek – som man är van att se honom, när vi träffas på ett hotell i Beverly Hills. Han har på sig t-shirt och grå, uppknäppt skjorta. Det vanligtvis välgroomade håret har han gömt under en keps som sitter bak och fram och skäggstubben ser ut att vara inne på sin femte dag. Den skarpa kostym-look han brukar sporta på röda mattan (och som bidragit till spekulationer om att han skulle passa som den vasse Christian i filmatiseringen av erotikromanen Fifty shades of Grey) finns inte ett spår av. Han är avslappnad och på gott humör. Fnittrig, nästan. (Men så sågs vi också några dagar innan nyheten om hans flickvän Kristen Stewarts otrohet uppdagades.)

Han har precis kommit tillbaka från den enorma serietidnings-mässan Comic con i San Diego, där Robert och hans Twilight-kollegor haft presskonferens inför sista filmen – och som vanligt skapat tumult. Fans med huggtänder som gråter hysteriskt, välter bilar och sliter sitt hår, bara för att få en glimt av sina idoler, är vardagsmat.

Känns det nästan farligt att vara du ibland?

– Ju fler gånger man är där, desto mer skrämmande är det. Första gången hade man mer att säga, fast då kom man nästan undan med att bara stå där. Men detta var fjärde gången jag var där och allt jag kunde tänka på var att jag skulle få tunghäfta. Jag ska stå inför 6 000 människor utan att ha något att säga! Det är det läskigaste med att vara jag. Men Comic con är roligare än själva filmpremiärerna, för där får man chans att ge tillbaka till fansen.

Hur har Edward utvecklats i sista filmen?

– Han är mer avslappnad. Samtidigt som han blir stressad av det faktum att Bella är vampyr. Allt blir helt nytt igen och han förstår henne fortfarande inte. Hon är starkare än honom och helt oförutsägbar. Hon är som en hyperversion av hur hon var tidigare. Han är upprymd av sitt nya liv, samtidigt som han försöker komma underfund med det, säger Robert och tar en stor klunk kaffe.

På tal om det… Hur är det att vara man och träffa en stark kvinna?

– (Lång tystnad.) Rent generellt? Jag tror att alla har någon sorts styrka. Jag reagerar på vissa saker, säger han och knäpper med fingrarna som för att illustrera de gnistor som tänds när han påverkas av något han gillar. Jag är själv ganska överkänslig och rädd för att trampa någon på tårna. Därför imponeras jag av orädda människor som liksom ”jag tycker såhär och jag bryr mig inte om vad du tycker”, förklarar han och tystnar. Jag vet inte om det besvarar din fråga?