22 år, oskuld och rädd för att ha sex

22 år, oskuld och rädd

FRÅGA: Jag har ett stort problem som jag skulle bli jättetacksam om du kunde hjälpa mig med. Jag är 22 år och fortfarande oskuld! Det är något jag skäms oerhört mycket för och jag vill inte tala om det för någon. Vilken jämnårig kille skulle vilja ha en 22-årig oskuld? Jag vill ha sex men är rädd. Kommer det göra ont? Kommer jag blöda? Kommer killen tycka jag är dålig i sängen? Inom en snar framtid, då jag förmodligen kommer att ha sex vill jag inte nämna att jag är oskuld, men hur ska jag förbereda mig själv för samlaget? Kan jag onanera på något sätt så att det inte kommer göra så ont under samlaget? /Emma, 22

SVAR: För det första, skäms för guds skull inte för att du är oskuld! Du är definitivt inte ensam och inte heller mindre attraktiv för den som blir din första, den dagen det händer. Du är du, och hur fin och bra och härlig du är avgörs inte av om du haft sex eller inte. Så är det bara. Och är det nån kille som inte vill ha dig enkom för att du är oskuld är det bara en kille att garva åt och sen gå vidare i livet. Jag tror dock inte att de killarna är speciellt många, visst idioter finns det alltid, men de vill du ju som sagt inte ha ändå. Sen behöver du verkligen inte vara rädd för sex! Visst det kan göra ont och det kan blöda – men så är det verkligen inte för alla. Tvärtom är det mindre än hälften som blöder. Men även om det gör ont och blöder så är det liksom absolut inte en outhärdlig smärta! Dessutom är du förhoppningsvis med någon du tycker om och litar på och gör något du vill göra. Även om det gör lite ont kan det vara helt fantastiskt. Oroa dig inte för vad killen kommer tycka och försök inte ”vara bra i sängen” din första gång. Alla är vi oskulder någon gång, och att vara värsta sexgudinnan första gången är ju bara konstigt. Skäms inte för den du är så respekterar folk dig för just det! Att onanera är en jättebra idé, men mer för att lära känna dig själv, din kropp och din sexualitet än för att förbereda dig för någon annans skull. Och för att det är skönt! Din sexdebut kommer bli vad den blir, kanske gör det ont, kanske är det alldeles fantastiskt, kanske är det bara inget speciellt alls – kanske är det allt på en gång. Oavsett vad är det inget att oroa sig för!

Jag gråter av sex!

FRÅGA: Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart tre år. Vi har det hur underbart som helst, myser, gosar och allt sånt. Men vi, eller jag, har ett litet problem. Varje gång vi har sex börjar jag gråta okontrollerat. Tårarna bara rinner och jag börjar må fruktansvärt dåligt. Det har lett till att vi aldrig har sex. Vi har inte haft ett ordentligt ligg på snart två år. Problemet är inte att jag inte vill, för jag vill ha sex med min pojkvän. I början av vårt förhållande höll vi på som kaniner. Jag kan hålla på själv men då får jag otroligt dåligt samvete. Jag förstår inte vad som är problemet! Jag har frågat en psykolog men hon kunde inte hjälpa mig. /Malin, 19

SVAR: Usch vad jobbigt! Inte legat på två år, det förstår jag att det gnager ordentligt på förhållandet. Själva fenomenet att gråta under sex är faktiskt inte helt ovanligt. Det brukar handla om spänningar som släpper, överdos av känslor, ja att man helt enkelt blir blödig av all närhet och kroppen reagerar. Oftast brukar det ske efter eller i samband med orgasmen. I dessa fall är det alltså kopplat till glädje och positiva känslor någonstans, även om man verkligen kan känna sorg samtidigt. Det behöver alltså inte vara något som är farligt eller direkt fel. Men det kan också bero på känslor som du förknippar med sex, som har med någonting i ditt förflutna att göra. Något du varit med om, eller om din sexualitet kanske skuld- och skambelagts när du var yngre, kan ha gjort att du känner dessa känslor vid sex. Tyvärr är det senare ganska vanligt. Du säger att du känner dåligt samvete när du onanerar och jag önskar verkligen att du inte fick det, för det är ett jättebra sätt att närma dig din sexualitet! Det är jättebra att du onanerar! Och du förtjänar att njuta av sex utan de negativa spökande känslorna. Ofta kan man, om man tänker och känner efter noga inåt, få någon aning om var känslorna kommer ifrån, men det är inte alltid så lätt, och då kan man behöva hjälp. Jag undrar vad det är för jävla skitpsykolog du gått till som bara säger att hon/han inte kan hjälpa dig – istället för att i så fall skicka dig vidare till någon som kan! Sånt gör mig arg! Du kan visst få hjälp av en sådan och jag tycker att det är ett jättebra sätt. Gör så att du kollar upp olika psykologer/terapeuter på exempelvis hitta.se eller eniro.se och sen mejlar du dem en kort beskrivning av ditt problem och kollar om de eventuellt kan hjälpa dig. Det finns massor av psykologer som specialiserar sig på sexterapi!